Stalin är en tyrann!!!

God afton! Har nästan brytit ihop idag, tack vare min chef. Jag kallar honom Stalin, egentligen kategoriseras han inte ens som min chef eftersom han inte har det som krävs för den positionen. Jag meddelade för honom att jag nog inte kan jobba nästa helg eftersom jag får så ont och arbetspasset innebär 21 timmar i charken. Anser att det är sådant man ska kunna berätta för en arbetsledare, men svaret blev... - det där klarar du....... Ska man behöva falla ihop död på golvet för att han ska inse att man faktiskt inte är samma person med samma goda förutsättningar när man är gravid? Har han själv varit höggravid och tvingats till att jobba slavpass i en tung avdelning trots att det känns som hela kroppen ska gå sönder? Svar nej... Han är helt jävla otrolig och förtjänar ingen respekt alls i mina ögon. Jävla översittare med smörvax i håret

Jag vill att detta ska vara över NU!!!

Jag kan inte röra mig som jag vill... Jag kan inte sova... Jag orkar inte laga mat och plocka ihop efter mig... Jag vill bara sova... Jag vill ha tillbaka mitt vanliga liv... Jag vill att den här jävla magen bara ska försvinna så man kan böja sig och sätta på sig ett par jävla stumpor... Fan vad jag är less idag!!!

Den ständiga tröttheten

Jag är TRÖTT!!! Min högsta önskan just nu är att alla problem bara ska lösa upp sig likt en isdroppe på vårkanten och försvinna iväg ner i någon brunn eller varför inte ner i marken och bli en blomma. Vill kunna sova också, allt skulle vara så mycket skönare om man någon gång kunde få känna sig utvilad. Som läget är nu känns det som att jag skulle varit på en sjuhelvetes brakfest som pågått i minst en vecka utan uppehåll. Trots att till och med ögonen svider om kvällarna går det bara inte att sova. VARFÖR??? Hela dagarna är uppbokade av antingen arbete, eller saker som ska fixas så när man äntligen får några minuter över till att vara social med vänner och bekanta så orkar man knappt ta sig iväg. Orättvist anser jag! Håller just nu på att försöka driva igenom en överklagan angående försäkringskassans beslut om att sänka min SGI. Antar att man inte har mycket för sitt intensiva arbete denna gång heller, men skam den som ger sig. I värsta fall får jag väl föda barn på ICA och ställa barnvagnen i lunchrummet så jag kan jobba ihop en högre föräldrapenning än VD:n för Microsoft. Det lär ju ta några år... Over and out!

hysterisk rastlöshet

God morgon! Jaha, då sitter man här återigen då. Vaknade för kanske en timme sedan och var vrålhungrig. Nu har jag inmyndigat lite frukost och fått mig en skvätt koffein och funderar starkt på att gå och lägga mig igen. Igår hade jag sådan tristess att jag höll på avlida härhemma. Till min stora glädje ringde Malin och frågade om jag ville jobba på kvällen. HURRA!!! Snacka om att man är skadad, det var min lediga dag på nästan hela två veckor. Men vad gör man inte när man har tråkigt? Det känns nästan skönt att gå till jobbet för då vet man iaf vad man ska göra och tiden går lite fortare, få se hur länge man klarar av sina sysslor nu bara, med tanke på tjockismagen. Förhoppningsvis februari ut åtminstone. I övrigt har det inte hänt särskilt mycket den senaste tiden. Håller fortfarande på att väntar på att försäkringskassan ska få tummen ur och fastställa min sk SGI så jag vet hur mycket jag har att röra mig med när jag ska vara mammaledig. Men sådant där verkar ju ta sådan tid. Vill ju kunna söka havandeskapspenning inom en snar framtid. Nej nu är kaffekoppen urdrucken och jag tror det blir sängen någon timme till, annars blir det segt framåt kvällningen. Kanske tar en sväng ut till min vapendragare lite senare om jag vaknar i tid.