Glädje med inslag av ett visst mått ångest...

Äntligen!!!
...äntligen har jag fått ett erbjudande om jobb. Heltidstjänst och allt. Ska berätta på mitt extrajobb idag. Nu har jag åtminstone något att komma med rent förhandlingsmässigt. Är superglad!
Nu till ångesten, jag berättade aldrig på min interbju för det jobbet jag fick att jag väntar barn...
Jag vet att man inte har någon skyldighet att göra det, men jag gillar ju ändå att spela med rent mjöl i påsen... Dilemma!
Hur som helst känns det otroligt skönt att veta att jobbet är mitt om jag vill ha det. Pappa kommer hit på lördag också, det ska bli roligt att träffa honom. Då kanske det löser sig med transport av julklapparna till Syskonskaran med. Ja allt känns skönt förutom den där lilla ångesten då. Men det får komma som det kommer senare... Nu ska jag ta och ladda inför mötet med Pettersson. Ha det bäst!

Morgonfrustration

Jag är satans irriterad just nu. Ända sedan jag vaknade har allt bara varit helt sjukt fel... Alla saker jag tagit i har rasat i golvet och resulterat i merjobb. Slog halvt om halvt av mig handleden på en satans järnstång som låg på skrivbordet. Jag blir så störd!!!
Detta är dessutom den enda helgen på evigheter sedan som jag och Emil är lediga tillsammans, och vad händer. Jo alla planer raseras och Emil ligger nu i slafen med en hejdlös feber och bara hostar och harklar och snorar. Jag själv håller nog på bli galen pga sömnlösa nätter. Det känns som att jag skulle gå på amfetamin eller dylikt eftersom jag vaknar och är oförskämt klarvaken. Medan jag sekunderna efter (nu alltså) Känns som jag skulle kunna sova en törnrosa sömn bara jag lade ner huvudet på kudden igen. Vågar inte göra det nu.

Blir man så här satans problematiserad när man är gravid. I så fall vill jag inte vara det mer i hela mitt liv.
Alla snackar om hur mysigt allt är med att vara på smällen. Har de glömt bort vad klumpig och osexig man kände sig. Finnig och trött?? Inte vet jag om det bara är jag som är en okänsliosam person. Ser hela graviditeten som en del av livet, inget annat mys pys. Orkar inte ens prata om den för det känns som man tjatar, därför blir det mycket skriverier här istället.
Jag har inga riktiga modersskänslor sådär som alla andra verkar ha, varför? Är det något fel på mig?
Ni vet sådär så att man blir tårögd när man ser en bebis på stan eller pratar om sin lilla i magen. Jag känner inte det där alls. Ibland är det ju naturligtvis lite mysigt när han/hon sparkar vilt i magen. Men annars inget alls. Känns som en alien lever och verkar inuti mig och jag kan inget göra eller bestämma över min egen kropp längre. Måste alla bli så himla töntiga av att vara med barn och prata babyspråk innan ungen ens är född??? Kanske är det någon allvarlig störning jag har trots allt.

Hur mycket ska man tåla?

Är det ok att ogilla sina föräldrar?
Är det någon idé att påpeka att man tycker att ens förälder beter sig själviskt och är en egocentrisk människa?
Hur gör man för att inte såra? När jag vet att mina åsikter antagligen kommer såra hårt.
Kan en människa någonsin förändras av sig själv eller måste det till något radikalt individens liv för att en förändring ska kunna vara möjlig?

Ja detta är några av de frågor jag har funderat över en tid nu. Framförallt grundar sig problemen och alla frågetecken kring hur jag uppfattar min egen mor. Får nästan ångestkänslor över att jag överhuvudtaget tänker såhär, men jag gör det.
Nästan varje gång jag har "försökt" föra en konversation via telefon med henne den senaste tiden har det alltid resulterat i att hon fört sin monolog och en annan har suttit och lyssnat och hummat ja eller nej. Det känns som att hon inte ens bryr sig vad man har att säga, utan huvudsaken är att hon får berätta om hennes vardag med krämpor och problem. Jag vill aldrig bli så satans negativ som henne!!!

Hon frågar aldirg något om hur det är med mig eller barnet, och även om hon frågar så lyssnar hon inte på svaret och då räknas inte frågan tycker jag. När jag ser andras familjer och känner hur de bryr sig om varandra, så går det liksom inte att låta bli att fundera över om min familj verkligen är normal?
Under de snart sju åren jag har bott i Uppsala, har min mor inte varit hit och hälsat på mig en endaste gång. Alltid är det något som är viktigare. Är jag inte viktigt? Gör hon såhär för att hon vet att jag alltid klarar mig på egen hand? Eller vad är egentligen problemet? (Det är inte alltid så roligt när jag ideligen ska försöka ursäkta henne och varför hon aldrig kommer och hälsar på för andra) För naturligtvis får jag frågan av exempelvis min sambo med flera. För hur det nu än är så försvarar man ju alltid sitt kött och blod oavsett. Men jag är trött på att hitta på ursäkter, skulle bara vilja säga. Nej, hon kommer inte attt komma och hälsa på mig hur mycket jag än tjatar. Vill inte ens tjata... Det leder ändå ingen vart.

Är det jag som är en egoist kanske? Nej det är det banne mig inte. Jag vet till viss del bakgrunden till allt, det saknas alltid pengar. Eller så är det något som behöver göras. Men det ursäktar inte att hon väljer bort sin äldsta dotter hela tiden anser jag. Jag är också en människa som ibland kan få behöva lite support från sin mamma. Men istället känns det som att jag ska finnas tillhands som support för henne hela tiden. Jag känner att jag skulle vilja göra så mycket för henne, men det känns inte roligt när man inte ens får ett tack för det man gör. Ett exempel från då jag var hemma sist var följande:
Jag frågade om det fanns några barnkläder kvar från då Sandra och Mattias var små. Hon svarar att det finns nog kanske lite nere i förrådet. Men det var så rörigt där så det gick nog inte att hitta något följde nästa fras. Jag och Emil gick därför ner i förrådet och började en rejäl rensning och hittade ganska mycket saker. Hela förrådet städades och skräp lades i svarta sopsäckar. Det tog rätt ¨lång tid att gå igenom allt och man förväntar sig ändå någon slags reaktion från hennes sida. Inte ens ett tack fick vi!

Istället fick jag känslan av att jag inkräktat på hennes revir på något sätt. Trots att jag är fullt medveten om att hon själv aldrig skulle få för sig och gå igenom det där satans förrådet. Hon vill gärna framställa sig som någon sorts martyr eller vad det är och istället för att be om hjälp med vissa saker gör hon det själveller skäller på alla i hennes närhet. Vem har lust att hjälpa till när man aldrig någonsin får höra några positiva kommentarer? Detta är en av anledningarna till att jag flyttde hemifrån väldigt tidigt. Jag trivdes inte med att låta spydigheterna och nehativiteten flöda runt mig. Jag flyttade till tystnad och valfrihet och jag ångrar mig inte. Däremot lider jag med de människor som fortfarande bor kvar där, åtminstone om klimatet fortfarande är detsamma bakom de fyra väggarna. Självklart älskar jag min familj och min mor med, det är bra det att hon verkligen måste förändra sig om det någon gång ska vända till det bättre för hennes del. Hon ser alltid allting i svart och det är så tråkigt att lyssna på. Alltid älta problemen innan man en ser fördelarna. VARFÖR???

Nu ska jag inte spy mer galla öve detta. Var bara tvungen att skriva av mig lite. Någon som har något tips? Skulle behöva snacka henne till rätta, men hur gör man det utan att såra?

i väntans tider

God afton!
Sitter framför burken och väntar på att klockan ska bli 17:40 så att jag kan börja knalla iväg till jobbet. Väntar också på att Emil ska komma hem, vilket han just gjorde. Jag vill att vi ska få vara lediga samtidigt någon gång...
Suck!!!!
Nu ska jag gå och ta en smörgås med ost sedan ställa mig iordning för kvällen. Mors kors!

effektiv ränta

Kom nyss hem från en fika på stan med vårmammorna i Uppsala. Mycket trevligt idag, saknade dock Mikaela som redan fått sin lilla Liam och inte kunde vara med. Har lite planer på att laga mat till mig och darling, men jag vet inte riktigt när han behagar komma hem idag. Han har ju en massa utvecklingssamtal hela denna vecka också. Själv har jag tagit på mig att jobba hela elgen plus måndag... Kommer vara rätt slut i kroppen antar jag, men vaddå? Jag får betalt för att jobba 40 timmar på två dagar så det kan det kanske vara värt i januari sedan.
Idag har jag förövrigt öppnat ett förmånskonto till lilla minibus som helt ovetandes fortfarande ligger och har det skönt i magen.
Tänkte försöka sätta undan lite pengar så och då tills han/hon blir stor och kanske behöver dem bättre än nu. Har varit väldigt vuxen idag och ringt Nordea och kollat upp massor av saker som har med ekonomin att göra. Bland annat kollat om det skulle bli någon skillnad i räntan på mitt lån jag har på ICA-Banken. Har ju inte så mycket kvar på det, och skulle tycka det var skönt att få alla bankaffärer samlade på ett ställe. Men det visade sig ändå att den räntan jag nu hade var bättre än vad Nordea kunde erbjuda så det blir till att ha kvar ICA iaf. Man är ju trots allt indoktrinerad nu...

Har skaffat en ny e-legitimation också.... ÄNTLIGEN! Så nu kan jag logga in på försäkringskassan och alla andra nödvändiga sidor igen. Funderar på om det är någon som vet om man kan få en kopia på deklarationer från flera år tillbaka så vore jag enormt tacksam... Kunde nämligen bara komma åt förra årets på skatteverkets hemsida och jag skulle behöva gå tillbaka kanske två till tre år i tiden.
Känner mig i allmänhet väl tillmods just nu. Dels beror det på att jag färgade håret häromdagen och bara det gjorde att man fick lite mer färg på tillvarorn. Det är så lätt att känna sig grå och tråkig när man bara går upp i vikt och inte känner igen sitt gamla jag längre. Så nu är jag återigen redhead och stortrivs i min nya look. Kunde till och med med mycket möda och hårnålar sätta upp håret idag sedan jag klippte mig sist. Det ni!
Nej nu ska jag ta och rannsaka kyl och frys för att se vad för slags ätbart man kan tänkas använda till middag ikväll. Måste ju göra tre matlådor också... Är inte så sugen på att äta samma mat flera dagar i sträck så jag antar att fantasin måste påkallas en stund också.
Ha det bäst!

det börjar bli kallt nu

God afton folks!
Sitter och kurar lite i väntan på att gå och jobba. Har varit på arbetsförmedlingen idag och fått lite tips om vad man ska säga vid en eventuell anställningsintervju. Igår var det fackmöte och jag blev vald till ledamot och sekreterare. Jag som inte ens vet om jag kommer jobba kvar till våren... Underligt!
Köpte Jill Jonssons nya skiva som jag tänkte insupa lite innan jobbverksamhet. Ska slänga mig på sängen en halvtimme och ladda upp lite. Det var evigheter sedan jag köpte en CD-skiva. Har blivit en väldig slösa på senare tid. Borde ju vara en SPARA istället...
En fråga till Ben Gordon också, när blir den där fikan vi snackade om av?

ohanterbara tårar

Idag var jag till barnmorskan på en kontroll. Fick ta blodtrycket och prata lite om hur jag mådde, gå igenom proverna från förra gången och därmed kunde jag tillföras bunten normal.. (ovanligt i vanliga fall)
Sedan var det dags för att kolla magen, den hade växt enligt beräkningarna från ultraljudet för några veckor sedan. Morskan Lena som hon heter tyckte att vi skulle passa på att lyssna på barnet och sagt och gjort. Jag kan fortfarnade höra hjärtljuden i bakhuvudet fast det gått flera timmar sedan. Det lilla livet hade hjärtveksamhet i likhet med Täby Galoppbana med övertaligt många tävlande. Helt fucking amayzing om du frågar mig. Fick en ny tid och gick därifrån med det första riktiga leendet på läpparna.

Kom dock inte särskilt långt innan leendet byttes ut mot tårar istället. Inte trodde jag väl att jag skulle reagera så starkt över ett galopp-lopp. Men se hur fel det kan bli när man ska ha kontroll på allt jämt. Så med tårfyllda ögon knallade jag vidare neråt gatan och in på Svavagallerian för jag hade tänkt kolla om där fanns några bra skivor på rea. Inne i butiken spelades Forever Young i någon ny tappning, men låten i sig fick mig att inse att livet iblandd går alldeles för fort, och det är sällan man tar några pauser och stannar upp och tar sig en extra eftertanke. Eller å andra sidan att man tänker på tok för mycket utan att leva fullt ut. Jag kände att tårkanalerna åter öppnades upp och min redan ansträngda sinnesstämning gjorde sig påmind. Kvickt beslutade jag mig för att jag måste ut härifrån innan jag inte kan hålla mig på mattan och börjar stortjuta offentligt.

Med snabba kliv lämnar jag butiken och fortasätter genom gallerian för att komma ut på framsidan. Stannar till för att läsa löpsedeln vid Pressbyrån som ligger strax intill utgången, när jag får syn på honom, mitt ex... Inte nu, var mín första tanke, men för sent. Han hade redan fått syn på mig och kom fram och hälsade och undrade naturligtvis vad som hade hänt eftersom han levt med mig tillräckligt länge för att känna igen mina tåråterhållningsförsök... Så jag berättade precis vad det var.... Jag har hört bebisens hjärta slå för första gången och nu kan jag inte sluta gråta.
Han gav mig en kram och säger, jaha jag trodde det hänt något hemskt...
Så visst måste han bry sig lite iaf. Han insisterade på att vi skulle äta lunch och prata lite, och det gjorde vi. Han verkar vara glad för detta med bebisen, om inte annat enormt nyfiken. Det känns på något sätt som att vi båda äntligen har kunnat gå vidare i livet och att vi kan prata om det mesta utan att det känns tabu. Något jag faktiskt tycker är otroligt skönt med tanke på hur det har sett ut tidigare, då båda gick som katten kring het gröt för varandra.

Sitter nu hemma igen med ett sk. moderskapsintyg brevid mig. Märkligt att det finns pappersvarianter på allt i livet. Undra när myndigheterna börjar efterfråga toalettsbesöksintyg eller morgonuppvaknadesintyg etc... Ska knalla iväg och jobba några timmar i kväll, och jag hoppas sannerligen att jag kan hålla tillbaka känslosvallningen då. Inget roligt att vara vänlig mot människor när allt man egentligen vill är att kura ihop sig i soffan med en bra film och bara får gråta ut ordentligt. Det behövs sannerligen ibland...
Men darlingen kommer hem sent idag och vi kommer antagligen inte ens att ses innan jag sticker iväg till jobbet. Hade så gärna önskat att han hade varit med idag. Men jag förstår att det inte är så poppis att åka fram och tillbaka från Märsta bara för att vara hos morskan i en halvtimme. Det kommer säkert fler chanser, hoppas jag. Nu ska jag ta och rycka upp mig lite och försöka sluta grunna på allt, var tvungen att delge världen om min uppochnervända dag.

hemlagad ärtsoppa

Jag är dödshungrig och blev naturligtvis sugen på ärtsoppa.....
.....som tar evigheter att bli färdig. Jag vill ha mat NU!!! Snart skiter jag i om ärtortna likväl skulle kunna fungera som ammunition i ett automatvapen. Jag ska ha mat....

God morgon dönickar!

Skrotade fram en bild från i somras som stämmer på ett ungefär stämmer överrens med mina sömntimmar i natt. Har vaknat trettioelva gånger under natten. Vaknade innan Emil i morse och låg bara och vred mig av och an i sängen tills jag beslutade mig för att kliva upp i stället. Ingen mening att ligga kvar om man ändå inte lyckas somna om. Har gjort frukost och sitter nu och dricker min andra kopp kaffe för dagen. Kommer nog krävas en del sådana för att hålla sig vaken senare under dagen, men what the fuck!

Tänker följa Fylkings fem tankar om: (i mitt fall dagen)

1) Borde/Ska skriva jobbansökningar

2) Ska restaurera köket till sitt ursprungliga skick innan dagen passerat

3) Vad ska man äta idag?

4) Fika med Österbergskan och skvallra om det senaste i vardagsmomenten

5) Gruva mig inför morgondagen då jag ska till barnmorskan och säga att jag inte lyckats sluta snusa i alla fall. (Eller så utelämnar man detta helt eller ljuger och säger att man slutat) Har nog dåligt samvete över det ändå...

Ja det var lite tankar om denna dagen det. Igår satt jag och msn:ade lite med morsans karl Anders. Han e så himla go han tycker jag. Det borde sannerligen finnas fler som honom. Jag gillar honom skarpt och hoppas att det håller mellan dem. Så morsan! NU SKA DU HÅLLA FAST VID HONOM! Andersar växer minsann inte på träd. Det känns som att han är som en del av familjen och det är verkligen helt underbart.

Appropå ingenting så funderar jag på vad som kommer att hända till julen. Vi måste bestämma något snart, antingen åka till Vansbro eller Ängeby blir det iaf. Vill ju se jobbschemat också så man har ett hum om hur man bör planera bäst. Nu ska jag nog ta tag i projektet fem tankar om dagen istället och lämna jultankarna därhän en stund. Allt löser sig alltid på ena eller andra sättet. Återigen god morgon!

nyhetsredaktionen uppdaterar

God afton!
Nu äntligen kan jag stilla mitt internetberoende en smula. Vi har möblerat om i sovrummet och därför varit tvungna att dra kontakten till burken för en tid. Anser att det är på tiden att uppdatera lite här. Magen växer och jag börjar känna mig som en mindre valross, vilket innebär svårigjheter att böja sig och plocka upp saker från golvet. Plus att kläderna inte längre passar så bra som innan. Har därför varit tvungen att revidera min modeuppfattning för att smälta in i mängden. Nu är det nämligen leggins och tunikor modell längre som gäller, trots att detta är något som jag i vanliga fall anser är fjortisoutfiter som är väldigt bra att dölja några kilon för mycket. Men vad gör man inte, nöden har ingen lag...

Igår var det fullkomlig mysdag med allt vad det innebär. Vi fixade och donade lite här hemma, sedan inmyndigades en god middag bestående av:
oxfilé
wokade rotfruktstärningar i timjan
klyftpotatis
bearnaisesås och rödvinssås
grönsallat
Det blev otroligt smaskigt iaf och mätta blev vi alla tre...
Emil kollade på fotbollen och jag hängde med i första halvlek men gav upp i pausen och lade mig badet med en bok istället. Tröttsamt med alla kommentatorer och analyseringar av matcher som alltid är överupptrissade. Sverige spelar inte så bra under press har vi märkt sedan tidigare... (VM i Tyskland 2006)
Jaja nu är ju inte jag så insatt i sportens värld, men iaf. Det är tråkigt att det går dåligt i en match man har hoppats att de ska vinna.

Neverending week

God morgon!
Läste just ett inlägg om ensamhet i en blogg jag följer. Funderar och har kommit fram till följande...
Ensamheten speglar nog sig olika för olika människor och kanske rent av delar av livet. Jag lever i tvåsamhet, och vi har det bra, men jag kan ändå känna att jag saknar någon att dela med mig av mina tankar med då och då. Vissa dagar vet jag inte vad jag ska ta mig för då allt känns som ett enda stort kaos omkring mig. Jag oroar mig över framtiden, kanske mest för att jag är arbetslös och inte vet hur inkomsten kommer att se ut. Funderar över min familj och mig också. Det känns på något sätt som att jag inte längre tillhör dem på samma sätt som tidigare. Detta är framförallt något jag fått erfara efter det jag berättade att jag var gravid. Naturligtvis blev de flesta glada och tyckte det var jätteroligt att vi väntade barn, men sedan då?
Var finns det där stödet och närheten man behöver igenom graviditeten? Alla verkar vara helt uppslukade av sig själva och jag klandrar ingen. Däremot vore det ju roligt att få ett telefonsamtal där någon undrar hur man mår och allt det där åtmisntone någon gång då och då. Men icke...
Så nu tänkte jag berätta här hur jag mår:

Är inne i en helvetes period igen. Tröttheten ligger som ett töcken omkring mig och jag känner mig mer död än levande. Kan inte sova på nätterna vilket resulterar i att man sover som en stock till långt in på förmiddagen istället. Har konstant huvudvärk och orkar inget göra. Borde söka massor av jobb och vara arbetsförmedlingen till lags men jag ids inte. Ingen vill ändå anställa en kvinna som ska föda inom de närmaste sex månaderna. Jämställdhetslagen up my ass! Gravida missgynnas på arbetsmarknaden så det står härliga till. Är besviken på den nya regeringen som inte gör något åt själva problemet istället för att jaga siffror i statistiken. (Något jag finner mycket lustigt, eftersom de anklagade socialdemokraterna innan valet för att göra med sina praktikplatser etc). Nu kan jag inte mer än att hålla med sossarna.... Ja ni såg rätt, hellre skulle jag gå på någon praktikplats några dagar i veckan än att gå hemma och dra. Man bli ju ensamheten personifierad av det. Man drar sig undan från folkmängden och trivs inte längre ute på stan. Man tar inte för sig, man ger upp på något sätt. Nej skärpning!

Det gör ont i kroppen och jag bävar inför helgen som naturligtvis är min jobbhelg. Ska jobba 24 timmar på två dagar. Vilket innebär att man sammanlagt går på ett hårt stengolv i lika lång tid. Har inte sagt att jag är med barn på jobbet, för att jag kanske skulle kunna få mer timmar då. Men jag vet att min rygg kommer skrika av smärta innan de två dagarna är över. Kunde nästan inte gå i förrgår på grund av ryggen. Men vad göra? Det känns som varenda led och kota från ländryggen ner till svanskotan ska glida isär, men det är bara att bita ihop och le åt kunderna. Fy vad jag är bitter känner jag. Ska inte förpesta miljön mer här i cyberrymden nu. Till dig som bloggade om ensamhet vill jag bara säga man behöver inte känna sig tillfreds för att man lever i tvåsamhet, det finns miljoner sätt att vara ensam på, alla vi människor känner av den där gnagande ensamheten då och då. Vissa stunder är dock värre än andra, ofta brukar man överleva. Ber om ursäkt om jag misstolkat ditt inlägg, var bara tvungen att få skriva av mig om min ensamhet. Kanske mera tomhet och misstänksamhet mot omvärlden.

hem till byn

God eftermiddag!
Har just ätit köttfärssås med pasta och druckit kaffet efter maten. Jag, Emil och Sandra var till badet i förmiddags och göttade oss. Jag solade solarium och fick min efterlängtade bastu. Tycker det är lite trist att det inte finns en unisex bastu bara. Lite roligare att sitta och snacka med gos. Nåväl, det kanske kommer så småniongom. Är lite vemodig till sinnet trots att jag inte alls har någon anledning. Tror det är vädret. Vi funderar på att åka till Uppsala ikväll istället för i morgonbitti, men vi får se. Nu ska vi gå och hälsa på grannen... Har publik runt mig nu så det går inte att skriva...

äntligen här kommer första bilderna på grynet.

Lite svårt att se, men jag ska se vad man kan gör åt kvalitén. Nu ska jag gå och äta något.

ingen sa till mig...

...att man skulle få bröst stora som badbollar bara för att man väntar barn. Naturligtvis förstår jag att brösten växer i takt med magen. Men ingen har någonsin låtit meddela att din BH helt plötsligt kan säga knak och gå sönder. Detta var precis vad som hände i går kväll, först blev jag naturligtvis skitförbannad och tyckte minsann att Lindex underklädesavdelning hade dålig kvalité på sina grejer. Ända tills jag insåg det bisarra i hela situationen och dessutom att denna röda t-shirt-behå faktiskt inte var sådär splitterny som jag kanske hade hoppats på. Därav resulterade raseriutbrottet i ett gapskratt istället, vilket i och för sig är trevligare än att gå omkring och sura.
Igår gjorde jag inte väldigt mycket vettigt, hade tänkte skriva en CV, men istället fastnade jag i en underbar bok som desvvärre är utläst nu så inga ursäkter finns för att inte skriva sitt CV...
Men vad ska jag skriva då?
Varför är det allitd så svårt att vara positiv gentemot sig själv? Jag vet ju att jag kan jobba bra, och att jag har lätt för att lära, men hur framställer man detta på ett bra sätt utan att låta för egotrippad??
Jag ska försöka iaf, ville bara delge världen om mitt boob-problem samtidigt som jag passar på att inkräva tips på var man kan få tag i en skön tantBH som pallar tyngden av ett par bröst med tyng av bowlingklot.... Kanske ska satsa på en riddarrustning från medeltiden iaf.

Uppbokad

Nu är det fortfaradne morgon, och jag är vaken:-) Somnade igår och sov hela dagen precis som jag trodde. Mådde verkligen ap-pyton. Gick och jobbade några timmar på kvällen och det gick faktiskt bra. Var lite orolig över om jag skulle vara tvungen att dö på kuppen. Älsklingen kom hem med glatt humör igår. Det var helt underbart, det smittar liksom av sig när man ser någon annan le.
Har precis klivit ut från duschen och funderar på vad jag ska outfita mig med idag då älsklingsjeansen är smutsiga. Har ju inga byxor kvar som passar utan att man ska behöva känna sig som en fet snögubbe. Jobbar till 19.30 ikväll. No fun at all, hade för avsikt att putsa fönstret i köket och kasta upp några andra gardiner, men det får vänta på sig. Kommer knappt att se min darling denna helg. Han ska ha spelning i stöckhölm ikväll, sedan är det ju bara jobb för min del i stort sett hela den vakna tiden av dygnen.
På måndag ska jag fika med föräldragruppen, ska bli kul att träffa lite nytt folk, har ju endast haft internet som mötesplats tidigare. Klart det är lite nervöst också, man har ju ingen aning om vilka de är in real life så att säga. Men det reder sig, det är jag säker på. Nu ska jag ta och ställa iordning mig. Hade!

Huvudvärk är inte kul...

Ragnarssonskan mår pyton, har vaknat flertalet gånger i natt och kännt för att bara kräkas, men inte gick det heller. Sov till halv elva i morse och trots detta har huvudvärken från igår inte givit med sig. Hoppades naturligtvis att lite mat och någon kopp kaffe skulle åtgärda prblemet men icke! Det känns för närvarande som både huvudet och magen ska explodera. Funderar på att återigen gå och lägga mig och ruva under täcket. Men hur dålig känner man sig inte efter det då. Har inte gjort något vettigt alls idag ju. Lagat mat, kollat posten försökt övervinna min huvudvärk, kollat mailen och sovit bort en hel dag. Till alla er som jag lovat att fika med denna vecka måste jag dessvärre meddela att vi får ta det en anna vecka för jag har blivit överlumpad med arbete. Är orolig eftersom min kropp säger nej, nej nej. Men ekonomin säger natulrigtvis något annat. Det är konstigt att de där två elementen aldrig kan vara överens om något. Nej nu är det sängen som hägrar!

planering

Fortfarande morgon...
Sitter och försöker få tag i en skiva jag länge velat ha i min ägo, men den är så innerligt svår att få tag i. Jag och emil var på bio igår och såg This is England. En mycket bra film som tar upp vad Oi-punkens historia verkligen innebar from the beginning så att säga. Det är så synd att en massa invandrarfientliga tagit till sig både stilen och musiken. För jag tycker verkligen att musiken är superbra. Lite punkigare inslag med ska influenser. Hur som helst så blev jag enormt sugen på att återinföra lite English oi-punk in my home. Så nu letas det febrilt på alla tänkbara sidor på nätet för att kunna få tag i några bra låtar.
Emil är och spelar golf,jag hade planerat att äta frukost och sedan ta i tu med tvätthögen som fortfarande ligger i vardagsrummet och väntar på att bli omhändertagen. Försöker även utvakla fortsatta aktivitetsplaner för dagen, vilket inte är så lätt när man har begränsad mängd pengar... Jag vill shoppa loss lite, men det lär ju bli svårt. Nej om man skulle ta och skrida till verket med de planer som smidits.

Emils dagar

Klockan är strax över halv två på eftermiddagen. Som en del av er redan känner till så är de närmaste två dagarna helt och hållet Emils. Detta eftersom jag trots enorm envishet gick och förlorade på bowlingen i lördags...:-(
Inte mycket att hänga läpp över, men så är det. Dagen till ära beställdes morotskaka och en ihopplockning av min tvättkorg som stått i vardagsrummet i veckor. (Inte mer än rätt) Dock inte rolig att ta reda på eftersom det mesta är smutsig tvätt från kryptan. Jag ska minsann ha revansch på bowlingtuneringen var så säker, då ska jag minsann komma på vad jag ska göra på mina dagar.
De senaste dagarna har jag kännt hur det lever om i min mage, ibland hugger det till så man tror att någon huggit en med en syl eller dylikt och det kommer så plötsligt så man vet inte var man ska ta vägen. Har inte fått några kännbara kickar ännu, men det kommer väl inom kort antar jag. Fick en kallelse till ultraljud idag. Jag blev nervös inför proceduren, tänk om det är något fel???? Vill man då veta det? Det är rätt känsligt det där så det är klart man är lite skraj.
Är hungrig som attan för tillfället, vet inte om det är någon idé att laga mat ännu, eftersom Emil har beställt middag till 16-tiden och det är ju snart det. Då är man ju inte hungrig sedan. Det ska bli korvgryta med ris tror jag. Kanske slänger i lite bacon och majs också. Mumma!
Nej om jag skulle asa mig ut i köket och se vad som finns att tillgå i matväg.

underbara morgon...

Vaknade av mig själv klockan halv tio i morse, en kvart senare ringde klockan och Emil slåg pp sina blå. Han gick upp och fixade kaffe och så drack vi mumsigt kaffe med kanel och skummad mjölk i sängen.... Mumma!
Inte bara det, för första gången i mitt liv har jag haft tålamod att ligga i sängen och lösa melodikrysset. Det var hur härligt som helst att få en sådan mjukstart på dagen.
Så nu sitter jag här, lyssnar på Ma Numinen och knapprar på tangentbordet. Klockan är lite över tolv och vi har just ätit frukost. Jag är sugen på en bowlingkväll ikväll. Bara för att se om mina skills finns kvar sedan sist. Var på anställningsintervju igår och den verkar ha gått ganska bra, det kändes avslappnat och skönt. Men vet inte hur jag ska göra om jag får det... Är dock väldigt lång väg till den kungliga huvudstaden om man är en morgontrött människa som mig.
Nej nu drar E-moll igång att pianospelningen på högtryck här hemma, kan det bli en bättre lördag eller vad? Myser.....
Älskar när han spelar! Det är så himla härligt.
Borde kanske ringa bowlaget och höra om de har någon bana ledig ikväll (hoppas) Men det vore ju naturligtvis kul med några värdiga motståndare också;-)
Ska försöka få tag i några dylika med, hoppas på det bästa. Jag är otrligt härligt på bra humör idag och hoppas verkligen att så ska förbli. Ha det gött under tiden.
Kram från en som gillar ett soft uppvaknande!

gårdagen

God morgon!

Hade e riktig faight med a-kassan igår. Ibland undrar jag om de som arbetar där är mänskliga eller om de föddes med en lättare avsaknad av empati som innebär att svårigheter föreligger att sätta sig in någon annans situation? Hur som helst kändes det som så. Jag tvingades alltså hoppa av min utbildning igår för att få rätt att kunna få ersättning från kassan. Jag fick alltså inte ha studieuppehåll. Efter detta så säger handläggaren...
- Men nu ska du tänka igenom hur du vill göra innan du avbryter eller avsäger dig din plats.
Ja det är väl ändå rätt så logiskt försökte jag förklara för den stackars tafatte mannen, ska jag leva på luft och vatten tills jag får tag i ett arbete bara för att få ha var platsen????
* Det finns väl inget alternativ tycker du, frågade jag? Inte mycket att funderar över.
Ibland kan man bara undra hur vissa tänker, eller hur? Enkelt för honom att säga att man ska fundera, om man kan fundera med vetskapen om att man fick en hel lön i slutet av månaden så vore det ju fantastiskt.

Därför ringdes institutionen upp och meddelades om den nya regeringens åtstramade arbetsmarknadspolitik. Betalar man över 600kr i månaden när man studerar ska man väl för i helvete ha rätt att använda fackets och dess a-kassa för den försäkringspremien?? Ja du Reinfeldt, hur tänkte du här egentligen? Ibland undrar jag om människor med makt överhuvudtaget tänker på andra än sig själva i första rummet. Visst förstår jag att man vill utrota bidragsfusket och oberättigat utnyttjande av statskassan och dess penningasystem, men någon måtta kan det väl ändå få vara. Är själv av den åsikten att det borde göras något åt arbetsmarknadspolitiken, men det måste ske på ett snyggt sätt. Är det viktigare att spara miljardbelopp i statskassan så att vi kan sänka skatterna eller är det viktigast att få Sverige i sysselsättning? Jag anser att man borde börja nysta hos arbetsgivare i första hand. Det är många arbetsplatser som skär ner på personalen i tysthet. När någon slutar sin tjänst, slimmar företaget ner personalstyrkan istället för att nyanställa, vilket naturligtvis sparar företaget en massa pengar på arbetsgivaravgifter etc.

De som fortfarnde är anställda tvingas istället jobba extra utöver sin ordinarie arbetstider för att täcka upp luckor i timmarna. Eller så kallas vi "extrajobbare" i n på de tider som ingen annan vill ha. Exempelvis sena kvällar och eventuellt kanske kortare pass. Hur ska vi extraanställda då någonsin ges möjlighet till en fast tjänst? Och vad är det för idé att söka jobb om detta fenomen verkar fortsätta på de flesta arbetsplatser? Jag vill ju naturligtvis ha en heltid som så många andra, härifrån kan man sedan själv välja om man vill minska sina timmar etc. Men får man bara tag i deltidsarbete som innefattar några timmar per vecka är det svårt att få ekonomin att gå ihop. Hörde också om förslaget att man nästkommande år inte heller ska ha möjlighet att stämpla upp till en heltid om man har en deltidstjänst. Var ska alla deltidsarbetare hamna rent arbetsmarknadspolitiskt då? Leva på existensminimum eller? Varför gör inte regeringen något åt arbetsgivarna istället för att ge sig på arbetarna?

Det måste finnas en annan lösning än den som är på förlag just nu! Hoppas att även alliansen inser detta, för jag röstade för förändringen, men inte en förändring som innebär fler nackdelar för den arbetslöse.
Jag är ändå av den åsikten att jag vill ge makthavarna en chans att reda ut sina problem. Alla förtj'änar en andra chans, så därför ber jag er i riksdag och regering. TÄNK PÅ DEN LILLA MÄNNISKAN! (som inte har det lika förspänt som er själva)
Det är en solidarisk politik som bör föras i detta rike. En fråga om kompromisser som ska leda oss till ett välfungernade samhälle som respekteras och högaktas runtom i Europa och Världen. Det är så vi ska sätta vårt namn på världkartan, inte genom att sparka på de som redan ligger. Även om jag inte är den som lägger mig ner i första taget så finns det de som redan sedan länge givit upp och kastat in handduken.

typiska företeleser

Satt just och skrev ett långt inlägg som en kommentar till en väns gästbok och när jag ska skicka iväg det så fungerar inget. Allt försvinner och jag orkar inte skriva om allt en gång till. Det är alltid så! KRÅNGEL
Känner mig fruktansvärt nedstämd idag, inget fungerar, varken min hjärna eller mina tankar. Jobbade till 21.30 igår och åkte sedan ner på stan för att käka med Linda. Vi hamnade naturligtvis på Upplands, men blev inte långrandiga. Jag blev otroligt trött efter maten och hade kunnat somna sittandes där på min bänk vid vårat bors. Emil kom förbi på vägen hem från Stockholm och vi tog sällskap hem. Var väl hemma omkring tolv halv ett på natten. Han hade varit och kikat på derbyt mellan AIK och Djurgprden i fotbollen igår och efter rykten som florerade om en massa bråk och huligantjafs var vi naturligtvis tvugna att slå på text TV innan vi gick och lade oss för att se vad det var som hade hänt. Det hade tydligen varit riktigt stökigt där efter att han och Anders hade lämnat arenan. Tur att de hann iväg innan allt brakade loss.
Har liksom inte fattat vitsen med att gå på fotboll och sedan slåss och bråka efteråt som åtminstone tycks roa dessa uttalade fans. Närmare bestämt huliganer eller hejarklackar, (kalla det vad ni vill)

Somnade inte förren vid fyra tiden och skulle ha kunnat sova hur länge som helst idag. Känner mig som en vissen tulpan en förtidig vårdag då frosten satte in och gjorde att den lilla tulpanen frös ihjäl. Varför så satand vemodig? Skulle vilja vara på allerten och pigg som en nötskrika ju. Kanske är det för ovissheten om min tillvaro eller så är det bara för att jag känner mig så satnas ensam just nu. Har fortfarande inte fått något besked om ultraljudet och det stör mig något otrligt. Hur svårt kan det vara att skicka ut ett papper med en kallelse så att man kan planera lite hur man ska lägga upp dagarna? Ja jag säger bara en sak, svensk sjukvård är inte direkt effektiva.
Malin ringde och frågade om jag kunde jobba på torsdag. Jag tackade naturligtvis ja, tycker nästan det är skönt att åka och jobba, då har man åtminstone något att göra. För tillfället har jag hemlängtan, sådär så att det nästan kryper i skinnet på mig. Skulle vilja sitta och snack med Emma och alla de andra mammorna lite bara för att de vet hur allt fungerar. Låter kanske konstigt efter alla dessa år här i staden, men så är det. Det är mina barndomsvänner och även om man inte ungåtts dagligen så känns det ändå tryggt. Äsch, nog snackat om bebisar nu. Funderar på att gå ner till ICA och sätta mig där och fika en sväng om ett tag och samtidigt hämta mina papper som jag naturligtvis glömde igår.

Försöker föra en monolg med mig själv här hemma om att jag nog också borde ta och städa och fixa iordning allt skrot här på bakgården. Det är höst nu och utemöblerna används inte längre lika flitigt. Dessutom vore en visit till tvättstugan inte helt fy skam med tanke på klädhögen utanför den överfulla tvättkorgen. Men ibland blir det verkligen ingen verkstad trots att kreativitetnes tankar irrar för fullt i huvudet på en. Åh vad vi behöver en större lägenhet just nu...... Om inte annt inom en snar framtid här. Det är trångt som tusen och jag vill börja komma lite i ordning med hur allt ska vara. Det ska ju in lite fler möbler och antagligen leksaker etc också. Hoppas det löser sig snabbt och inte tar för lång tid. Vi hade ju tänkt åka och kolla p en lägenhet i Sävja, ungefär en liknande som den vi bor i nu fast då ungefär dubbelt så stor. Men det blev inget av med det, tråkigt nog. Vill så gärna bo såhär med en egen uteplats så att man kan få en egen liten gräsplätt att breda ut sig på under soliga sommardagar. Men bostäder i denna stad är ju hur dyra som heöst och möjligheten att jag skulle få ett lån på miljoner är ju inte ens i närheten av en liten. Så vi får vackert bo kvar här ett tag till och hoppas på någon lösning längre fram. Har inget emot att bo i utkanten av stan så länge kommunikationerna är goda.
Nu är det dags att rycka upp sig här, åtmisntone en sak måste göras i kreativitetens tecken innan E-moll kommer hem från jobbet. Bye

göromål...

God förmiddag!
Idag ska jag bestiga ett berg av måsten. Ska och träffa min handläggare på arbetsförmedlingen, ta mig in till institutionen och få ett studieintyg tilldelat. Dessutom har jag ringt Alund a och ICA-Väst ang intyg och dylika tingestar.
Fick massor av beräm av chefen då jag ringde till Väst. Snacka om att man blir glad! Lite egotrippad måste man allt få ibland. Han ansåg att jag gjort ett mycket eminent arbete under gårdagen in the chark....
JAG BARA NJUTER OCH TAR TILL MIG BERÖMMET............
Ja så kan det vara ibland. Till kvällningen kanske det blir en sväng till Kryptan och eventuellt kan vi få bort de sista sakerna så att jag kan ägna morgondagen åt städning för att därefter lämna in de satans nycklarna. Det ska bli skönt att få ett problem mindra att tänka på. Utöver allt annat har jag kommit fram till att jag måste inhandla en ny kalender så att jag får lite bätre koll på mitt liv. Det är så många möten och skit som ska bokas och så jobb och annat som måste planeras. Min lilla röda är faktiskt lite klumpig att ha med sig nu när man inte behöver skriva in salsnummer etc. Så en lite mindre smidigare variant vore inte helt fel. Kanske ska man försöka fixa en stor att hänga på väggen med så att det kanske blir lite ordning och reda i denna familjen. Den andra parten i den är ju också en upptagen man med många järn i elden.
Nej nu msåte jag nog ta och tacka för mig och göra mig redo att iställa mig på arbetsförmedlingen och träffa min Kerstin.
Om någon promt behöver ha tag i mig har jag ju alltid mobilen med som ett kompliment till min senilitet. Höres!

tankar och känslor...

God afton!

För några veckor sedan var jag vilken studentska som helst i denna så kallade ungdomens stad. Dessvärre blev det stopp för mig på grund av att en tenta gick åt helvete och det krävdes godkänt på den för att fortsätta på denna termin. Något som jag anser är lite av liknande stasifasoner som Österbergskan beskrev ang studnetstadens värmereglering. Hur som haver måste jag medge att detta på något sätt gjorde det enklare att fatta en mycket svårt bslut.

Jag tänker göra ett studieuppehåll och få tid att tänka och känna vad det egentligen är jag vill med denna utbildning. Jag orkar inte kämpa mer just för tillfället. Det finns liksom viktigare saker än en fin utbildning just nu.

Saker som jag tidigare berättat efter ett arbete med ljus och lykta i denna stad, och hoppas innerligt att någon ska kunna förbarma sig över mig.

Jag har under en hel vecka inte fått mycket vettigt gjort, önskar man hade mer diciplin på sig själv. Ska till arbetsförmedlingen på fredag och höra vad de har att säga. Till min stora bedrövelse handlar allt om byråkrati och politisk korrekthet i detta land. Papper skall fyllas i och skickas till myndigheter som efter treveckor skikcar tillbaka dem för att man glömt göra ett kryss i ruta 1 exempelvis. Ja det är så Sveriges rike fungerar, inte mycket att göra åt tyvärr.

Satt och kollade på försäkringskassans sida idag, man blir ju inte klok av deras beskrivande ord och information. Ska boka ett möte med dem någon dag den här eller nästkommande vecka så kanske man blir klokare. (åtminstone förhoppningsvis)

Nu undrar säkert alla vad det är som inträffat i mitt liv, som så snabbt fått mig att ändra syn på världen och dess allmänhet. Det är väl lika bra att lägga alla kort på bordet och meddela er sanningen innan spekulationerna överträffar förväntningarna.

Jag är gravid, trots att jag fått höra att det nästintill skulle vara en omöjlighet i mitt fall. Känns otroligt märkligt och omtumlande måste jag säga. Går och väntar på att få en tid för ultraljud, vilket för närvarande känns som en evighet.

Tror inte det känns helt på riktigt fören man fått se det lilla livet trots att jag känner honom eller henne inom mig. Vem vet det kanske rentav är en av varje sort. Det är miljarder tankar och känslor som väller upp i mitt inre just nu, känner att jag inte riktigt är kontaktbar och kanske inte heller resonlig. Känner att jag måste försöka göra det som är bäst för mig, och vår familj. Ibland önskar jag att det fanns någon mer i min omgivning som befann sig i samma situation för det blir lätt att man går och tänker en massa som jag inten kan dela med mig av. Men det kanske kommer så småningom, jag har ju Emil såklart. Men det är ändå svårt att beskriva så att någon annan förstår hur man känner.

För närvarande är han och repar med sitt band, han kommer väl hem inom några minuter och då får jag väl ta tillfället i akt att krama om karlsloken;-)

Ja han är verkligen underbar den mannen. Helt enkelt världens bästa!

Nu ska jag återgå till att ihärdigt vänta på att min unge ska hamna på en liknande bild som den härnedanför... Hoppas jag får en tid snart..... Jag hatar att vänta på saker. Natti så länge

Hittade bilderna från Vansbro...

Jag och "Sören" sittandes på ljugarbänken. Ser lite lurig ut, kanske lite småfrusen också för den delen..
Korvgrillning hemma hos mor

Sibyllakorv är den absolut bästa, så det så!


Henke 20år. GRATTIS!

Ångloket vid station, lite fotografering i väntan på tåget hem...

Folktomma gator en tidig söndagsmorgon den andra september

Cicci och hennes vapendragare Kristin alis"Sören"

Jag och pappa under en pågående YATZY turnering hos mor. (vilken jag naturligtvis förlorade)

En mycket trött Anna på väg hem till Emil och Uppsala... Sammanlagd sömntid ca: tre timmar...

Ny livssituation...

Hallå!
Det var ett tag sedan sist. Men här kommer en efterlängtad uppdatering.
Har tagit uppehåll i mina studier och söker febrilt efter ett arbete. (Någon som har något i gömmorna hör gärna av er)
Sitter och snuttar på en skvätt kaffe från gårdagen och känner verkligen den bittra smaken från alla de där otäcka syrorna som sägs vara så cancerframkallande. Är på jakt efter arbetsgivarintyg och det är banne mig inte så lätt att få tag i de personer man ska prata med. Sådärja, nu är förhopningsvis det ena fixat iaf.
Planen för dagen ser ut som följande...
1. Ringa och jaga arbetsgivarintyg
2. Eventuellt skriva jobbansökningar
3. Åka till Kryptan och putsa fönster
4. Plocka ihop och dammsuga här hemma på Island
5. övrig tid som ännu ej är besämd.
Ja det där var ju en del punkter det, få se hur många man lyckas hålla sig till under dagen. Det där med jobbansökningar känns lite jobbigt eftersom kryptan gnager mest i bakhuvudet. Vill bara lämna in nycklarna och strunta i det hela snart. Ja så kan det vara...
Sitter och väntar på posten, när man vill att något ska dimpa ner så verkar den vänta på sig. Skulle behöva ha en del papper som är nödvändiga för mitt fortsatta liv. Tyvärr är alla lika sega som mig när det verkligen gäller.

Sommaren har nästintill varit till belåtenhet förutom att jag saknade lite av det som brukar kallas sol. Det har mest regnat bort hela dagarna och man har inte direkt varit motiverad att gå utanför dörrarna då. Jag följde med Emil och hans klass på en utflykt med övernattning förförra veckan. Vilket jag hade tänkte lägga upp lite bilder på, men tyvärr har jag inte lärt mig att hitta på denna datorn bland alla mappar och kataloger.Inte heller lyckades jag komma åt var bilderna från i helgen tog vägen från då jag var hemma i Vansbro. En av mina bröder fyllde nämligen 20år och i lördags hade vi lite party för hoonom som avslutades på Selins med ett mycket trevligt sällskap. Ja det var det om helgen, kom hem hit igen på söndag förmiddag, utomordentligt trött efter att ha setat uppe till strax efter tre på natten och diskuterat livets alla mysterier.
Eftermiddagen bestod mest åt gos och god mat i form av nachos och mumsiga såser. Mycket delikat.
Eftersom jag numera kategoriseras till hemmafru antar jag att jag borde fixa lite käk till i kväll, men jag har för avsikt att åka till kryptis ju så jag tänkte vänta och se vad dagen inger till för typ av inspiration. Är trött på att äta samma saker ideligen, för det är ju det man gör omedvetet. Det var länge sedan en riktig brakmiddag nu. Tips tages tacksamt emot;-)
Nej nu ska jag återgå till jobbsökandet. Tingeling!

total distruction

Denna dag består till största delen av katastrofal ångest. Känner mig totalt dyster och nedstämd. Har inte fått något vettigt gjort sedan jag vaknade i morse. Det är knappt så jag orkat klä på mig och tagit mig upp ur sängen ens. Är dundersugen på att sätta mig på tåget hem till byn just nu. Vara borta några dagar och se om denna tristessleda går över med lite miljöombyte. Har inte börjat plugga till tentan på måndag ännu, det går bara inte att sätta sig ner. Funderar på att ta en promenad om en stund och se om man åtminstone kan bli lite piggare. Nu ringde just mobilen och mitt promenadsällskap har anlänt. Hoppas på det bästa. Skaöverväga min hemresa iaf hur som helst.
Kram

galenskaperna never ends...

God fömiddag!
Nu efter både arbete och semestrar med mera har den grå vardagen återfunnit sig på Reykjaviksgatan. Min käre vapendragare har återfunnit sina hemtrakter på väktarn och allt är som vanligt förut några små detaljer. Exempelvis har verkligheten kommit i kapp och Ragnarssonskan inser att hon måste studera som en tok inför tentan på måndag.. URKA!
Hon har just ätit en fruktost bestående av fil och flingor med tre knäckemackor vid sidan av. Därefter avslutades med dagens vitaminkur bestående av en c-vitamin brus och en multivitamin... Som ni alla säkert känner till så har jag lite svårt för att tro på alla desa vitamineralkomplex. Har aldrig i mitt liv lyckats skåda något dylikt med blotta ögat, därav mitt tvivel på att de verkligen excisterar.. Men säger forskarna så så kan hända det stämmer iaf.. HUr som helst borde lite action ske här på¨Isaland nu. Inte sitta och slöa mer med andra ord. Härligt att leva! (ibland)

übertrött

God eftermiddag alla mina trogna anhängare!
Jag kan för närvarande konstatera att jag natten till ära lyckats med bedriften att sova i cirka 10 timmar, något som jag behövde efter allt nattvak. Det jobbiga är att jag inte har någon lust att göra ett skit trots att solen för en gångs skull skiner och jag inte börjar jobba fören vid 16.30. Funderar bokstavligt talat på att krypa ner under täcket igen. Kan man göra så? Det räknas väl egentligen lite till en skambelagd handling eftersom sommaren snart är slut... Jaja, det skiter jag i för jag måste få bli bättre till mods om jag ska orka vara trevlig mot alla dryga kunder idag. Att man kan bli så innerliigt less på vanligt folk... Så är det iaf.. Natti på en stund!

Long time since...

Nu var det mocho länge sedan en uppdatering... Eftersom jag har haft otroligt viktiga saker för mig såsom att exempelvis sortera kryddor, flyttat grejer samt rotat i ännu mera grejer, har jag inte haft tid att skriva några rader. Har börjat jobba, så kvällarna försvinner med stormsteg. Egentligen har jag inget vettigt att berätta om, utan kände bara att det var på sin pltas med en uppdtareing... NU är det tvätteriet som hägrar och sedan bär det av till arbete och svett. Ha det!

darlingen är på hemgång

Snart... Om några timmar så kommer darlingen hem igen, härligt värre. Måste dra en repa med dammsugare och skurmopp här innan dess. Det blir som en ungkarlslya när jag lämnas ensam hemma... Alltså kan härmed bevisas att jag definitivt inte är något städfreak. Har återhämtat mig från gårdagens vätskeobalans iaf, och känner mig lite piggare och bättre till mods må jag säga. Var och rumstrerade om i Kryptan till halv ett i går natt, har packat ihop alla mina kläder och dessutom kastat en hel del som inte använts de senaste två åren... Känns bra att gallra bland all skit man har då och då. Fattar inte varför man har så svårt för det ibland. Vad jag kunde misstänka var ju naturligtvis min avsky att göra mig av me byxor.... Eftersom man enligt mig inte kan kasta byxor som är funktionella blev det som jag befarade... Nämligen att alldeles för många blev kvar. Sitter nu och dricker mitt morgonkaffe och laddar inför dagens aktiviteter.
Grannkatten (kallas av oss för Gustav) på grund av vissa likheter med den tecknade varianten av Gustav kom just in och strök sig mot mina ben här... Han hittade snart ut i köket och sitter nu och mumsar på torrfodret som Smulfissen avskyr. Nåväl, bättre den kommer till användning än att den ska stå där och förmultna pga bortskämda kattflickor som ej behegar äta. Men det ser kroppsligen inte ut som att den där Gustav behöver ett enda gram mat utan skulle kunna leva länge på hullet. Vädret är fortfarande instabilt och det är mulet och dant, på ett sätt känns det skönt men det vore ju trevligare om solen kunde titta fram någon minut då och då. I morgon vankas det bröllop i Danmarks Kyrka. Hoppas de får bra väder på den stora dagen, ja nej, dags att sätta fart.

onsdagsmingel med *the babes*

Ja detta var vad onsdagskvällen hade att erbjuda alla de trogna läsare. Som ni kan se börjar kvällen lugnt och stillsamt för att därefter avslutas i ett mer vildare tempo. Med ömsesidig skoskav till följd av nya skor traskade the babes hemåt genom staden innan vi slutligen gav upp och vinkade in en taxi... Måste ju spara på krafterna till Upplandsleden senare i sommar...

SAKNAD, ÅNGEST & LIVSKRIS

Darlingen och jag på väg ut på tokresa i Sverige... Den finaste pöjk man kan tänka sig
Varför är du inte hos mig just nu??? Miss you!

Det har knappt gått två dygn sedan min darling for iväg till de Värmländska landskapet för att lira golf och fira semester med sina vänner. Ändå känns det som om det vore en evighet sedan han fanns här hemma hos mig. Är det inte märkligt? Jag saknar och längtar frenetiskt efter honom, han med de blå lekfulla ögonen och de underbaraste smilroparna man kan tänka sig. Håller på att kvävas härhemma i denna allsköna tystnad. Sitter fortfarande och kämpar med in satans patientfallsrapport. Har redan skrivit på tok för långt, men jag tänker strunta i det bara jag lyckas få till slutklämmen och referenslistan så skickar jag in fanstyget, något som är lättare sagt än gjort. Funderar ideligen på vad jag vill med mitt liv, helst av allt skulle jag bara vilja avsluta mina studier och skaffa mig ett jobb och därefter aldrig mer grubbla på framtiden. Jobba tills man går i pension och leva ett normalt jävla svenssonliv. Det är ju egentligen det jag alltid har velat, innerst inne. Eller är det inte?

Klockan är svensk tid 00.34, vilket innebär läggdags för länge sedan. Har lovat att följa med Linda till Darkwell i morgon eftermiddag. Sedan ska vi ju göra oss redo för utgång. Hoppas på en soft kväll, eftersom jag känner mig allmänt nere, kan ju viss risk för urballning föreligga. Det vill jag helst slippa om det går att undvika. Klumpen i magen bara växer och växer ju mer jag tänker på skolan, jobbet, ekonomin och alla dessa bestyr till höger och vänster. Skulle behöva ett uppåtchack just nu. Vet inte ens varför jag bara blev så dyster heller. En rolig och upplyftande sak som inträffade idag var att några gamla partyfriends hemmifrån ringde och lät upplysa mig om att de fortfarande var vid liv och hade hunnit blivit relativt eldrunko. Roligt att höra ifrån de små gossarna faktiskt, eller de är väl kanske inga gossar längre i och med att den yngste i sällskapet vid en ålder av 27 redan har hunnit med att sprida sin säd över kommunens nejder och numer kategoriseras som trebarnsfar.

Nej funderar på att lägga ner projektet för idag, och satsa på att komma i säng istället. Det sägs ju att en god natts sömn är bra för hälsan och välbefinnandet. Ibland undrar jag om det verkligen stämmer till fullo, nog krävs det lite mer än så för att en människa ska finna ro i själen. Känner på mig att jag inte kommer att kunna somna direkt heller eftersom det är så många tankar som far runt i mitt huvud. Jag ska plocka fram darlingens mjukisfant och skeda med honom i natt, när man inte har den rätta varan får man lov att ta till substitut. Hoppas du inte misstycker... Även elefantmjukisar behöver lite ömhet och värme då och då;-) Fast om jag ska vara uppriktig ¨så antar jag att det är mer jag än mjukisfanten som behöver den där ömheten just nu.. Jaha då var det bara till att borsta tänderna och försätta sig i liggposition för att sedan ligga och tvinna sig till söms i en kall och tom säng.... *PIP* det är faktiskt synd om mig nu! Åtminstone tycker jag synd om mig själv eftersom jag alltid lyckas drabbas av ämlighet vid helt fel tillfällen. Natti alla trogna läsare..

Tyvärr går det inte längre att få några rubriker på denna bloggsida längre. Åtminstone inte från denna dator...
Förra inlägget försökte påvisa lite av den regniga semester som jag och Emil lyckades med i år. Hade fint väder i kanske två/tre dagar av nästan tre veckor. Det är fortfarande mulet och grått ute. Sitter hemma på Island och borde skriva färdigt min satans rapport som jag fortfarande inte är klar med. Är trött för det blev sent igår, men jag valde ändå att kliva upp och värma gårdagens kaffe för att se vad man lyckas åstadkomma.
Emil är i Värmland med några vänner på sin årliga golfsemester, hoppas verkligen de har tur med vädret. Är halvkrasslig, men har iaf inte lika ont i halsen som igår, då jag trodde att den lika gärna skulle kunnat förtvina av smärta...
Börjar jobba nästa vecka och det känns väl inget vidare, är inte alls taggad utan skulle mycket hellre försöka flytta över mina saker från Kryptan istället. Det lär ju bli ett evighetsprojekt utan dess like. Nej om man skulle ta och påbörja sitt mission för dagen. En liten matbit imagen först kanske kan vara på sin plats änd:-)

smulfisen försöker sig på att vara renlig

Söt som få är hon minsann också....

sommarförkylning

Då är det tur att smulfisen finns så man har någon att gosa med

Är inte alls roligt!! Näsan är täppt, så jag numer inte kan leva en dag utan min älskade nässpray. Har legat och plågat mig i solen förra helgen trots att huvudet mer eller mindre haft känslan av att vara en enorm snorklump. Det verkar inte ge med sig heller. Trots ihärdigt inmyndigande av förkylningsdroppar, NSAID-preparat och Otrivin.Har kommit en bit på väg med mitt rapportskrivande iaf, men det går lika segt som vanligt. Det finns så mycket annat som är roligare. Ska på bröllop på lördag och borde exempelvis införskaffa någon form av klädsel till detta. Men jag avskyr att vara finklädd så jag får väl i mitt stilla sinne medge att jag låtit skjuta på den biten. Inser dock till min förbannelse att det bara är två dagar kvar nu och det böjar bli lite brådksande. Man är ju alltid ute i så god tid... Igår städade jag och Emil ur hans förråd, hela bakgården ser numera ut som en soptipp, men tro mig det blev massor av space in the förråd, man skulle nästan kunna ha party därinne. Väldans vad man samlar på sig prylar gemom pren. Själv har jag ju mitt bohag utspritt på flertalet platser kring vårt avlånga land. Inget jag ser fram emot att ta reda på, men jag antar att det måste göras inom sinom tid... Det är grått och mulet idag, jag vaknade alldeles för sent enligt eget tycke och smak, nämligen vid halv tio. Har inte hunnit äta frukost ännu och det är väl ingen idé heller, det är ju snart dags för lunch. Emil är och jobbar, så jag sitter här framför datorn och knapprar. Linda är i Amsterdam på turné med Wijkmanska Blecket och kommer inte hem förens på fredag eller lördag. Det blev så tyst utan henne här i Uppsala. Hon har liksom blivit en del i min nya familj här. Känner för att sticka ut och springa för att kunna påbörja min träningsdagbok någon gång, men jag är så täppt i näsan. (man har ju alltid undanflykter) Skall ägna mig åt att försöka få lite födoämnen i magen istället och därefter kanske lägga ett och annat öga på min rapport igen.

sommar och sol

Hallåhej!
Då sitter man återigen i ångestens förtecken och skall börja studera inför ännu en ny tentamen.. Denna gån i ortopedi, det går ganska trögt, eftersom min näsa sprungit läck och retar mig till vansinne. Har åkt på en sommarsförkylning lagom till avslutningen. De två senaste dagarna har flytit förbi i stillsamt gemak och inte många barn har blivit gjorda. Igår var jag och Linda till Ulva Kvarn på veteranbilsträff, många fina bilar att lägga ögat på var det;-)
Vaknade vid tiotiden i morse, Emil hade stuckit iväg på sin golfrunda. Han lovade ju att väcka mig ju... Men det kanske han gjorde också, utan att jag vet om det.

bitterljuva liv

God kväll!
Nu sitter man framför burken igen och vänder och vrider på tankarna. Borde plugga på inför fredagen. Men det går segt... Det blev ingen ost och vinkväll idag ändå eftersom jag insomnade en sväng på sängen här hemma. Inte alltid att man kan hålla ögonen öppna när man borde. Har varit så trött de senaste veckorna, känns nästan som att man aldirg får sova ut. Men nu är det snart slut på skolan iaf, dock blir det till att plugga hela sommaren om man ska kunna skriva omtentan i sjukgymnastik i höst.. Orkar fan inte skriva den en enda gång till sedan...
Nu står det klart, jag Anna Ragnarsson skall följa med på bröllop den 16:e juni. Jag som verkligen avskyr att sitta tillsammans med en massa människor jag inte känner och socialisera. Men vad gör man när det gäller kärleksbestyr? Det blir säkert bra i slutändan...
Linda och Andreas åker iväg med Blecket på turné den veckan och jag undrar vad en annan ska hitta på mned. Kommer sakna Lindisen ju, min lilla mingelbrud;-)
Något skall man väl kunna sysselsätta sig med under en vecka, om inte annat så vet jag en hel rad med böcker som står i bokhyllan och väntar på att bli lästa....
Nu ska jag hjälpa Emil att sätta upp några lister här hemma. Har fått lite ny energi efter min lilla tupplur nyss. Hoppas på att kunna somna inatt bara... Det lär väl bli sent som vanligt.
Ha det gött and see you folks!

blott en dag ett ögonblick i sänder eller hur det nu var

För det var det minsann iaf in this position med blå fin klänning

och nubben i högsta hugg...

Hej mitt i natten!

Jag och Linda har varit ner på stan, suttit i stadsparken och ätit ost och kex med lite annat smått och mycket gott. Båda två ställde sig väldigt frågande till varför man inte sitter där oftare, det är ju en underbar park ju. En rad funderingar över livet har diskuterats dessvärre har ingen av oss kommit fram till några vettiga lösningar på alla problem. Ibland känns det som att man bara står och trampar i samma jävla ekorrhjul dagarna i ända och det är svårt att se någon vits i allt alla gånger.

Ibland undrar jag när man ska slutgiltigt bli nöjd med tillvaron? Har man det bra vill man ha det ännu bättre och så rullar det på städnigt. På ett sätt kan man kanske tycka att detta fenomen hör till och är en del av livet. Blir så avundjuk på alla "superfamiljer" ibland, trots att jag egentligen inte har någon anledning. Det är bara så konstigt att de flesta familjer jag känner umgås och är goa på varandra och ringer varandra då och då. Är det för mycket begärt menar jag? Vad är det som är så satans svårt med att plocka upp den där satans telefonen och ringa och säga hej åtminstone? Hur jobbigt är det?? Varför är det alltid jag som ska behöva vara någon jävla sambandsscentral så fort det gäller något? Ja det där var en del funderingar det...

Har det säkert bättre än de flesta om jag tänker efter. Det är bara det att man då och då funderar över om den där tillvaron verkligen är helt normal.. Vid 15.00 hade HB en spelning vid universitetet för alla doktorander. Det lät faktiskt bra och det var en rolig spelning, skulle faktiskt väldigt gärna kunna tänka mig att lära mig spela trummor på riktigt. Det är ju så roligt när man är med. Men det är nog svårt och kräver sannerligen en hel del övande, och frågan är bara var?? Inte är det så att jag kan öva hemma direkt för då skulle antagligen grannarna lyncha mig och flå mig levande efter några timmar.

Sitter uppe och väntar på att Emil ska komma hem, men jag antar att han blir borta sent i natt.Borde väl antagligen krypa ner i sängen och nanna, men det är något som håller mig uppe. Jag är ju trött så dte borde inte vara några problem att somna om jag bara lade mig ner en sväng. Känner mig fet idag, har banne mig svullat värre än en gris och jag känner riktigt hur aterosclerosplack fäster i blodkäreln. Man borde ju för tusan kunna bli nyttig någon gång, frågan är bara när?

Tänk positivt eller hur är det nu man gör???

många borde just nu

Goddag igen!
Nu har man blivit lämnad ensam till förmån för svensexeri och orkesterspelningar. Egentligen var ju naturligtvis planen att studera som en flitig ung skolflicka, men dessa planer verkar tydligen gå i stöpet bara genom att tänka tanken. Det verkar liksom inte vara min grej detta med att plugga.. Sov hur länge som helst idag, men känner mig ändå seg. Skule vilja gå och ta mig en kik på HB som skall spela vid universitetet klockan 15.00, men då blir det ju naturligtvis inget alls gjort. Vädret är underbart och jag är über-ölsugen och det vore ju toppen med en iskall öl från kylen. Men då kommer vi till dilemmat, som kallas "den vita veckan". Har ju lovat mig själv att inte parta på ett tag, men visst är det skillnad på att festa järnet och att ta en kall öl i solskenet?? Sitter inomhus och väntar på bättre tider, egentligen borde man ju dra ner på stan och stiita i en park och läsa lite studielektyr. Kanske man skulle ta sig en dusch och se om hjärncellerna vaknar till liv och lyder.

Svarta prickar i ögonvrån...

Hallå!

Jag är utmattad till tusen... Har varit och skrivit tentan i invärtes medicin och den tärde nog på de sista resursena jag hade kvar efter alla upptåg. Hade för avsikt att åka hem till Kryptan och lokalisera lite kläder och massor av studielektyr och sedan fara vidare till Emil. Men då jag möttes av en syrlig odör tillsammans med ett torn av odiskat porslin på min miniatyrformade diskbänk, var det bara att göra en insats. Nu är disken check och jag kan fortsätta min entré i den lilla lyan. Nya upptäckter görs ständigt, och det verkar inte som det blir så värst mycket annat än städjobb för mig idag... Fan varför kunde jag inte få bli trött senare istället för nu?

Har inte ätit ett matgryn på hela dagen, jag riktigt känner att insulinet rusar i min kropp på jakt efter några få sockermolekyler som eventuellt simmar omkring i blodet. Ibland kan man ju fundera över varför inte hjärnan kan livnära sig på överflödigt fett istället för socker. Det finns liksom mer av den varan om man säger så. Känslan av att kunna tuppa av vilken sekund som helst behöver åtgärdas, men det innebär att disken inte längre kommer att vara lika checkad som nu... Dilemma! Det får helt enkelt bli färdiga köttbullar och mackor istället. Det är stora projekt på gång nu, jag måste försöka hinna röja upp i kryptuspilorus för att sedan hinna med att följa med Emil och införskaffa förnödenheter till svensexan på lördag. Orka!

Dessutom skulle det inte sitta helt fel med en ehlkropssanering i form av en dusch heller. Jag är en svettonases idag och skulle platsa mycket bra tillsammans med en hop grovarbetande karlar. I och för sig är väl tanken på att spana in dem i deras porriga grovarbetarbyxor inte helt fy skam. Men för tillfället väger det ändå tyngre åt att kunna gå ut bland folk utan att framstå som en svettig och nasty drogmissbrukare med stora påsar under ögonen.
Ska eventuellt följa med Linda ner på stan och införskaffa lite tyg till våra berömda HB-kjolar som är i antågande. Skulle behöva mig en bit tygstycke för eget bruk med. Jaja nu har jag dravlat bort ännu ett par minuter av denna dyrbara tid till onödigheter. NU skall jag utgå till våtrummet och se vad det har att erbjuda=)

Nytt notat.

Som ni alla säkert vet bör man som mingelbrud ställa upp på fotografering med jämna mellanrum för att inte falla i bakgrunden framför alla konkurrenter. Därför kan härmed intygas att the mingelbabe gjort det igen, fast denna gång i Linköpings mingelarkiv. (hämtat från tidningen Blaskan) Snart är man ju famous på riktigt =) Att mingelbruden inte kommer ihåg själva händelsen har inget med saken att göra.

SOF2007

Mingelbrudarna är på G efter mycket om och mycket men.

Jaha då har man överlevt ännu en helg som inte ens varit i närheten av tidigare skådat slag. Fredagsmorgonen påbörjades med en dusch, två koppar kaffe och en cigarett sedan bar det iväg till bolaget för införskaffande av vin och öl. Klockan 10.30 infinner sig mingelbrudarna på Snerikes nation med packad kappsäck, höga förväntningar och ett glatt humör. Klockan 11.00 vandrar the babes iväg till närliggande bankomat för pengauttag inför den stundande helgens aktiviteter. På vår march emot the bankomat känner jag att allt inte är helt som det ska i de undre regionerna, eller som Höljer skulle ha sagt "underkroppen". Vid en närmare kontroll av problemet kan nämnas att fynd gjordes av mer extraordinär variant. Funderar skarpt på att ringa RFSU och meddela att detta med kondomer och safesex inte alltid är det bästa sättet om man vill undvika oönskade graviditeter. Hade detta varit i borta i staterna hade jag kanske till och med kunnat stämma företaget. Hur som helst började dagen med ett minne för livet, och det tar inte slut i och med detta. En halvtimme senare, närmare bestämt kring 12-tiden sitter the babes på bussen mot Linköping och en tredagars partyhelg. Ytterligare några timmar senare är Ragnarsson inte längre vid sina sinnens fulla bruk, utan ligger på en toalett och blir vattnad av Osterbergskan, bokstavligt talat. Som tur är repar sig Ragnarssonskan så pass att hon lyckas festa vidare inom loppet av en timme. Om än vid ännu mer promille i blodet, något som kan skådas på bilden nedan.

För att få vara med i topp tioklubben krävs det dock att man håller ställningarna uppe. Så det fortsatte jag med genom hela festivalen. Med ett glatt humör och mycket alkohol hölls nollan hela tiden stabil. Ragnarssonskan kan bara hon lägger ner lite själ i det hela. Från och med nu ska hon dock försöka hålla sig till alkoholfritt och lite mera motion med mera. Allt vad det nu innebär... Det tär på kroppen att tillhöra eliten, men det är smällar man får ta. Förberedelsena inför morgondagen skall nu tagas i beaktande så därför avslutar jag min story för denna gång, sedan är det god natt och nedsläckt lokal som gäller för min del.

Kvällen innan avfärd...

God afton kära vänner! Sitter här i skymningstimman och försöker komma på vad jag skall ha med mig i ryggsäcken till Linköping. Åker på SOF i morgonbitti och har fortfarande inte packat färdigt. Är alltid så seg när det gäller sådant, oftast beror det på att det är tråkigt göromål.Känner mig lite kluven inför hela arrangemanget, antagligen kommer det att bli jätteroligt, men jag är så oroad över min ekonomiska situation. Allt festande hit och dit tar knäcken på den... And that´s a fact. Dessutom får jag inget vettigt gjort med allt skoljox... Borde ju sätta igång med allt, har lovat mig själv att efter detta ska jag inte ut på något mer ovettigt innan jag har fått ordning på mitt liv. Kryptan ser för hemsk ut, jag som städade här i veckan. Urka det går på ett svep att röja till det igen. Det räcker tydligen med att ha tvättstugan och vara lite kramig. För blir man tillräckligt kramig så vill man definitivt inte sitta hemma och skriva rapporter, utan är naturligtvis mer intresserad av att stilla sitt krambehov.Det är långt till Linköping och som ni alla säkert vet har jag lite problem med att vara bakis på bortaplan. Hoppas på att resorben verkar snabbt om dessa mot förmodan skulle behövas. I övrigt har inte mycket vettigt hänt denna vecka, träffade ett gammalt välbekant ansikte från hemma häromdagen då jag och Linda var nere på stan och cirkulerade. Vi tog en fika och snackade lite skit, sedan styrdes kosan hemåt mot krypta respektive tornet. Har konstaterat att alkoholen kommer bli mitt fall snart om jag inte lyckas skärpa ihop mig. Måste ta tag i detta nu innan det bär iväg utför. Tur att man åtminstone har lite självinsikt... Det sägs att det är första steget då man har för avsikt att bryta dåliga vanor, vad vet jag. Kanske ligger det något under detta påstående. Nu ska prinsessan återgå till packandet, på återseende om eventuell överlevnadsfaktor finnes tillgänglig efter helgen. Good night!