tvetydig hemlängtan

Sitter i min ensamhet framför datorn, har varit ovanligt bitter idag. Mest bitter över att jag själv har så fruktansvärt dålig karaktär, men också över att jag tassar på tå här för att inte störa den naturliga ordningen. Hade verkligen behövt få en massa saker uträttade denna helg. Men istället har jag faktiskt tagit mig tid för mina nära och kära. I lördags var jag exempelvis på besök hos min före detta svärfar vilket resulterade i att jag började tänka på ett och annat. Bland annat att livet är alltför kort för att kasta bort, och de man älskar mest skall man ta vara på och ta sig tid för. Så då blev det naturligtvis fler besök den dagen. Sov hemma hos mamma inatt och det var så skönt att inte behöva känna sig i vägen som jag gör här.
Antar att det bara är som jag känner, men det är jobbigt iaf. Att inte ha någonstans att ta vägen och kunna stänga in sig en minut.

Skulle vilja få med mig Mathias till Uppsala över helgen, men det är lite svårt med skolbestyren. Sedan kan det ju vara trevligt att kunna gå ut med Osterbergskan på fredag också. Saknar Emil som attna med och det kan ju bli lite problematiskt med sovande osv med en vild elvaåring i tre dygn. Nog tror jag han skulle tycka det var roligt allt, men tänk vad mycket tjatande det skulle bli. Borde förbereda inför morgondagen, men det är så satans sent nu att jag inte känner för att göra något alls. Pissigt värre alltså...
Saknar männskilg närhet just nu och hade kunnat betala för att få sova sked i natt... Det är bara helt, helt underbart. Jag har gått i tankarna på detta med familjelivet som sagt i helgen. Det verkar vara rätt underbart ibland trots allt. Önskar att jag också kunde få den möjligheten någon gång. Att få vara nära de jag tycker om mest av allt på hela jorden samtidigt alltså...

Undrar vad som är mitt egentliga hem numera. Är det här jag skall vara och verka, eller är det i Uppsala? Som sagt, ibland känner jag mig så fruktansvärt vilsen och lost i pannkakan. Sitter och dösnackar lite över msn. Vill egenligen sova, men jag är inte trött, bara fundersam. Ska livet alltid vara så här ovisst??? Varför tykcer jag inte det är roligt att studera och varför är jag aldirg nöjd med min tillvaro? Många frågor detta... Ska hur som helst avsluta detta knapprande och lägga mig och läsa lite tills i morgon..
Nattinatt!

Fredagsnöje

God eftermiddag!
Har just slängt in lite kläder i tvättmaskinen och avvaktar apparturens eminenta färdigheter, nämligen ren tvätt. Har bäddat ihop lite och plockat ihop den värsta högen inne på min lilla kammare här. Ute blåser det som om det vore världshistoriens domedag så jag tände en liten bras i kaminen också. Det går liksom inte att gå ut utan att blåsa bort.
Är lite gladare idag, även om allt skiter sig ibland så kanske livet går vidare ändå. Jag lever ju fortfarande liksom. Funderar på att sova över hos mampaj inatt så att Cicci och Mattias kan få vara lite för sig själva och hitta på något. Kan ju bli jobbigt att ha mig i hasorna hela dagarna.
Pratade just med Emil i telefonen en snabbis, har kommit fram till att jag inte klarar en dag utan att få höra hans ljuva stämma. Muskolinen alltså...
Nu ska jag ta coh vara en duktig skolflicka och försöka läsa lite teorier bakom eller hur den nu var Signe sa....... Tråkigt fredagsnöje, men det måste dock göras.
Ha det så länge!

Invalido betyder icke brukbar/användbar...

Det är just vad min händer inte är just nu.. Fattar inte vad som hänt med dem. De är svullna och värker. Har sovit med stödskena på högerhanden i natt. Det är väl just fint det, sjukgymnaststudenten med obrukbara händer. Kunde med möda hålla i en penna och skriva igår kväll. Varför ska allt komma på en gång?
Har haft en helvetes dag på praktiken idag.
Kvällen har tillbringats i TV-soffan i nästintill paretiskt tillstånd. Orkade inte röra en fena om jag ska vara ärlig, orken tog bara slut efter dagens spänningar. Att jag överlevde utan sammanbrott är för mig ett stort underverk. Funderar på att krypa ner i min go säng och sova som ett stort svin inför slakten. Känslan av att vara en överanvänd disktrasa med fransar i kanterna på gränsen till självuppluckring måste få ett slut snart...
God jävla natt!!

Några bilder har lokaliserats...

Partyprinsessan förbereder sig för kvällens utgång, medans...

...Darlingen tar sig ett järn på påskafton...

Ämligare än ämligast...

Jag mår inte bra!
Känner mig så ynklig och döende att jag tror jag ska förtvina i miljoner biter. Återvände just tillbaka till Vansbro efter en mycket slitsam helg.
Nu tror ni säkert allihop att jag varit ute på krogen och får skylla mig själv för min trötthet. Men se där tar ni fel mina vänner...
Jag har arbetat både lördag och söndag och det var inget vidare roligt kan jag upplysa herrskapet. Inte 10.00-22.00 två dagar i rad, dessutom är det ingen höjdare att sitta och åka femtion mil bara för att uthärda dessa timmar. Sedan återvända hit och ta sig an patienter som man bör vara trevlig emot. Definitivt inte när man sovit maximailt 10 timmar sedan i fredags natt.. Not Good!
Jag vill bara dö just nu. Tycker livet är en pina värre än allt annat just nu. funderar på om man kan ha slut på serotoninhalten och endorfinerna i kroppen. Något jävla fel måste det ju vara när det känns som att man ska börja grina vilken sekund som helst. Det räcker med att tänka på något vemiodigt så rinner tårarna som ett jävla niagarafall nerför kinderna. Jag vill inget hellre än att krama på min numera nyoperarade goskille. Fan varför är jag så här. Jag vill ha ett normalt liv, ni vet det där mad villa volvo vovve och ett jobb ibland. Inget mera skolmojjänger och måsten och livskriser och dylika ting. FAAAAANNNN vad jag är bitter idag. Önskar ibland att någon annan kunde få känna hur det känns att vara moggig då och då, särskilt någon som tror att livet är en dans på rosenblad. Ska väl tippa i mig kaffet och se om jag orkar med några timmar till, helst av allt skulle jag bara vilja få sova och inget annat.
JAG VILL INTE!!!!!!!!!!!!!!!

übertrött

God afton!
Jaha då har man både sovit middag och fått lite mat i sig. Känner mig bättre till mods idag, trots att jag är trött som en utmärglad tvångsarbetare. Tänk att människor kan göra en så satans utmattad. Fick svara på tusen frågor idag. Dels angående mitt gamla förhållande som tog slut för över två år sedan, dels på allmäna frågor ang mig själv och min utbildning. Det är så satans drygt att alla ska vara tvugna att vara så himla nyfikna på ens liv. Men det är klart det gäller att hålla djungeltelegrafen igång i den här obygden. Så att man hjälper till att hålla igång storiesarna så att säga. Hade för avsikt att sätta mig och läsa lite nu, men jag måste kvickna till lite i hjärnkontoret först. Är nästintill nyvaken och väntar idogt på att koffeinet skall börja verka i ådrorna. I övriggt finns inte mycket annat att göra. Iofs kan man ju ta och kolla upp tågtider inför helgens tripp till Uppsala. Ska arbeta lördag och söndag, och jag har fixat ledigt måndag förmiddag så jag kan ta första tåget hem på morgonen då. Skönt att det löste sig till slut. Slut, det är just vad jag kommer att vara efter dessa två veckor.....

Kanske inte så upplyftande avslut på dagen. Men åtminstone känns inte bördorna lika tunga efter att påminnas om innebörden av denna text. Over and out från arbetsmyran.

Djupa sår i hjärtat

Emil har åkt och det är tyst och tomt runtomkring mig trots att jag inte är ensam här hemma.
Igår var vi ute och söndagsåkte runt i kommunen. Vi var iväg till Äppelbo en vända försökte tillsammans bestiga det vårgeggiga Hunflen. För er som inte vet vad Hunflen är så kan jag upplysa om att det är en form av slalombacke lokaliserad i Äppelbo med en höjd på cirka 500 meter. Vi kom bara halvvägs för där blev vi sittandes och spanade ut över nejderna.
Allt var så tyst och vackert. En riktig naturupplevelse. Vi bestämde oss för att vi skulle försöka göra Tallin någon helg.

Sitter och har hemlängtan just nu, hem till Uppsala alltså...
Det ni gott folk, trodde ni nog aldrig att ni skulle få höra från mina läppar va?
Jag Anna Ragnarsson känner mig inte hemma här längre, eller så är det för att jag drabbats av någon form av kris mitt i allt här. Det hände en incident igår som fick hela min världsbild att raseras. Kan dock inte nämna det här för det skulle innebära alldeles för mycket konspirationstorier. Hur som helst har min hjärna påbörjat ett intensivt arbete av etisk karaktär som jag innan inte trodde var möjligt. Har i tankarna ställts inför ett dilemma jag tidigare helt hade en totalbestämd uppfattning om. Nu vet jag plötsligt inte längre hur jag ska/bör ställa mig i frågan.

Varje gång jag kommer hem hit drabbas jag av ångest, det är så mycket gammalt grått som ständigt gör sig påminnt. Trodde att detta skulle ge sig med tiden, men det verkar inte som det. Det är så många tankar som dyker upp saker som börjar gro i huvudet på mig som gör att det kryper små myor i hela min själ. Fan varför måste det vara såhär jämt?
Just i stunder som dessa känns det som det sitter en vildkatt och klöser mig i hjärtat, lokatten har för avsikt att sarga min själ så hårt för varje klösning så att jag ska må så kasst som det möjligtvis går. Är detta en ålderkris eller är det bara mina idéer som spelar mig ett spratt?
Ska försöka sova på saken om det går, har ju lyckats vända på dygnet under helgens ledighet.

Vi var ut i lördags och efter det blev det nattavakande i dagarna två... Fick skjuts hem av några raggare från Strängnäs. En hel Chevavan full i öl, var det och vi drack oss dretfulla för att senare fastna i djupa diskussioner på trappan här hemma. Jag fick för mig att det minsann behövde eldas eftersom man blir lite kall av att sitta med varsin iskall öl ute på trappan i över en timme. Sagt och gjort, en brasa tändes och så gjorde även min hand. Eller rättare sagt min handske som jag karvat i kaminen med. Lyckades dock inte med den stora bravaden att elda upp kåken utan resterande av kvällen avslutades relativt stillsamt i en alldeles för trång säng för två vuxna människor. Jag sov halvt inklämd i väggen så jag var på väg in i rummet intill, medan den andra halvan av sällskapet lugnt och fridfullt sussade sött i resterande del av sängen. Ibland har man inte hjärta att vara bitter. Framförallt inte när personen i fråga är ett riktigt gostroll!
Over and out!

Projekt städa..

God eftermiddag!

Slutade tidigt idag och det var gudagott kan jag lova... Är helt utmattad efter denna vecka. Jag och Mattias har varit ner på systemebolaget och införskaffat varsin platta öl och lite annat smått och gott. Det ska minsann bli party här verkar det som;-)

Syrran väckte mig i morse, utklädd till påskkärring så dagen började iaf på ett humoristiskt sätt. Hon var så söt så med sina rödmålade kinder.

Några andra saker som inträffat under dagen är följande.

1. Mattias får för sig att ta en sväng med snabeldraken med motiveringen..

- Jag funderar på att göra Cicci lite glad.

2. Mattias kommer efter en stund in till mig med den nyaste varianten av Vileda Quickmopp, (ni vet den som är ihopfällbar liksom ett teleskop) och undrar:

- Är det möjligt att det ska vara så här?

Alltså moppens skaft var ihopfälld och därför var längden maximalt en meter lång. Vilket inte riktigt passade ihop med hans långa kroppshydda.. jag lyckades dock veckla ut mojjängen i naturlig höjd och svabbningen av golven var i full gång.

3. Mattias står och diskar i köket.

Man kan undra vad han har i kikaren, kanske utgång? Eller så är han bara en sann gentleman som hjälper till med hushållsarbetet. Eller så visar han upp sina bästa sidor nu när jag är här hemma och driver.

Summan av alla dessa punkter blir förhopningsvis att Cicci blir glad och inte utvecklar gestapotendenser framåt kvällningen när tröttheten smyger sig på. Hehe!!!

Är så förbannat ölsugen så ni anar inte, hade hoppats på att fröken Österberg hade kunnat följa med Emil för helgens eventuella drabbningar.

Jag och Linda om några år Absolutly Faboulus eller hur?

Det är humor!

Ser man inte skillnad på en kniv och en penis måste jag faktiskt vara tvungen till att hänvisa till en optiker. I annat fall undrar jag naturligtvis vem människan har haft sex med.

Akta er för Torsten allmän fara

Är bilden arrangerad eller finns det sådana här intressanta inträffanden i verkliga livet???

Ungefär så här kan jag känna ibland när min dator krånglar

Det krävs viss finess bakom rullstolsåkning i trappa. Kan vara bra att först lära sig hantera lutningar och helst införskaffa ett par hydraliska stötdämpare kan skulle jag tro...

Detta är vad jag och Cicci har ägnat kvällen åt. Tror att båda två har skrattat käkarna ur led vid detta laget. Var bara tvungen att delge mina trogna fans lite av vår gemensamma humor delux. Det sägs ju att ett gott skratt förlänger livet, så man får ta tillfället i akt och göra det bästa för att följa alla rekommendationer.

I sommarens soliga dagar...

Här kommer en rapport från helgen som gått..

Torsdag kväll anländer jag till Uppsala och blir upphämtad vid stationen av Mr E. Vi käkar lite mat eftersom min arma mage skriker efter näring så har jag nog aldrig lyckats få till så goda köttbullar och snabbmakaroner. Det satt med andra ord fint... Kvällen avslutas med gos och mys vilket inte heller var helt fel... Sedan blev allt barnförbjudet tror jag, eller åtminstone censurerat.

Fredag är lika med Lindas födelsedag, vilket naturligtvis innebär present i form av *PIP* lilla kyckling, det är synd om mig. God mat och en självskriven utgång som endar upp på vårt place, nämligen Seven. Hela kvällen blev kanonkul, vilket var väntat iofs. Det brukar ju bli det. Mingelbrudarna lyckats dra till sig hela stället med sina vackra PRO-linnen.

Lördag är en fläskfilé och potatisdag precis som jag och Linda kommit överrens om tidigare. Med detta avser att man kramas och gottar sig tillsammans med sina gosisar. Äter god mat och i allmänhet slappar och gosar ännu lite mera. Götta vad jag mår bra av sådana dagar!

Söndag är sådana där hemska dagar som innebär att en ny vecka tar vid morognen därpå, vilket i sin tur resulterar i en rejäl söndagsångest. Denna ångest tar sig uttryck i att man inser att man måste vidta åtgärder för att fortsätta ligga på plussidan vad gäller vuxenpoäng. I mitt fall innebär detta att jag måste avresa från den eviga ungdomens stad och inställa mig på Rehab-avdelningen i Vansbro klockan 08.00 i morgon. Ingen lust alls! Får väl glädja mig över alla de godbitar helgen som gått har erbjudit. Fick ju både uppleva sommarens första raggarrunda och säsongens första grillning idag så jag är helnöjd med dagen. Den kunde ju fått vara lite längre dock... Snyft... *PIP* - det är synd om mig nu. Vill bara gosa, men istället tvingas jag sova ensam i den iskalla sängen á 1.60 centimer lång så man ligger ihopkrupen som en inlagd sill...

God natt!