tjuvstart!

Har precis ätit julens första sillmacka och det var fantastiskt gott. Yammi!!!

Förra lördagen var det personalfest och jag kan bara säga en sak, "vilket supergäng" i båda bemärkelserna. Väldigt trevliga arbetskamrater har jag förunnats. Underbart!!!

I Söndags var det en snabbt avklarad hangover som avhjälptes med en extra timmes sömn på eftermiddagen, efter det var det dags för adventsfika. Mysigt!!!

Några av de ädlaste vänner kom på celebert besök och provsmakade de hembakta lussebullarna, drack glögg med tillhörande attiraljer. (De ädlaste vänner bör ej misstolkas utan passade mig bäst att skriva) Vi fick knappt plats runt bordet så nästa gång kör vi andra ansikten därikring får vi hoppas.

Dagen till ära har det härhemma rullats köttbullar till förbannelse. Jag har lyckats göra av med 3 kilo köttfärs på dessa arkitekturiska köttbollar/elipser/fyrkanter eller vad man nu ska kalla dem. Förstår inte hur alla andra lyckas göra runda köttbullar. TIPS? Hur som helst så blev de otroligt goda och tål att ta mer av. Blir nog matlåda i morgon. Börjar klockan 12.00 och slutar 21.10 vilket är lite segt på en fredag.

Igår var jag och Nelly på stan och shoppade lite, träffade en god vän utanför Akademibokhandeln som jag stannade och shitchattade med lite. Det var ett trevligt avbrott i julstressen. Människor är som galna i butikerna, det trängs bland hyllor och plöjer sig fram för att hinna köpa så mycket som möjligt innan julafton. En annan som bara går och småtittar och egentligen inte är ute för att handla så värst mycket blir måttligt road av dyilkt. Gick ut ifrån Clas Ohlsson för det gick inte ens att ta sig fram där inne. FY!!! Skulle vilja hitta den perfekta julklappen åt brorsan, men han propsar på att han inte vill ha något. Han förtjänar en riktigt god klapp även på axeln eftersom jag är så stolt över honom. Han är fan ta mig den modigaste i våran familj hittills. Så det så!

Med dessa ord sätter jag punkt för ikväll och avslutar med en liten frestande apptitretare... Ska nu krypa ner i slafen och läsa klart min sista bok om Arn Magnusson. Natti!

Är inte arg längre!

Nu har jag lugnat mig lite sedan senaste utbrottet. Kanske tog i lite mycket då, men ibland blir det bara så. Har sovit dåligt i natt, vaknat av och till hela natten. Drömt skumma drömmar och som den grubblare jag är så har tankarna snurrat kring varför jag drömmer så.
Precis som att jag skulle komma på något bra svar. Det finns nog inget om man inte slår upp den freudianska uppslagsboken. Ska ta tag i min alltför röriga garderob nu tänkte jag. Lämna tankarna om Freud åt sidan en aning.
Ps! Längtar tills man inte har varje dag inbokad längre...

Rofylld söndag

God eftermiddag! I skrivande stund är det egentligen måndag. men tänkte bara att jag måste berätta om igår iaf. Mattias och Cicci kom på kvällskvisten i lördags. Nelly vaknade rätt tidigt i går så alla vakande väl lika tidigt kan man säga. Käkade en rofylld frukost och satt i soffan och softade. Lekte med Nelly som visade sina begåvningar med läragåvagnen. Hon körde fram och tillbaka över vardagsrummet i full kareta. Sedan fick Cicci bestämma vad det skulle bli för mat eftersom det var hennes födelsedag så vi lunchade och fikade med lussebulle och allt sedan var det dags för dem att åka hem. Tråkigt men sant. Resterande av dagen hade vi mys med familjen. Nelly var så glad över sina nya leksaker som Jonna skickade med. Är evinnerligt tacksam för alla fina presenter kan jag säga. Hela sju kartonger med kläder. Hur ska LillNell hinna använda allt detta??? Hur som helst tack! Och tack för den fina facklan vi fick i förtidig julklapp. Vi testade den naturligtvis när mörkret föll på igår kväll. Det blev hur mysigt som helst utanför fönstret. Senare på kvällen var det dags för fika igen med Ängebygänget. Nellys farmor och farfar kom ju hit och hämtade det andra databordet. Så det passades även på att busa lite med Nell.

Nu ett par rader tillängnade min ömma mor och hennes karl.

Vet att jag kommer bli förbannad när jag skirver detta, och kanske formulerar mig förargelseväckande. Men det handlar om era ständigt återkommande undanflykter till att komma hit och hälsa på. Jag kan inte förstå varför det är så himla svårt att komma hit och så att Nelly får träffa sin mormor och plastmorfar. Ni missar ju hela hennes uppväxt. Tycker det är så otroligt sorgligt att jag inte ens kan sätta ord på det. Varje gång man frågar om ni kommer så följer en utomordentligt massa och långa undanflykter och brotförklaringar eller problem som inte ens har blivit ett problem än fram. Exempalvis ett som jag fick höra av Sandra idag..... Vi vill inte ut och åka om det är snö och halt... Vem i helvete har över huvudtaget sett någon ovädersprognos som sträcker sig ända till julafton än??? Inte en enda människa skulle jag tro. Inte ens meterologerna kan förutspå en väderlek så långt fram i tiden eftersom vindarna växlar ganska påtagligt. Men det kan tydligen min mamma och hennes man. Visst e det märkligt.

Jag har inte begärt någonting av er någonsin, men jag skulle verkligen uppskatta att min dotter någon gång skulle kunna få besök av sin mormor.

För om det nu är så helvetiskt halt runt jul så undrar jag hur ni då kan tycka att det är mer rimligt att vi ska ut och köra 24:a mil för att komma till er. Ni behöver också kommma bort hemmifrån då och då... Det gör alla, men det är betydligt enklare för två vuxna och två halvvuxna barn att resa än att packa in en hel barnvagnsarsenal i en bil medförande ett litet barn och åka samma sträcka. Tänk till lite!!! Jag ville så gärna att ni skulle komma denna gång och fira Nellys första jul med henne. Hon är faktiskt världens goaste unge och ni vet inte ens om det!

Nya datarummet nästintill klart...

God afton!

Nu har min käre sambo sammanställt det senaste rummet, nämligen kontoret. Eller rättare sagt före detta städskrubben till nuvarande kontor. Blev otroligt snidigt om jag ska vara ärlig. En bonus med hela alltet är att vårat internet fungerar mycket bättre. Ska lägga upp lite bilder så fort jag hittat laddaren till kameran...

Rör mig inte!

Idag har jag drabbats av en rejäl överdos av fysisk kontakt. Tro mig det är helt sant..!! Nelly har i stort sett suttit ihop med mig idag. Mina axlar värker, min rygg känns stel som en torr pinne. Ja hela min kropp känns trehundra år om jag ska vara ärlig. NU har hon äntligen somnat och likaså gjorde jag, vaknade igen för inte så länge sedan. Det är bara för typiskt, nu kommer jag aldrig att kunna somna om igen i natt. Ska upp 05.30 i morgonbitti också... SUCK!!!

Sitter nu framför tangenterna och reflekterar över min tillvaro. Tanken slog mig att jag inte ens läst en tidning ordentligt på flera månader. Det är ju helt sjukt egentligen. Snacka om att ha noll koll på världen runtomkring utanför.

Ringde min vapendragare Linda idag då jag halvt om halvt panik fick över min tillvaro. Känner mig så satans gammal och sliten just nu. Det är verkligen bara hon som fattar läget ibland, åtminstone är det bara hon som kan få mig att bli glad och tänka positivt igen när allt känns dystert. Det tackar vi för!! Jag och min själsliga ande.

Grannarna var över på en kopp kaffe i eftermiddags, det var nog min räddning för dagen. Hade inte Maria och Roger kommit förbi hade jag nog gjort ett misslyckat hängningsförsök från någon gren på öppelträdet som antagligen hade brakat ihop. (Just kidding) Nej men jag behövde verkligen en vuxen människa att prata med..

Hur kommer det sig att alla andra har så mycket tid över trots att de har småbarn? Jag förstår det inte riktigt, för oss innebär det mest att laga mat till Nelly, få henne att trivas med tillvaron, byta blöjor och få henne att somna om kvällarna. Sedan är dagen liksom slut och då är man själv så trött och avtrubbad så inget seriöst ens överväges längre. Ge mig gärna tips på hur ni hinner!!!

PEACE BROTHERS AND SISITERS!!

Vissa dagar är bara så jävulskt tråkiga..

God afton!

Denna dag har varit sååååå hiskeligt tråkig att jag känner föratt gå och dra täcket över huvudet och inte gå upp på en vecka. Jag måste ta mig i kragen snart och göra något åt detta. Men när ska man ha tid??? Saknar mina syskon tror jag. Önskar ibland att det inte vore så långt att åka emellan oss.

Av döma av bilderna får man ju ärligt säga att det är tur att någon är lite gladare i sinnet än den slitna kärringen som sitter vid tangenterna. Over and out!

myspys...

God afton!

Har tagt mig igenom en helvetesdag, med dödande trötthet och en förkyld liten tjej. Hon somnade till slut i mina armar nere i vardagsrummet. Hoppas hon sover i natt nu. Borde börja röja upp lite i köket nu. Orka!

Jag kan själv...

God morgon kamrater!

Här kommer en liten uppdatering angående läget, Jag har sagt upp mig från jobbet med buller och bång. Knns otroligt skönt och lättande från mitt hjärta. Synda bara att det måste gå så långt som till det innan folk fattar att något är fel. Om de ens fattar det då. Har fått ett nytt jobb som passar mig bättre, känns också bra hittills.

Nelly har börjat bli större och försöker då och då sig på konsten att äta själv, vilket oftast resulterar i denna look. Tur att det finns dusch! Annars har jag inte mycket mer att tillägga just nu. Ska försöka ta mig något att äta och packa ihop lite innan det bär av till staden med buss.

Saknar lillebror...

God förmiddag!

Satt och spanade på brorsans bilddagbok och fick världens längtar efter brorsan ångest. Har ingen möjlighet att åka och hälsa på honom eller han på mig heller för den delen eftersom båda två saknar både pengar och tid. Det uppenbarade sig nyss då jag tittade på mitt kontoutdrag att jag inte kommer få full föräldrapenning denna månad. Detta eftersom försäkringskassan har sina så kallade brytningsperioder, och fråga mig inte varför. Hur svårt kan det vara att hantera sina uppgifter på samma vis som alla andra arbetsgivare måste göra, nämligen attt betala i efterhand och på samma datum varje månad?

Som ni alla mina läsare redan känner till så avskyr jag försäkringskassan och allt vad statliga inrättningar heter då det alltid blir fel och att de handhar en enormt inkompetent personal. Detta medför naturligtvis att jag heller arbetar mig blå än att uttnyttja det statliga systemet.

Letar för fullt efter ett arbete nu då jag har bestämt mig för at börja jobba så snart det bara går. Skulle tycka att det var skönt att börja redan till våren faktiskt. På något vis känns det som jag har bättre koll på min ekonomi när jag får in en lön istället för de där föräldrapengarna. Hur sjukt det än låter. Jag längtar tills allt ordnat upp sig och man kan slappna av lite.

Vi har inte heller kommit i ordning riktigt ännu i huset, just nu håller jag på att tvättar och LillNell sover så sött i sin vagn i vardagsrummet. Om jag inte missminner mig så kommer iaf pappa Jan och hälsar på senare idag. Nu ska jag titta till min kyckling i ugnen. Bye fåååååår naow!

LillNell

Detta är lillNell!!! Hon har blivit större nu och livet är inte sig likt. Hon äer en levande ängel som dagen till ära har darbbats av sin första förkylning. Jobbigt värre. Men rar de är hon!

Nya tider!

Det är tydligen fotbolls EM nu, och då kan det se ut så här i TV soffan. Det verkar vara en spännande match;-) minst sagt. Jag tyckte det var roligt att titta så länge Sverige var med i gamet, men nu är det inte lika tillfredsställande att TV:n är under belägring nästan varje kväll. Tur att det är slut snart. Jag tror Tyskland kommer vinna iaf. För övrigt händer inte mycket just nu, det känns som tiden står stilla på något mystiskt vis. Vi går bara och väntar på att få flytta in i huset. Det känns som en evighet tills dess trots att det bara rör sig om någon vecka till.
Ser dock inte fram emot själva flytten som kommer innebära en riktig prövning med ungar och föräldrar och katter med mera.


Här är älsklingen! Hon har växt på sig sedan sist kan jag lova och i morgon ska hon få sin första vaccination. Lite över tre månader nu pruttskruttan.
Min syster Sandra är här och ska vara här fram till efter flytten, det är alltid roligt med lite nära och kära omkring sig. Hon är så snäll och lättsam att ha att göra med. Idag har vi två varit nere på stan själva och strosat runt lite. Bland annat stegat omkring i Domkyrkan och kollat på gamla gravar och dylika ting. Sedan tog vi en snabb shoppingtur på stan. Hon hittade en superfin tröja som inköptes. Jag tror att hon tycker det är roligt här i Uppsala, åtminstone verkar det så. Hon är dock petlisa personifierad när vi kommer till ämnet mat..... ÄTER JU INGENTING!!! Snacka om bortskämd... Så det så!




...och så kommer vi till mig också. Jag tänkte försöka komma i säng tidigt ikväll. Vilket i praktiken innebär att jag nog ska ta mig i kragen NU! Det är fortfarande nattvak för matpauser i sömnen för Nelly. När ska man få sova en hel natt igen? Inte konstigt att man är lite förvirrad då och då. Tur att Emil finns så man kan turas om med nattmål och tidigt morgonmål. Annars hade jag nog avlidit vid detta lag.
Nu är det iaf godnatt för min del.

wonderbart

Har just sagt hejdå till mitt lilla kvällsbesök och har nu suttit och begrundat min underbara tjej. Hon halvsover i vagnen och grymtar till lite då och då. Borde antagligen gå och lägga mig, men känner mig inte riktigt sovtrött ännu. Kattungarna härjar oregerligt och verkar ha kommit in i andra andningen vid detta lag. Springer som galningar i hela lägenheten. Varför kan de inte sova på nätterna? Har pratat med pappa i telefonen i nästan en timme, han e så himla go tycker jag. Det känns som vi har kommit närmare varadnra sedan Nelly föddes. Konstigt egentligen, men så är det. Däremot kan man säga nästan tvärtom med mamma. Det var länge sedan hon ringde för att shitchatta om ditten och datten. Men that´s life...

Min tumme har fortfarande inte blivit bra, och antagligen är det fel på ledbandet på ena eller andra sättet. Antingen är det av eller så är det uttänjt rätt ordentligt. Har tappat styrkan och har svårt att greppa saker. Sedan känns det som om tummen hoppar ur led vid vissa rörelser. Jag hoppas innerligt att det går att fixa, och att det inte är av, för då måste det operaras på plats igen. Vilket skulle innebära att jag inte kan använda handen alls på länge.

wonderbart

Ibland blir man trött... och då sover vi

Ja såhär kan det se ut i en nybliven småbarnsfamilj. Nelly växer så det knakar och har redan hunnit bli 2 månader och en vecka. Just nu tog hon en powernap till efter att ha "vilat" och ätit mera mat. Det har hänt mycket sedan sist jag var inne här. Datorn hade nämligen havererat så jag har inte kunnat vara online så ofta. Bland annat så har vi gått i husköpartagen och faktiskt hittat en villa som känns rätt. Så nu har vi slagit till och faktiskt tagit steget fullt ut och köpt den. Eller åtminstone är vi på god väg.

Det har varit gudomligt väder hela denna vecka så lite färg har jag lyckats åskamska mig trots att det inte går att ligga ute och pressa med lillskruttan. Härligt och sköknt att inte behöva bylta på sig tusentals kläder för att ta sig utanför dörren.

Jag saknar mina syskon och min familj otroligt just nu. Det hade verkligen varit kul att få umgås med dem utan tidspress. Har försökt övertalat Henke att han ska plugga i Uppsala istället för Göteborg, då kan han ju bo hos oss tills han hittar något annat. Men jag har inte direkt fått någon respons på det hela.

Syster Celica och hennes Mattias bor ju så bra där de bor så dem lär jag nog inte kunna övertala till någon flytt ner mot Uppsalatrakerna inte.

Dessutom hade det varit otrolit roligt om mamma och Anders skulle kunna ta med sig barnen och komma och hälsa på någon gång. Inte en dag för sent, om du frågar mig. Men det är alltid så omständigt när mamma ska göra något. Hon gör alltid en så stor grej av allt. Hur svårt kan det vara?

Funderar på att ta mig något att äta härhemma och kanske klippa gräsmattan på uteplatsen. Det gäller att passa på medan skruttan sover om man ska hinna med något. Skulle behöva måla staketet på baksidan med, men det behöver skrapas först. Å så var det rabatten på framsidan som behöver snyggas till en smula. KÄnns lite surt att man ska flyttan nu när man börjar känna grannskapet och omgivningen. Denna förening är verkligen totalt toppen. Har inte träffat en enda surkärring på hela tiden jag bott här iaf. Så Tomas kommer få bra grannar när han flyttar in. Till verkligheten igen, tänkte bara låta meddela att jag fortfarande finns kvar här i syberrmden trots att jag inte varit så aktiv på ett tag. Höres!

lite lektyr om senaste nytt

Dagen då raske Nelly kom till världen Fyllde år på påskafton den 22:a och det var lååångt kvar till beräknat förlossningsdatum den 8:e april. Så jag käkade glatt mina påskägg och hade fortfarande inte packat någon väska till BB. På söndagen kom pappa ner och hälsade på och slentrianfirade min födelsedag med en middag på stan. Började känna av fogarna då vi åt, men tänkte inte mer på det. Har ju inte haft ont förut så det kanske ändå var dags för vävnaderna att bli lite mjukare såhär under sista månaden.Pappa åkte hem och kvällen slutade i TV soffan fram till läggdags...Under Måndagen var jag hejdlöst trött så jag somnade på förmiddagen och trodde att en förkylning var i antågande eftersom jag fortfarande var helt ruggig hela dagen. TV soffan fick bli kvällens nöje även denna kväll.Jag och Emil satt och kollade matchen mellan Färjestad och Linköping som precis inlett sista perioden då jag plötsligt känner att något knäpper till inuti mig. Jag reser mig upp och inser att detta nog var vattnet som gick... HJÄLP!!! Fick nästan lite panik, men försökte övertyga mig själv om att det nog bara var slemproppen som gjort sitt och att det alls inte var någon fara. Men det fortsatte att rinna vatten och blev plötsigt medveten att ag nog skulle föda våran bula snart. Slängde mig in i duschen en snabbis och så började en frenetisk hets med att roffa ihop de attiraljer som kunde vara bra att ha i sin opackade väska. Vi ringde förlossningen vid 21.15 och de sa att vi skulle avvakta till dagen därpå med att åka in, eftersom jag var en förstföderska så kunde det ta tid.Klockan blev kvart i tio och jag kände att värkarna blev kraftigare från att ha varit som mensvärk innan. Plötsligt hade jag så ont att jag inte visste vart jag skulle ta vägen utan låg och skrek i sängen. Det kändes som någon kört ion knivar i magen på mig och vridit och bänt på ett sadistiskt sätt. Min tanke var att, ska det bli värre än detta så dör jag... Alla säger ju att man ska få vila mellan våärkarna, men det ficka jag inte det blev bara värre. Så plötsigt kändes det som jag skulle behöva klämma ur mig lite på toa, sprang dit flera gånger men det kom inget bajs. Vi ringde förlossningen igen varpå de säger att vi ska komma in och göra en undersökning. Noterade att det kom lite blod då jag satt där och skrek på toa. Skulle försöka prata med barnmorskan i telefonen men istället kräktes jag i kattlådan och gav Emil Luren. Att få på mig kläder och ut mig i bilen var en pärs, Emil hjälpte mig att få på mig ett part mjukisar och en t-shirt så strumpor på halvstång och insåg att jag inte ens skulle kunna ta på mig skor så fick det bli tofflorna.Sådärja, nu var vi äntligen på väg, jag satt bak i bilen och minns bara att jag blundade och kved och tänkte, ja är det så jag har skitit i brallan nu så får det banne mig vara så. Orkar inte käpa emot det där trycket längre, det var ju skönare när jag hjälpte till att trycka på.Vi kom in till förlossningen vid 23.05 och mina minnen från denna tidpunkt är väldigt luddiga. Jag kunde inte gå för det kändes som att hela maginnehållet skulle komma ut och jag så mycket som särade på benen. Emil och barnmorskan som mötte oss fick hjälpa mig att ledas in på det där rummet. Vet inte hur jag fått av mig kläderna men plötsligt låg jag där på den där sängen naken iförd en sådandär ful skjorta från landstinget. Kunde inte ligga stilla och slappna av så morskorna tog till de där satans benstöden som jag absoult inte ville behöva, man jag brydde mig inte ens. Barnmorskan undersöket och i mitt inre tänkte jag mig att hon skulle säga su är öppen en cm eller något. Därför blev jag mycket förvånad då hon utbrister, du är helt öppen och det är bara att trycka på... FATTA!!! Vad fan säger hon hann jag tänka men då kom det där trycket igen och jag kunde inte göra annat än att hjälpa till. Tror det tog tre krystvärkar i rask följd sedan låg bulan på min mage. Jag fattade ingenting. Hon kunde inte vara ute redan!Klockan var nu 23.12. Vi hade varit på förlossningen i exakt 7 minuter, tack du allsmäktige för att vi inte blev avfärdade andra gången vi ringde. Våran lilla ängel hade äntligen kommit, några veckor för tidigt och med en fart som hette duga. Därför fick hon namnet Nelly som betyder raskhet och munterhet.Detta var min berättelse om hur det gick till för en förstföderska, det tar inte alltid en evighet att föda bara för att man är förstföderska, det kan tydligen gå väldigt fort till och med ca två timmar som för mig.Stå på er, kroppen känner när det är dags och lita på den. Det enda lilla missnöjet jag kan känna såhär i efterhand är ju naturligtvis att jag blev snuvad på lustgasen som jag sett fram emot Hann inte med något sådant alls, men det gick ju så bra ändå. Lycka till alla ni som väntar på era små änglar

arbetsnarkomanen är rastlös

God förmiddag! Från och med i lördags har jag inte längre några tider uppskrivna på schemat, vilket i praktiken innebär att jag är ledig i väntan på kläckning. Men vad gör man då när man nu så fint är ledig? Frågar man alla andra så svarar de bara, ägna dig åt allt sådant du inte hinner eller sådant du alltid drömt om att göra i vanliga fall. Men vad är då det? När man har gjort det då? Fan alltså, jag är ingen sådan där person som gillar att driva omkring hemma och putsa och feja. Inte heller har jag någon som helst lust att sitta och pyssla med heminredning, små detaljer inför förlossningen eller bara ligga och läsa böcker och se på film hela dagarna. Jag är jag, och jag tror att jag gillar att ha det lite stressigt omkring mig. Jag tar mig inte för med ett enda praktiskt moment när jag sitter här hemma och ruvar. Så vadgör man? Jo jag kollar min mail ungefär var femte minut, tänker att jag borde nog kanske packa väskan som man ska ha med till BB. Eller tittar på tvättberget och inser att det nog kanske är dags för att boka en tvättid, eller tar en titt in i klädkammaren och noterar att där borde fixas till lite eftersom katten gillar att riva ut allt hon finner olämpligt att ligga på hyllorna där hon minsann ska få plats att ligga och sova. Men vad händer? Jo ingenting... Jag har sådan lust att åka hem och hälsa på, men jag sitter lite fast här eftersom lilla bebis kanske behagar titta ut tidigare och då skulle det faktiskt vara rätt skönt att få vara hemma hos sig själv och inte befinna sig som gäst i sitt gamla flickrum som jag inte bebott sedan gymnasietiden. (som dessutom inte ens tillhör mig längre) Ja det är verkligen inte lätt alla gånger... Ska kanske ta mig en kik in i den där satans klädkammaren iaf. TRÅK!!!

Stalin är en tyrann!!!

God afton! Har nästan brytit ihop idag, tack vare min chef. Jag kallar honom Stalin, egentligen kategoriseras han inte ens som min chef eftersom han inte har det som krävs för den positionen. Jag meddelade för honom att jag nog inte kan jobba nästa helg eftersom jag får så ont och arbetspasset innebär 21 timmar i charken. Anser att det är sådant man ska kunna berätta för en arbetsledare, men svaret blev... - det där klarar du....... Ska man behöva falla ihop död på golvet för att han ska inse att man faktiskt inte är samma person med samma goda förutsättningar när man är gravid? Har han själv varit höggravid och tvingats till att jobba slavpass i en tung avdelning trots att det känns som hela kroppen ska gå sönder? Svar nej... Han är helt jävla otrolig och förtjänar ingen respekt alls i mina ögon. Jävla översittare med smörvax i håret

Jag vill att detta ska vara över NU!!!

Jag kan inte röra mig som jag vill... Jag kan inte sova... Jag orkar inte laga mat och plocka ihop efter mig... Jag vill bara sova... Jag vill ha tillbaka mitt vanliga liv... Jag vill att den här jävla magen bara ska försvinna så man kan böja sig och sätta på sig ett par jävla stumpor... Fan vad jag är less idag!!!

Den ständiga tröttheten

Jag är TRÖTT!!! Min högsta önskan just nu är att alla problem bara ska lösa upp sig likt en isdroppe på vårkanten och försvinna iväg ner i någon brunn eller varför inte ner i marken och bli en blomma. Vill kunna sova också, allt skulle vara så mycket skönare om man någon gång kunde få känna sig utvilad. Som läget är nu känns det som att jag skulle varit på en sjuhelvetes brakfest som pågått i minst en vecka utan uppehåll. Trots att till och med ögonen svider om kvällarna går det bara inte att sova. VARFÖR??? Hela dagarna är uppbokade av antingen arbete, eller saker som ska fixas så när man äntligen får några minuter över till att vara social med vänner och bekanta så orkar man knappt ta sig iväg. Orättvist anser jag! Håller just nu på att försöka driva igenom en överklagan angående försäkringskassans beslut om att sänka min SGI. Antar att man inte har mycket för sitt intensiva arbete denna gång heller, men skam den som ger sig. I värsta fall får jag väl föda barn på ICA och ställa barnvagnen i lunchrummet så jag kan jobba ihop en högre föräldrapenning än VD:n för Microsoft. Det lär ju ta några år... Over and out!

hysterisk rastlöshet

God morgon! Jaha, då sitter man här återigen då. Vaknade för kanske en timme sedan och var vrålhungrig. Nu har jag inmyndigat lite frukost och fått mig en skvätt koffein och funderar starkt på att gå och lägga mig igen. Igår hade jag sådan tristess att jag höll på avlida härhemma. Till min stora glädje ringde Malin och frågade om jag ville jobba på kvällen. HURRA!!! Snacka om att man är skadad, det var min lediga dag på nästan hela två veckor. Men vad gör man inte när man har tråkigt? Det känns nästan skönt att gå till jobbet för då vet man iaf vad man ska göra och tiden går lite fortare, få se hur länge man klarar av sina sysslor nu bara, med tanke på tjockismagen. Förhoppningsvis februari ut åtminstone. I övrigt har det inte hänt särskilt mycket den senaste tiden. Håller fortfarande på att väntar på att försäkringskassan ska få tummen ur och fastställa min sk SGI så jag vet hur mycket jag har att röra mig med när jag ska vara mammaledig. Men sådant där verkar ju ta sådan tid. Vill ju kunna söka havandeskapspenning inom en snar framtid. Nej nu är kaffekoppen urdrucken och jag tror det blir sängen någon timme till, annars blir det segt framåt kvällningen. Kanske tar en sväng ut till min vapendragare lite senare om jag vaknar i tid.

Det finns saker som gör mig glad också

God morgon! Igår kom min syster och hennes Mattias på en snabbvisit. Mycket trevligt med lite fika besök på förmiddagen. Jag hade just klivit upp och satt med rufshåret vid frukostbordet då det plötsligt knackade på dörren och där bara stod de. Har i övrigt inte gjort mycket annat än att jobba i helgen då jag fick hoppa in extra på grund av att folk trillat av pinnen. Det är verkligen skillnad vilka man jobbar med. Effektiviten och trivselfaktorn styrs verkligen av arbetskamraterna. Det är då sant som det är sagt. Ska köra ett kortare pass ikväll, det blir till att stänga charken i vanlig ordning. Inte alltför rolig uppgift. Jusy nu sitter jag med en katt halvt i knät och halvt i famnen, hon är så gosesjuk idag. Eller de senaste dagrana faktiskt, vet inte vad som hänt med henne den senaste tiden. Kan bli lätt frustrerande eftersom det är rätt tungt att ha en 3,5 kilos klump hängande över underarmen. Men mysigt också såklart! Funderar på att gå ut på en oromenad och insupa det för en gångs skull vackra vädret. Men vet dock inte om promenaden ska sluta nere på stan eller någon annanstans... Vore trevligt med lite social samvaro med någon också, men antar att alla jobbar/pluggar just idag när jag för en gång skull känner mig lite ledig. Ska höra mig för få se. Kram mina änglar som förgyller tillvaron med lite besök då och då.

alla småjävlar inom mig...

Jag är satansförbannad! Är det normalt att supa sig kastrullfull på en torsdag för sig själv?? Svar: Nej jag anser inte det jag. Så varför gör man det då? Det finns tillfällen då man undrar hur man kan vara så satans naiv och tro att den här gången, den här gången kanske det är på väg mot det bättre. Men icke! Nej, nej det går inte. Ännu en gång har jag fått bevisat gör mig att människor inte kan förändras utan att själva göra något åt sina problem. Ännu en gång har man fått bli besviken på sin godtrogna naiva personlighet. Att man aldrig lär sig???? Så många gånger som detta har inträffat så man inte ens kan räkna det på två händer längre. Fy fan för vad alkoholen kan ställa till med. Det är så sorgligt att se någon man innerst inne tycker väldigt mycket om förtäras av alkoholdimmorna. Sakta men säkert äter ångorna sig in genom blodet och upp i hjärnan och därmed är all sans och reson som bortblåst. Han blir som ett barn på nytt, någon man måste se efter och passa på för att inget tok ska inträffa... Hur länge ska detta pågå denna gång? Jag har gråtit ikväll, gråtit för att jag skäms. Jag skäms över honom när han beteer sig såhär, och han kan inte hjälpa eller rå för varför han gör såhär mot sig själv. Han gör det av gammal vana, precis som en anorektiker svälter sig i tron att hon/han ska må lite bättre av att gå ned några ynka gram till. Precis så hinkar han i sig, öl efter öl whiskypava efter whiskypava. Dag efter dag, i tron att ångesten ska kännas bättre och tanken ska få ro. Men det som i själva verket händer är att ångesten byggs på ytterligare, och blir allt djupare för varje gång. Därför finns det inget slut på drickandet. Därför står man också handfallen och ser på när den man egentligen bryr sig om sakta men säkert super ihjäl sig. Man är maktlös, så liten, så ynklig och så skamsen när man inser att alla metoder redan är prövade och ingenting fungerat!

när verkligheten tränger sig på

Fick det tråkiga beskedet att någon jag tycker väldigt mycket om inte längre finns kvar hos oss idag. Åtminstone inte i form av kött och blod utan mer i våra minnen ich tankar. En kämpe in i det sista, det är bara så. Många år har du kämpat på med smärtor och tankar varken jag eller din omgivning inte ens kan föreställa sig. Troligtvis har dina tankar också vandrat iväg och många funderingar gav du oss aldrig inblick i, åtminstone inte alla av oss. Jag hoppas ditt sinne är stillat nu och att du får leva i frid. Vi vet alla att du vakar över oss genom fönstret från den värld du nu befinner dig i. Jag älskar dig och kommer alltid minnas dig som en god och omtänksam människa som tänkte mer på andra än på dig själv, och jag är nog inte ensam om att känna så. Ja det är konstigt att det alltid kommer som en chock trots att man varit medveten i förväg. Det är då man inser att livet är alltför kort för att inte ta tillvara på de chanser och utmaningar som hamnar i ens väg. Hinder är till för att övervinnas och känslor är till för att vi ska kunna känna, uppleva och kanske ibland också hata. Allt vi går igenom har nog en anledning trots att denna anledning ibland kan verka orättvis och utan belägg för att det skulle leda till något positivt. I detta fall hoppas jag innerligt att det leder till något positivt och inte tvärtom. Orkar inte skriva mer idag... För mycket minnen kvar att gå igenom.

Lagen om anställningsskydd LAS

God morgon alla tokar! Sitter och drönar lite framför datorn, är tillfrågad om att ta en fika på stan klockan 15.00. Men jag känner mig inte riktigt hurtig och kry idag så jag får se hur jag gör med den biten. Är bara hungrig hela tiden och sugen på att laga en massa mat. Tror att Bulan är hungrigare för tillfället. Var och jobbade på Det nya jobber igår, det nya jobbet som skulle vara en heltidstjänst i charken. Det som efter att graviditeten blev uppdagad inte längre omfattades av den tidigare nämnda tjänsten. Igår var det tredje gången som jag frågade efter ett schema så att jag (som chefen därborta så fint nämnde) ska kunna fylla upp mina timmar så att båda jobben tillsammans ska kunna utgöra en heltid. Men tyvärr verkar det inte gå in i hans hjärna att man behöver veta när man ska jobba för att kunna planera sitt liv. Jag hade till och med skrivit ut ett eget schema över de tider jag har fått från ICA Väst för att han enklare ska kunna utforma det där individuella tiderna som han så fint pratade om förut. Men det verkar sitta långt inne att sätta sig till ro och skriva ut lite tider, börjar tröttna på honom nu. Känner inget förtroende för honom längre efter alla strapatser. Enligt LAS ska det finnas ett skriftligt schema minst en månad i förväg för den anställde. Dessutom skall det skrivas anställningsbevis och arbetsgivarintyg som skall överräckas till den anställde i samband med att denne börjar arbeta hos arbetsgivaren. Inte heller detta har jag fått. Samma sak gäller den nya tjejen som har två barn på dagis som hoon måste planera för. Inte ens hon har fått ett schema eller papper på sin anställning. Egentligen skulle man anmäla kräket. Jag blir uppriktigt förbannad om jag ska vara ärlig! Nej som det känns nu så överväger jag att unyttja honom på dessa tisdagar och torsdagar månaden ut, sedan är det tack och godnatt för jag kräver respekt och att man gör som lagar och förordningar säger. Det tänker jag låta meddela honom om han sätter sig på tvären. Förljer inte han sina avtal ska inte heller jag följa mina. BYEBYE ICA Norby. Får jag inget anställningsbevis som jag kan skicka till a-kassan så tänker jag anmäla honom. Jag tror nämligen att jag skulle få rätt på alla punkter och han ska minsann få ta sig i akt eftersom jag hört att flera anställda klagar på de rådande omständigheterna. Att vissa saker ska sitta så långt inne... Jaja, det var det om det. Fundera på att ställa mig vid spisen och tillreda lite god mat som jag kan mums ai mig. Köpte laxfilé igår och det är ju smaskigt. Ska ringa återbud angående fikan idag, känner mig risig och vill inte riskera att drabbas av akut bajsmage mitt på stan. Tror att det var de där satans järntabletterna som spelade magen ett spratt, hoppas att det inte ska vara sådär varje dag nu. Ska nog ta dem innan jag går till sängs i fortsättningen. Då är man åtminstone på hemmaplan om tarmsystemet skulle kolapsa...

Bulan har blivit större

Här kommer nog första bilden på bulan, tycker det känns lite halvkonstigt att lämna ut bilder på sin egen mage såhär över nätets alla bandbredder. Men eftersom efterfrågan från mina kära läsare är stor så får ni väl hålla till godo en stund.
Har varit och spanat in bostadsmarkanden i Uppsala idag. Dels lades ögonen på en lägenhet här i krokarna där vi redan bor. Dels har det spanats på ett hus med världens största lekstuga/förrådslokal:-)
Men vi vet inte egentligen vad det är vi letar efter. Bara att lägenheten kändes lite trång (vilket inte är bra) trots att det var en fyra. Planlösningen var inte direkt den optimla. Huset gillade jag däremot, men det var vissa rykten som förtäljde att det kunde råda risk för fuktskada, och sådant kan ju lätt bli en dyr historia.
På arbetsfronten har deet inte hänt så mycket, har fortfarande ingen fast anställning, utan jobbar för närvarnade på två ställen för att få kassan att gå ihop. Det känns ganska lönlöst att söka arbete just nu med, eftersom man inom några ynka månader ska vara hemma med lilla bulan. Nej jag hoppas bara att jag ska orka jobba på så mycket som möjligt nu dessa sista månader så att man kan få upp sin SGI för föräldrapenningens skull. Hoppas på det bästa!
Ska göra mig ett besök på försäkringskassan i morgon och hoppas naturligtvis på att jag får prata med någon bra person som kan hjälpa mig med alla frågetecken.
Min lillebror har även dragit sin kos mot sydligare breddgrader dagen till ära. Han har flyttat till självaste Göteborg. Pratade med honom över telefon tidigare ikväll. Han tyckte det kändes lite konstigt, men jag hoppas att det går över och att han hittar nya vänner i den stora staden. Jag vet hur det känns att komma helt ny på ett ställe och man känner sig ganska sårbar i början. Iaf innan man har fått ordning på sin tillvaro. Men han är ju en öppen kille s¨å det går säkert bra för honom. Ska skicka iväg några böcker som stod på hans kurslista tänkte jag. Så slipper han införskaffa dem själv menar jag. Har inte skickat postpaket på länge så jag för allt knega iväg till närmaste postkontor och fixa till det hela.
Ja det är alltid något man ska fixa med, och tur är väl kanske det. Annars hade man väl suttit och rullat tummarna till förbannelse dagarna i ända.


Tycker att livet känns lite roligare att leva just nu, åtminstone för närvarande. Jag blir glad när bulan sparkar nu, det har varit lite svårt att ta till sig alltsammans tidigare. På något sätt har det kanske inte kännts som om det vore verkligt att jag ska bli mamma. Nu när magen blivit större och jag kan urskilja en och anna fot, eller övrig kroppsdel därinne känns det mer påtagligt att det faktiskt inte är så långt kvar tills jag får se vem det är.
Det känns även bra med Emil, han kommer bli den bästa pappa på jorden till vårat barn. Jag är så glad att jag träffade honom. Jag ångrar verkligen inte att jag trots mitt dåliga ölsinne gick på den där festen för snart ett år sedan och fick syn på de där underbara smilgroparna och pilimariska ögonen. Ja vad var det vi kallade honom nu igen... "En riktig spjuver"
För det är just den "spjuvern" som fått äran att bli far till lilla bulan. Trots att allt gått fort och skedde i en rasande fart så känner jag att vi hör ihop. Kanske har vi träffats i ett tidigare liv någon gång, för det är så det känns.
Nu ska jag ta och kolla lite öppettider på FK och försöka dra mig tillbaka för i afton. Kanske med en god bok eller ett olöst och ofingrat korsord... Mysa