hem till byn

God eftermiddag!
Har just ätit köttfärssås med pasta och druckit kaffet efter maten. Jag, Emil och Sandra var till badet i förmiddags och göttade oss. Jag solade solarium och fick min efterlängtade bastu. Tycker det är lite trist att det inte finns en unisex bastu bara. Lite roligare att sitta och snacka med gos. Nåväl, det kanske kommer så småniongom. Är lite vemodig till sinnet trots att jag inte alls har någon anledning. Tror det är vädret. Vi funderar på att åka till Uppsala ikväll istället för i morgonbitti, men vi får se. Nu ska vi gå och hälsa på grannen... Har publik runt mig nu så det går inte att skriva...

äntligen här kommer första bilderna på grynet.

Lite svårt att se, men jag ska se vad man kan gör åt kvalitén. Nu ska jag gå och äta något.

ingen sa till mig...

...att man skulle få bröst stora som badbollar bara för att man väntar barn. Naturligtvis förstår jag att brösten växer i takt med magen. Men ingen har någonsin låtit meddela att din BH helt plötsligt kan säga knak och gå sönder. Detta var precis vad som hände i går kväll, först blev jag naturligtvis skitförbannad och tyckte minsann att Lindex underklädesavdelning hade dålig kvalité på sina grejer. Ända tills jag insåg det bisarra i hela situationen och dessutom att denna röda t-shirt-behå faktiskt inte var sådär splitterny som jag kanske hade hoppats på. Därav resulterade raseriutbrottet i ett gapskratt istället, vilket i och för sig är trevligare än att gå omkring och sura.
Igår gjorde jag inte väldigt mycket vettigt, hade tänkte skriva en CV, men istället fastnade jag i en underbar bok som desvvärre är utläst nu så inga ursäkter finns för att inte skriva sitt CV...
Men vad ska jag skriva då?
Varför är det allitd så svårt att vara positiv gentemot sig själv? Jag vet ju att jag kan jobba bra, och att jag har lätt för att lära, men hur framställer man detta på ett bra sätt utan att låta för egotrippad??
Jag ska försöka iaf, ville bara delge världen om mitt boob-problem samtidigt som jag passar på att inkräva tips på var man kan få tag i en skön tantBH som pallar tyngden av ett par bröst med tyng av bowlingklot.... Kanske ska satsa på en riddarrustning från medeltiden iaf.

Uppbokad

Nu är det fortfaradne morgon, och jag är vaken:-) Somnade igår och sov hela dagen precis som jag trodde. Mådde verkligen ap-pyton. Gick och jobbade några timmar på kvällen och det gick faktiskt bra. Var lite orolig över om jag skulle vara tvungen att dö på kuppen. Älsklingen kom hem med glatt humör igår. Det var helt underbart, det smittar liksom av sig när man ser någon annan le.
Har precis klivit ut från duschen och funderar på vad jag ska outfita mig med idag då älsklingsjeansen är smutsiga. Har ju inga byxor kvar som passar utan att man ska behöva känna sig som en fet snögubbe. Jobbar till 19.30 ikväll. No fun at all, hade för avsikt att putsa fönstret i köket och kasta upp några andra gardiner, men det får vänta på sig. Kommer knappt att se min darling denna helg. Han ska ha spelning i stöckhölm ikväll, sedan är det ju bara jobb för min del i stort sett hela den vakna tiden av dygnen.
På måndag ska jag fika med föräldragruppen, ska bli kul att träffa lite nytt folk, har ju endast haft internet som mötesplats tidigare. Klart det är lite nervöst också, man har ju ingen aning om vilka de är in real life så att säga. Men det reder sig, det är jag säker på. Nu ska jag ta och ställa iordning mig. Hade!

Huvudvärk är inte kul...

Ragnarssonskan mår pyton, har vaknat flertalet gånger i natt och kännt för att bara kräkas, men inte gick det heller. Sov till halv elva i morse och trots detta har huvudvärken från igår inte givit med sig. Hoppades naturligtvis att lite mat och någon kopp kaffe skulle åtgärda prblemet men icke! Det känns för närvarande som både huvudet och magen ska explodera. Funderar på att återigen gå och lägga mig och ruva under täcket. Men hur dålig känner man sig inte efter det då. Har inte gjort något vettigt alls idag ju. Lagat mat, kollat posten försökt övervinna min huvudvärk, kollat mailen och sovit bort en hel dag. Till alla er som jag lovat att fika med denna vecka måste jag dessvärre meddela att vi får ta det en anna vecka för jag har blivit överlumpad med arbete. Är orolig eftersom min kropp säger nej, nej nej. Men ekonomin säger natulrigtvis något annat. Det är konstigt att de där två elementen aldrig kan vara överens om något. Nej nu är det sängen som hägrar!

planering

Fortfarande morgon...
Sitter och försöker få tag i en skiva jag länge velat ha i min ägo, men den är så innerligt svår att få tag i. Jag och emil var på bio igår och såg This is England. En mycket bra film som tar upp vad Oi-punkens historia verkligen innebar from the beginning så att säga. Det är så synd att en massa invandrarfientliga tagit till sig både stilen och musiken. För jag tycker verkligen att musiken är superbra. Lite punkigare inslag med ska influenser. Hur som helst så blev jag enormt sugen på att återinföra lite English oi-punk in my home. Så nu letas det febrilt på alla tänkbara sidor på nätet för att kunna få tag i några bra låtar.
Emil är och spelar golf,jag hade planerat att äta frukost och sedan ta i tu med tvätthögen som fortfarande ligger i vardagsrummet och väntar på att bli omhändertagen. Försöker även utvakla fortsatta aktivitetsplaner för dagen, vilket inte är så lätt när man har begränsad mängd pengar... Jag vill shoppa loss lite, men det lär ju bli svårt. Nej om man skulle ta och skrida till verket med de planer som smidits.

Emils dagar

Klockan är strax över halv två på eftermiddagen. Som en del av er redan känner till så är de närmaste två dagarna helt och hållet Emils. Detta eftersom jag trots enorm envishet gick och förlorade på bowlingen i lördags...:-(
Inte mycket att hänga läpp över, men så är det. Dagen till ära beställdes morotskaka och en ihopplockning av min tvättkorg som stått i vardagsrummet i veckor. (Inte mer än rätt) Dock inte rolig att ta reda på eftersom det mesta är smutsig tvätt från kryptan. Jag ska minsann ha revansch på bowlingtuneringen var så säker, då ska jag minsann komma på vad jag ska göra på mina dagar.
De senaste dagarna har jag kännt hur det lever om i min mage, ibland hugger det till så man tror att någon huggit en med en syl eller dylikt och det kommer så plötsligt så man vet inte var man ska ta vägen. Har inte fått några kännbara kickar ännu, men det kommer väl inom kort antar jag. Fick en kallelse till ultraljud idag. Jag blev nervös inför proceduren, tänk om det är något fel???? Vill man då veta det? Det är rätt känsligt det där så det är klart man är lite skraj.
Är hungrig som attan för tillfället, vet inte om det är någon idé att laga mat ännu, eftersom Emil har beställt middag till 16-tiden och det är ju snart det. Då är man ju inte hungrig sedan. Det ska bli korvgryta med ris tror jag. Kanske slänger i lite bacon och majs också. Mumma!
Nej om jag skulle asa mig ut i köket och se vad som finns att tillgå i matväg.