Idag har jag drabbats av en rejäl överdos av fysisk kontakt. Tro mig det är helt sant..!! Nelly har i stort sett suttit ihop med mig idag. Mina axlar värker, min rygg känns stel som en torr pinne. Ja hela min kropp känns trehundra år om jag ska vara ärlig. NU har hon äntligen somnat och likaså gjorde jag, vaknade igen för inte så länge sedan. Det är bara för typiskt, nu kommer jag aldrig att kunna somna om igen i natt. Ska upp 05.30 i morgonbitti också... SUCK!!!
Sitter nu framför tangenterna och reflekterar över min tillvaro. Tanken slog mig att jag inte ens läst en tidning ordentligt på flera månader. Det är ju helt sjukt egentligen. Snacka om att ha noll koll på världen runtomkring utanför.
Ringde min vapendragare Linda idag då jag halvt om halvt panik fick över min tillvaro. Känner mig så satans gammal och sliten just nu. Det är verkligen bara hon som fattar läget ibland, åtminstone är det bara hon som kan få mig att bli glad och tänka positivt igen när allt känns dystert. Det tackar vi för!! Jag och min själsliga ande.
Grannarna var över på en kopp kaffe i eftermiddags, det var nog min räddning för dagen. Hade inte Maria och Roger kommit förbi hade jag nog gjort ett misslyckat hängningsförsök från någon gren på öppelträdet som antagligen hade brakat ihop. (Just kidding) Nej men jag behövde verkligen en vuxen människa att prata med..
Hur kommer det sig att alla andra har så mycket tid över trots att de har småbarn? Jag förstår det inte riktigt, för oss innebär det mest att laga mat till Nelly, få henne att trivas med tillvaron, byta blöjor och få henne att somna om kvällarna. Sedan är dagen liksom slut och då är man själv så trött och avtrubbad så inget seriöst ens överväges längre. Ge mig gärna tips på hur ni hinner!!!
PEACE BROTHERS AND SISITERS!!
.jpg)
