Djupa sår i hjärtat

Emil har åkt och det är tyst och tomt runtomkring mig trots att jag inte är ensam här hemma.
Igår var vi ute och söndagsåkte runt i kommunen. Vi var iväg till Äppelbo en vända försökte tillsammans bestiga det vårgeggiga Hunflen. För er som inte vet vad Hunflen är så kan jag upplysa om att det är en form av slalombacke lokaliserad i Äppelbo med en höjd på cirka 500 meter. Vi kom bara halvvägs för där blev vi sittandes och spanade ut över nejderna.
Allt var så tyst och vackert. En riktig naturupplevelse. Vi bestämde oss för att vi skulle försöka göra Tallin någon helg.

Sitter och har hemlängtan just nu, hem till Uppsala alltså...
Det ni gott folk, trodde ni nog aldrig att ni skulle få höra från mina läppar va?
Jag Anna Ragnarsson känner mig inte hemma här längre, eller så är det för att jag drabbats av någon form av kris mitt i allt här. Det hände en incident igår som fick hela min världsbild att raseras. Kan dock inte nämna det här för det skulle innebära alldeles för mycket konspirationstorier. Hur som helst har min hjärna påbörjat ett intensivt arbete av etisk karaktär som jag innan inte trodde var möjligt. Har i tankarna ställts inför ett dilemma jag tidigare helt hade en totalbestämd uppfattning om. Nu vet jag plötsligt inte längre hur jag ska/bör ställa mig i frågan.

Varje gång jag kommer hem hit drabbas jag av ångest, det är så mycket gammalt grått som ständigt gör sig påminnt. Trodde att detta skulle ge sig med tiden, men det verkar inte som det. Det är så många tankar som dyker upp saker som börjar gro i huvudet på mig som gör att det kryper små myor i hela min själ. Fan varför måste det vara såhär jämt?
Just i stunder som dessa känns det som det sitter en vildkatt och klöser mig i hjärtat, lokatten har för avsikt att sarga min själ så hårt för varje klösning så att jag ska må så kasst som det möjligtvis går. Är detta en ålderkris eller är det bara mina idéer som spelar mig ett spratt?
Ska försöka sova på saken om det går, har ju lyckats vända på dygnet under helgens ledighet.

Vi var ut i lördags och efter det blev det nattavakande i dagarna två... Fick skjuts hem av några raggare från Strängnäs. En hel Chevavan full i öl, var det och vi drack oss dretfulla för att senare fastna i djupa diskussioner på trappan här hemma. Jag fick för mig att det minsann behövde eldas eftersom man blir lite kall av att sitta med varsin iskall öl ute på trappan i över en timme. Sagt och gjort, en brasa tändes och så gjorde även min hand. Eller rättare sagt min handske som jag karvat i kaminen med. Lyckades dock inte med den stora bravaden att elda upp kåken utan resterande av kvällen avslutades relativt stillsamt i en alldeles för trång säng för två vuxna människor. Jag sov halvt inklämd i väggen så jag var på väg in i rummet intill, medan den andra halvan av sällskapet lugnt och fridfullt sussade sött i resterande del av sängen. Ibland har man inte hjärta att vara bitter. Framförallt inte när personen i fråga är ett riktigt gostroll!
Over and out!