gårdagen

God morgon!

Hade e riktig faight med a-kassan igår. Ibland undrar jag om de som arbetar där är mänskliga eller om de föddes med en lättare avsaknad av empati som innebär att svårigheter föreligger att sätta sig in någon annans situation? Hur som helst kändes det som så. Jag tvingades alltså hoppa av min utbildning igår för att få rätt att kunna få ersättning från kassan. Jag fick alltså inte ha studieuppehåll. Efter detta så säger handläggaren...
- Men nu ska du tänka igenom hur du vill göra innan du avbryter eller avsäger dig din plats.
Ja det är väl ändå rätt så logiskt försökte jag förklara för den stackars tafatte mannen, ska jag leva på luft och vatten tills jag får tag i ett arbete bara för att få ha var platsen????
* Det finns väl inget alternativ tycker du, frågade jag? Inte mycket att funderar över.
Ibland kan man bara undra hur vissa tänker, eller hur? Enkelt för honom att säga att man ska fundera, om man kan fundera med vetskapen om att man fick en hel lön i slutet av månaden så vore det ju fantastiskt.

Därför ringdes institutionen upp och meddelades om den nya regeringens åtstramade arbetsmarknadspolitik. Betalar man över 600kr i månaden när man studerar ska man väl för i helvete ha rätt att använda fackets och dess a-kassa för den försäkringspremien?? Ja du Reinfeldt, hur tänkte du här egentligen? Ibland undrar jag om människor med makt överhuvudtaget tänker på andra än sig själva i första rummet. Visst förstår jag att man vill utrota bidragsfusket och oberättigat utnyttjande av statskassan och dess penningasystem, men någon måtta kan det väl ändå få vara. Är själv av den åsikten att det borde göras något åt arbetsmarknadspolitiken, men det måste ske på ett snyggt sätt. Är det viktigare att spara miljardbelopp i statskassan så att vi kan sänka skatterna eller är det viktigast att få Sverige i sysselsättning? Jag anser att man borde börja nysta hos arbetsgivare i första hand. Det är många arbetsplatser som skär ner på personalen i tysthet. När någon slutar sin tjänst, slimmar företaget ner personalstyrkan istället för att nyanställa, vilket naturligtvis sparar företaget en massa pengar på arbetsgivaravgifter etc.

De som fortfarnde är anställda tvingas istället jobba extra utöver sin ordinarie arbetstider för att täcka upp luckor i timmarna. Eller så kallas vi "extrajobbare" i n på de tider som ingen annan vill ha. Exempelvis sena kvällar och eventuellt kanske kortare pass. Hur ska vi extraanställda då någonsin ges möjlighet till en fast tjänst? Och vad är det för idé att söka jobb om detta fenomen verkar fortsätta på de flesta arbetsplatser? Jag vill ju naturligtvis ha en heltid som så många andra, härifrån kan man sedan själv välja om man vill minska sina timmar etc. Men får man bara tag i deltidsarbete som innefattar några timmar per vecka är det svårt att få ekonomin att gå ihop. Hörde också om förslaget att man nästkommande år inte heller ska ha möjlighet att stämpla upp till en heltid om man har en deltidstjänst. Var ska alla deltidsarbetare hamna rent arbetsmarknadspolitiskt då? Leva på existensminimum eller? Varför gör inte regeringen något åt arbetsgivarna istället för att ge sig på arbetarna?

Det måste finnas en annan lösning än den som är på förlag just nu! Hoppas att även alliansen inser detta, för jag röstade för förändringen, men inte en förändring som innebär fler nackdelar för den arbetslöse.
Jag är ändå av den åsikten att jag vill ge makthavarna en chans att reda ut sina problem. Alla förtj'änar en andra chans, så därför ber jag er i riksdag och regering. TÄNK PÅ DEN LILLA MÄNNISKAN! (som inte har det lika förspänt som er själva)
Det är en solidarisk politik som bör föras i detta rike. En fråga om kompromisser som ska leda oss till ett välfungernade samhälle som respekteras och högaktas runtom i Europa och Världen. Det är så vi ska sätta vårt namn på världkartan, inte genom att sparka på de som redan ligger. Även om jag inte är den som lägger mig ner i första taget så finns det de som redan sedan länge givit upp och kastat in handduken.