![](https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj8j-pEQ1b1xCvtX6cidDO1z12hSTC0L0V4Y-5HgNwC99lF0PqhElbOu-ypmaJZcxTq0Q8pzzVGpG6VGJycggYJWKDLDMgFOaj33DuX-9M0VefiX1gPhKSGfl7Ha_ylp2TPy8I32y2ZQHTN/s400/Begravning_068.jpg)
Har just sagt hejdå till mitt lilla kvällsbesök och har nu suttit och begrundat min underbara tjej. Hon halvsover i vagnen och grymtar till lite då och då. Borde antagligen gå och lägga mig, men känner mig inte riktigt sovtrött ännu. Kattungarna härjar oregerligt och verkar ha kommit in i andra andningen vid detta lag. Springer som galningar i hela lägenheten. Varför kan de inte sova på nätterna? Har pratat med pappa i telefonen i nästan en timme, han e så himla go tycker jag. Det känns som vi har kommit närmare varadnra sedan Nelly föddes. Konstigt egentligen, men så är det. Däremot kan man säga nästan tvärtom med mamma. Det var länge sedan hon ringde för att shitchatta om ditten och datten. Men that´s life...
Min tumme har fortfarande inte blivit bra, och antagligen är det fel på ledbandet på ena eller andra sättet. Antingen är det av eller så är det uttänjt rätt ordentligt. Har tappat styrkan och har svårt att greppa saker. Sedan känns det som om tummen hoppar ur led vid vissa rörelser. Jag hoppas innerligt att det går att fixa, och att det inte är av, för då måste det operaras på plats igen. Vilket skulle innebära att jag inte kan använda handen alls på länge.