LillNell

Detta är lillNell!!! Hon har blivit större nu och livet är inte sig likt. Hon äer en levande ängel som dagen till ära har darbbats av sin första förkylning. Jobbigt värre. Men rar de är hon!

Nya tider!

Det är tydligen fotbolls EM nu, och då kan det se ut så här i TV soffan. Det verkar vara en spännande match;-) minst sagt. Jag tyckte det var roligt att titta så länge Sverige var med i gamet, men nu är det inte lika tillfredsställande att TV:n är under belägring nästan varje kväll. Tur att det är slut snart. Jag tror Tyskland kommer vinna iaf. För övrigt händer inte mycket just nu, det känns som tiden står stilla på något mystiskt vis. Vi går bara och väntar på att få flytta in i huset. Det känns som en evighet tills dess trots att det bara rör sig om någon vecka till.
Ser dock inte fram emot själva flytten som kommer innebära en riktig prövning med ungar och föräldrar och katter med mera.


Här är älsklingen! Hon har växt på sig sedan sist kan jag lova och i morgon ska hon få sin första vaccination. Lite över tre månader nu pruttskruttan.
Min syster Sandra är här och ska vara här fram till efter flytten, det är alltid roligt med lite nära och kära omkring sig. Hon är så snäll och lättsam att ha att göra med. Idag har vi två varit nere på stan själva och strosat runt lite. Bland annat stegat omkring i Domkyrkan och kollat på gamla gravar och dylika ting. Sedan tog vi en snabb shoppingtur på stan. Hon hittade en superfin tröja som inköptes. Jag tror att hon tycker det är roligt här i Uppsala, åtminstone verkar det så. Hon är dock petlisa personifierad när vi kommer till ämnet mat..... ÄTER JU INGENTING!!! Snacka om bortskämd... Så det så!




...och så kommer vi till mig också. Jag tänkte försöka komma i säng tidigt ikväll. Vilket i praktiken innebär att jag nog ska ta mig i kragen NU! Det är fortfarande nattvak för matpauser i sömnen för Nelly. När ska man få sova en hel natt igen? Inte konstigt att man är lite förvirrad då och då. Tur att Emil finns så man kan turas om med nattmål och tidigt morgonmål. Annars hade jag nog avlidit vid detta lag.
Nu är det iaf godnatt för min del.

wonderbart

Har just sagt hejdå till mitt lilla kvällsbesök och har nu suttit och begrundat min underbara tjej. Hon halvsover i vagnen och grymtar till lite då och då. Borde antagligen gå och lägga mig, men känner mig inte riktigt sovtrött ännu. Kattungarna härjar oregerligt och verkar ha kommit in i andra andningen vid detta lag. Springer som galningar i hela lägenheten. Varför kan de inte sova på nätterna? Har pratat med pappa i telefonen i nästan en timme, han e så himla go tycker jag. Det känns som vi har kommit närmare varadnra sedan Nelly föddes. Konstigt egentligen, men så är det. Däremot kan man säga nästan tvärtom med mamma. Det var länge sedan hon ringde för att shitchatta om ditten och datten. Men that´s life...

Min tumme har fortfarande inte blivit bra, och antagligen är det fel på ledbandet på ena eller andra sättet. Antingen är det av eller så är det uttänjt rätt ordentligt. Har tappat styrkan och har svårt att greppa saker. Sedan känns det som om tummen hoppar ur led vid vissa rörelser. Jag hoppas innerligt att det går att fixa, och att det inte är av, för då måste det operaras på plats igen. Vilket skulle innebära att jag inte kan använda handen alls på länge.

wonderbart

Ibland blir man trött... och då sover vi

Ja såhär kan det se ut i en nybliven småbarnsfamilj. Nelly växer så det knakar och har redan hunnit bli 2 månader och en vecka. Just nu tog hon en powernap till efter att ha "vilat" och ätit mera mat. Det har hänt mycket sedan sist jag var inne här. Datorn hade nämligen havererat så jag har inte kunnat vara online så ofta. Bland annat så har vi gått i husköpartagen och faktiskt hittat en villa som känns rätt. Så nu har vi slagit till och faktiskt tagit steget fullt ut och köpt den. Eller åtminstone är vi på god väg.

Det har varit gudomligt väder hela denna vecka så lite färg har jag lyckats åskamska mig trots att det inte går att ligga ute och pressa med lillskruttan. Härligt och sköknt att inte behöva bylta på sig tusentals kläder för att ta sig utanför dörren.

Jag saknar mina syskon och min familj otroligt just nu. Det hade verkligen varit kul att få umgås med dem utan tidspress. Har försökt övertalat Henke att han ska plugga i Uppsala istället för Göteborg, då kan han ju bo hos oss tills han hittar något annat. Men jag har inte direkt fått någon respons på det hela.

Syster Celica och hennes Mattias bor ju så bra där de bor så dem lär jag nog inte kunna övertala till någon flytt ner mot Uppsalatrakerna inte.

Dessutom hade det varit otrolit roligt om mamma och Anders skulle kunna ta med sig barnen och komma och hälsa på någon gång. Inte en dag för sent, om du frågar mig. Men det är alltid så omständigt när mamma ska göra något. Hon gör alltid en så stor grej av allt. Hur svårt kan det vara?

Funderar på att ta mig något att äta härhemma och kanske klippa gräsmattan på uteplatsen. Det gäller att passa på medan skruttan sover om man ska hinna med något. Skulle behöva måla staketet på baksidan med, men det behöver skrapas först. Å så var det rabatten på framsidan som behöver snyggas till en smula. KÄnns lite surt att man ska flyttan nu när man börjar känna grannskapet och omgivningen. Denna förening är verkligen totalt toppen. Har inte träffat en enda surkärring på hela tiden jag bott här iaf. Så Tomas kommer få bra grannar när han flyttar in. Till verkligheten igen, tänkte bara låta meddela att jag fortfarande finns kvar här i syberrmden trots att jag inte varit så aktiv på ett tag. Höres!

lite lektyr om senaste nytt

Dagen då raske Nelly kom till världen Fyllde år på påskafton den 22:a och det var lååångt kvar till beräknat förlossningsdatum den 8:e april. Så jag käkade glatt mina påskägg och hade fortfarande inte packat någon väska till BB. På söndagen kom pappa ner och hälsade på och slentrianfirade min födelsedag med en middag på stan. Började känna av fogarna då vi åt, men tänkte inte mer på det. Har ju inte haft ont förut så det kanske ändå var dags för vävnaderna att bli lite mjukare såhär under sista månaden.Pappa åkte hem och kvällen slutade i TV soffan fram till läggdags...Under Måndagen var jag hejdlöst trött så jag somnade på förmiddagen och trodde att en förkylning var i antågande eftersom jag fortfarande var helt ruggig hela dagen. TV soffan fick bli kvällens nöje även denna kväll.Jag och Emil satt och kollade matchen mellan Färjestad och Linköping som precis inlett sista perioden då jag plötsligt känner att något knäpper till inuti mig. Jag reser mig upp och inser att detta nog var vattnet som gick... HJÄLP!!! Fick nästan lite panik, men försökte övertyga mig själv om att det nog bara var slemproppen som gjort sitt och att det alls inte var någon fara. Men det fortsatte att rinna vatten och blev plötsigt medveten att ag nog skulle föda våran bula snart. Slängde mig in i duschen en snabbis och så började en frenetisk hets med att roffa ihop de attiraljer som kunde vara bra att ha i sin opackade väska. Vi ringde förlossningen vid 21.15 och de sa att vi skulle avvakta till dagen därpå med att åka in, eftersom jag var en förstföderska så kunde det ta tid.Klockan blev kvart i tio och jag kände att värkarna blev kraftigare från att ha varit som mensvärk innan. Plötsligt hade jag så ont att jag inte visste vart jag skulle ta vägen utan låg och skrek i sängen. Det kändes som någon kört ion knivar i magen på mig och vridit och bänt på ett sadistiskt sätt. Min tanke var att, ska det bli värre än detta så dör jag... Alla säger ju att man ska få vila mellan våärkarna, men det ficka jag inte det blev bara värre. Så plötsigt kändes det som jag skulle behöva klämma ur mig lite på toa, sprang dit flera gånger men det kom inget bajs. Vi ringde förlossningen igen varpå de säger att vi ska komma in och göra en undersökning. Noterade att det kom lite blod då jag satt där och skrek på toa. Skulle försöka prata med barnmorskan i telefonen men istället kräktes jag i kattlådan och gav Emil Luren. Att få på mig kläder och ut mig i bilen var en pärs, Emil hjälpte mig att få på mig ett part mjukisar och en t-shirt så strumpor på halvstång och insåg att jag inte ens skulle kunna ta på mig skor så fick det bli tofflorna.Sådärja, nu var vi äntligen på väg, jag satt bak i bilen och minns bara att jag blundade och kved och tänkte, ja är det så jag har skitit i brallan nu så får det banne mig vara så. Orkar inte käpa emot det där trycket längre, det var ju skönare när jag hjälpte till att trycka på.Vi kom in till förlossningen vid 23.05 och mina minnen från denna tidpunkt är väldigt luddiga. Jag kunde inte gå för det kändes som att hela maginnehållet skulle komma ut och jag så mycket som särade på benen. Emil och barnmorskan som mötte oss fick hjälpa mig att ledas in på det där rummet. Vet inte hur jag fått av mig kläderna men plötsligt låg jag där på den där sängen naken iförd en sådandär ful skjorta från landstinget. Kunde inte ligga stilla och slappna av så morskorna tog till de där satans benstöden som jag absoult inte ville behöva, man jag brydde mig inte ens. Barnmorskan undersöket och i mitt inre tänkte jag mig att hon skulle säga su är öppen en cm eller något. Därför blev jag mycket förvånad då hon utbrister, du är helt öppen och det är bara att trycka på... FATTA!!! Vad fan säger hon hann jag tänka men då kom det där trycket igen och jag kunde inte göra annat än att hjälpa till. Tror det tog tre krystvärkar i rask följd sedan låg bulan på min mage. Jag fattade ingenting. Hon kunde inte vara ute redan!Klockan var nu 23.12. Vi hade varit på förlossningen i exakt 7 minuter, tack du allsmäktige för att vi inte blev avfärdade andra gången vi ringde. Våran lilla ängel hade äntligen kommit, några veckor för tidigt och med en fart som hette duga. Därför fick hon namnet Nelly som betyder raskhet och munterhet.Detta var min berättelse om hur det gick till för en förstföderska, det tar inte alltid en evighet att föda bara för att man är förstföderska, det kan tydligen gå väldigt fort till och med ca två timmar som för mig.Stå på er, kroppen känner när det är dags och lita på den. Det enda lilla missnöjet jag kan känna såhär i efterhand är ju naturligtvis att jag blev snuvad på lustgasen som jag sett fram emot Hann inte med något sådant alls, men det gick ju så bra ändå. Lycka till alla ni som väntar på era små änglar

arbetsnarkomanen är rastlös

God förmiddag! Från och med i lördags har jag inte längre några tider uppskrivna på schemat, vilket i praktiken innebär att jag är ledig i väntan på kläckning. Men vad gör man då när man nu så fint är ledig? Frågar man alla andra så svarar de bara, ägna dig åt allt sådant du inte hinner eller sådant du alltid drömt om att göra i vanliga fall. Men vad är då det? När man har gjort det då? Fan alltså, jag är ingen sådan där person som gillar att driva omkring hemma och putsa och feja. Inte heller har jag någon som helst lust att sitta och pyssla med heminredning, små detaljer inför förlossningen eller bara ligga och läsa böcker och se på film hela dagarna. Jag är jag, och jag tror att jag gillar att ha det lite stressigt omkring mig. Jag tar mig inte för med ett enda praktiskt moment när jag sitter här hemma och ruvar. Så vadgör man? Jo jag kollar min mail ungefär var femte minut, tänker att jag borde nog kanske packa väskan som man ska ha med till BB. Eller tittar på tvättberget och inser att det nog kanske är dags för att boka en tvättid, eller tar en titt in i klädkammaren och noterar att där borde fixas till lite eftersom katten gillar att riva ut allt hon finner olämpligt att ligga på hyllorna där hon minsann ska få plats att ligga och sova. Men vad händer? Jo ingenting... Jag har sådan lust att åka hem och hälsa på, men jag sitter lite fast här eftersom lilla bebis kanske behagar titta ut tidigare och då skulle det faktiskt vara rätt skönt att få vara hemma hos sig själv och inte befinna sig som gäst i sitt gamla flickrum som jag inte bebott sedan gymnasietiden. (som dessutom inte ens tillhör mig längre) Ja det är verkligen inte lätt alla gånger... Ska kanske ta mig en kik in i den där satans klädkammaren iaf. TRÅK!!!