sömnlöst...

Hela huset sover som griskultingar, alla utom jag... borde vara trött. Vad gör man åt saken? Tänder lampa och fortsätter läsa funkar inte för mig eftersom jag inte blir nämnvärt tröttare av det, snarare motsatsen. Jag fastnar och kan inte sluta förän boken är slut. Nåväl, jag kanske blir tröttare imorgon då.

Idag har varelsen Ragnarsson fungerat lite bättre. Har äntligen tvättat min arbetskläder och plockat ihop lite i köket. Sedan har jag och Emil tagit bort lite julpynt. Nelly åkte till sin farmor och farfar en stund i eftermiddag så vi kunde äta i lugn och ro.

När kvällen kom och det var dags att sova så vägrade hon. Vi höll på i nästan två timmar innan hon slutligen inte orkade kämpa emot tröttheten längre. PUST vilken unge! Hon är så livlig just nu och är livrädd för att somna för då kan hon ju missa något alldels för väsentligt. Inte konstigt att man blir less ibland. Varje kväll bävar jag inför läggdags... Samma procedur varje kväll.

Ska jobba i morgon, å borde sova NU!!

Vacum

Mitt liv känns som ett stort tomrum. Man kan nästan höra ekot om man står brevid och lyssnar. Känslan av att vara levande död är chockartat lik verkligheten. ZOMBIE varning alltså! När ska livsgnistan återvända? Inget är roligt längre, och vad beträffar den allmäna ordningen är allt liggande på is just nu. Orkar inte ens träffa folk längre. Jag vill inget alls! Bara sova och vara tyst. Hemmet ser lika bedrövligt ut som jag själv känner mig. Vidriga vinter! Varför gör du så här mot mig?

tjuvstart!

Har precis ätit julens första sillmacka och det var fantastiskt gott. Yammi!!!

Förra lördagen var det personalfest och jag kan bara säga en sak, "vilket supergäng" i båda bemärkelserna. Väldigt trevliga arbetskamrater har jag förunnats. Underbart!!!

I Söndags var det en snabbt avklarad hangover som avhjälptes med en extra timmes sömn på eftermiddagen, efter det var det dags för adventsfika. Mysigt!!!

Några av de ädlaste vänner kom på celebert besök och provsmakade de hembakta lussebullarna, drack glögg med tillhörande attiraljer. (De ädlaste vänner bör ej misstolkas utan passade mig bäst att skriva) Vi fick knappt plats runt bordet så nästa gång kör vi andra ansikten därikring får vi hoppas.

Dagen till ära har det härhemma rullats köttbullar till förbannelse. Jag har lyckats göra av med 3 kilo köttfärs på dessa arkitekturiska köttbollar/elipser/fyrkanter eller vad man nu ska kalla dem. Förstår inte hur alla andra lyckas göra runda köttbullar. TIPS? Hur som helst så blev de otroligt goda och tål att ta mer av. Blir nog matlåda i morgon. Börjar klockan 12.00 och slutar 21.10 vilket är lite segt på en fredag.

Igår var jag och Nelly på stan och shoppade lite, träffade en god vän utanför Akademibokhandeln som jag stannade och shitchattade med lite. Det var ett trevligt avbrott i julstressen. Människor är som galna i butikerna, det trängs bland hyllor och plöjer sig fram för att hinna köpa så mycket som möjligt innan julafton. En annan som bara går och småtittar och egentligen inte är ute för att handla så värst mycket blir måttligt road av dyilkt. Gick ut ifrån Clas Ohlsson för det gick inte ens att ta sig fram där inne. FY!!! Skulle vilja hitta den perfekta julklappen åt brorsan, men han propsar på att han inte vill ha något. Han förtjänar en riktigt god klapp även på axeln eftersom jag är så stolt över honom. Han är fan ta mig den modigaste i våran familj hittills. Så det så!

Med dessa ord sätter jag punkt för ikväll och avslutar med en liten frestande apptitretare... Ska nu krypa ner i slafen och läsa klart min sista bok om Arn Magnusson. Natti!

Är inte arg längre!

Nu har jag lugnat mig lite sedan senaste utbrottet. Kanske tog i lite mycket då, men ibland blir det bara så. Har sovit dåligt i natt, vaknat av och till hela natten. Drömt skumma drömmar och som den grubblare jag är så har tankarna snurrat kring varför jag drömmer så.
Precis som att jag skulle komma på något bra svar. Det finns nog inget om man inte slår upp den freudianska uppslagsboken. Ska ta tag i min alltför röriga garderob nu tänkte jag. Lämna tankarna om Freud åt sidan en aning.
Ps! Längtar tills man inte har varje dag inbokad längre...

Rofylld söndag

God eftermiddag! I skrivande stund är det egentligen måndag. men tänkte bara att jag måste berätta om igår iaf. Mattias och Cicci kom på kvällskvisten i lördags. Nelly vaknade rätt tidigt i går så alla vakande väl lika tidigt kan man säga. Käkade en rofylld frukost och satt i soffan och softade. Lekte med Nelly som visade sina begåvningar med läragåvagnen. Hon körde fram och tillbaka över vardagsrummet i full kareta. Sedan fick Cicci bestämma vad det skulle bli för mat eftersom det var hennes födelsedag så vi lunchade och fikade med lussebulle och allt sedan var det dags för dem att åka hem. Tråkigt men sant. Resterande av dagen hade vi mys med familjen. Nelly var så glad över sina nya leksaker som Jonna skickade med. Är evinnerligt tacksam för alla fina presenter kan jag säga. Hela sju kartonger med kläder. Hur ska LillNell hinna använda allt detta??? Hur som helst tack! Och tack för den fina facklan vi fick i förtidig julklapp. Vi testade den naturligtvis när mörkret föll på igår kväll. Det blev hur mysigt som helst utanför fönstret. Senare på kvällen var det dags för fika igen med Ängebygänget. Nellys farmor och farfar kom ju hit och hämtade det andra databordet. Så det passades även på att busa lite med Nell.

Nu ett par rader tillängnade min ömma mor och hennes karl.

Vet att jag kommer bli förbannad när jag skirver detta, och kanske formulerar mig förargelseväckande. Men det handlar om era ständigt återkommande undanflykter till att komma hit och hälsa på. Jag kan inte förstå varför det är så himla svårt att komma hit och så att Nelly får träffa sin mormor och plastmorfar. Ni missar ju hela hennes uppväxt. Tycker det är så otroligt sorgligt att jag inte ens kan sätta ord på det. Varje gång man frågar om ni kommer så följer en utomordentligt massa och långa undanflykter och brotförklaringar eller problem som inte ens har blivit ett problem än fram. Exempalvis ett som jag fick höra av Sandra idag..... Vi vill inte ut och åka om det är snö och halt... Vem i helvete har över huvudtaget sett någon ovädersprognos som sträcker sig ända till julafton än??? Inte en enda människa skulle jag tro. Inte ens meterologerna kan förutspå en väderlek så långt fram i tiden eftersom vindarna växlar ganska påtagligt. Men det kan tydligen min mamma och hennes man. Visst e det märkligt.

Jag har inte begärt någonting av er någonsin, men jag skulle verkligen uppskatta att min dotter någon gång skulle kunna få besök av sin mormor.

För om det nu är så helvetiskt halt runt jul så undrar jag hur ni då kan tycka att det är mer rimligt att vi ska ut och köra 24:a mil för att komma till er. Ni behöver också kommma bort hemmifrån då och då... Det gör alla, men det är betydligt enklare för två vuxna och två halvvuxna barn att resa än att packa in en hel barnvagnsarsenal i en bil medförande ett litet barn och åka samma sträcka. Tänk till lite!!! Jag ville så gärna att ni skulle komma denna gång och fira Nellys första jul med henne. Hon är faktiskt världens goaste unge och ni vet inte ens om det!

Nya datarummet nästintill klart...

God afton!

Nu har min käre sambo sammanställt det senaste rummet, nämligen kontoret. Eller rättare sagt före detta städskrubben till nuvarande kontor. Blev otroligt snidigt om jag ska vara ärlig. En bonus med hela alltet är att vårat internet fungerar mycket bättre. Ska lägga upp lite bilder så fort jag hittat laddaren till kameran...

Rör mig inte!

Idag har jag drabbats av en rejäl överdos av fysisk kontakt. Tro mig det är helt sant..!! Nelly har i stort sett suttit ihop med mig idag. Mina axlar värker, min rygg känns stel som en torr pinne. Ja hela min kropp känns trehundra år om jag ska vara ärlig. NU har hon äntligen somnat och likaså gjorde jag, vaknade igen för inte så länge sedan. Det är bara för typiskt, nu kommer jag aldrig att kunna somna om igen i natt. Ska upp 05.30 i morgonbitti också... SUCK!!!

Sitter nu framför tangenterna och reflekterar över min tillvaro. Tanken slog mig att jag inte ens läst en tidning ordentligt på flera månader. Det är ju helt sjukt egentligen. Snacka om att ha noll koll på världen runtomkring utanför.

Ringde min vapendragare Linda idag då jag halvt om halvt panik fick över min tillvaro. Känner mig så satans gammal och sliten just nu. Det är verkligen bara hon som fattar läget ibland, åtminstone är det bara hon som kan få mig att bli glad och tänka positivt igen när allt känns dystert. Det tackar vi för!! Jag och min själsliga ande.

Grannarna var över på en kopp kaffe i eftermiddags, det var nog min räddning för dagen. Hade inte Maria och Roger kommit förbi hade jag nog gjort ett misslyckat hängningsförsök från någon gren på öppelträdet som antagligen hade brakat ihop. (Just kidding) Nej men jag behövde verkligen en vuxen människa att prata med..

Hur kommer det sig att alla andra har så mycket tid över trots att de har småbarn? Jag förstår det inte riktigt, för oss innebär det mest att laga mat till Nelly, få henne att trivas med tillvaron, byta blöjor och få henne att somna om kvällarna. Sedan är dagen liksom slut och då är man själv så trött och avtrubbad så inget seriöst ens överväges längre. Ge mig gärna tips på hur ni hinner!!!

PEACE BROTHERS AND SISITERS!!