Men i alla fall...
Nu har den anlänt med dunder och brak, det som skulle bli min lediga helg på evigheter blev en helg i spyans tecken. Det började på tordsagen med att Nelly kräktes på hela mig och i sängen och på golvet och på soffan och så vidare.
Sedan gick det en natt och en dag tills den drabbade båda mig och Emil. Jag tänkte först stanna hemma från jobbet, men gick dit iaf för jag mådde ju bra. Slutade tidigt i fredags och jag lagade mums mat met fläskfilé och klyftpotatis med en god sallad och lite tilltugg. När maten stod färdig och vi satt oss till bords kände vi båsa hur et vände sig i magen och ingen av oss hade någon matlust längre..
Tråkigt på en så god måltid, men den fick faktistk stå över. Nu börjar vi känna oss lite mer i form men är fortfarande slitna efter helgens kräkattacker..
Nelly fick åka till farmor och farfar igår för både jag och Emil var totalt apatiska och orkade inget alls. Hon hade ju hunnit bli bättre och ville leka.. Så det var skänt att få sova ut och så tror jag det var roligare för henne att vara där. Vi ska hämta tjejen idag så det gäller att pigga på sig snabbt!
söndag 1 februari 2009
tisdag 27 januari 2009
småbarnsmamma rasar mot gubbjävel på bankkontor
Jag vill rikta en fet känga till den gubbjävel som trängde sig före i kön på banken i dag!!! Jag hoppas du skämdes ordentligt efter mina väl valda....
Förbannade parasit! ÅÅÅ jag blir så enormt frustrerande arg så jag kokar på sådana fasoner....
Var in till stan idag, vilket resulterade att jag satt med tårar i ögonen på en parkbänk på stora torget, då jag precis fått ett psykiskt utbrott över min rådande livssituation. Hur kul är det att gå på stan med en unge som varken ska sitta i vagnen eller äta mat... Utan istället skrika, grina och korva sig i vagnen så hon mer eller mindre hänger utanför om det inte vore för selen...
Känner verkligen för att dö idag.. Precis hela dagen är faktiskt förstörd så till den milda grad att jag inte ens ids några fler handlingskraftiga moment.
Förbannade parasit! ÅÅÅ jag blir så enormt frustrerande arg så jag kokar på sådana fasoner....
Var in till stan idag, vilket resulterade att jag satt med tårar i ögonen på en parkbänk på stora torget, då jag precis fått ett psykiskt utbrott över min rådande livssituation. Hur kul är det att gå på stan med en unge som varken ska sitta i vagnen eller äta mat... Utan istället skrika, grina och korva sig i vagnen så hon mer eller mindre hänger utanför om det inte vore för selen...
Känner verkligen för att dö idag.. Precis hela dagen är faktiskt förstörd så till den milda grad att jag inte ens ids några fler handlingskraftiga moment.
tisdag 20 januari 2009
ensam i enformigheten
God middag!
Är inne i en otroligt tråkig period i livet just nu. Dagarna segar sig förbi i slowmotion och inget blir gjort. All tid går åt till att agera klätterträd åt våran dotter. Man får inte ta ett enda litet steg över tröskeln till ett annat rum utan att höra skrik och gnäll. Jag känner mig så förfärligt ensam i denna dötrista tillvaro. Det enda som händer då man är ledig är att fixa mat, byta blöjor och bära på en unge. Visst e hon väl världens bästa och goaste samtidigt, men livet är så händelselöst nu. LÄngtar tills sommaren kommer så att man åtminstone vill vara utomhus. Nu är det inget vidare att kuska omkring med barnvagnen i slask och snö. Dessutom är jag så in i norden trött på allt vad som heter barn så jag har ingen lust att umgås med andra nyblivna mammor heller. Allt ska vara så förbannade pluttinuttigt så spyorna står mig upp i halsen. Varför kan ingen var normal? Orkar inte diskutera barns utveckling mer än jag måste. Naturen har sin gång, varför dryfta om den mer än så.? Jag behöver egen tid som jag kan få för mig själv annars går jag snart under.. Vill gå ut och partajja en kväll utan att behöva gå upp klockan åtta dagen därpå och agera mattant.. Eller varför inte gå och se en biofilm eller åka skridskor och ha med sig matssäck.
Sökes! Barnvakt och sällskap till roligare saker!! OSA snarast.
.jpg)
Är inne i en otroligt tråkig period i livet just nu. Dagarna segar sig förbi i slowmotion och inget blir gjort. All tid går åt till att agera klätterträd åt våran dotter. Man får inte ta ett enda litet steg över tröskeln till ett annat rum utan att höra skrik och gnäll. Jag känner mig så förfärligt ensam i denna dötrista tillvaro. Det enda som händer då man är ledig är att fixa mat, byta blöjor och bära på en unge. Visst e hon väl världens bästa och goaste samtidigt, men livet är så händelselöst nu. LÄngtar tills sommaren kommer så att man åtminstone vill vara utomhus. Nu är det inget vidare att kuska omkring med barnvagnen i slask och snö. Dessutom är jag så in i norden trött på allt vad som heter barn så jag har ingen lust att umgås med andra nyblivna mammor heller. Allt ska vara så förbannade pluttinuttigt så spyorna står mig upp i halsen. Varför kan ingen var normal? Orkar inte diskutera barns utveckling mer än jag måste. Naturen har sin gång, varför dryfta om den mer än så.? Jag behöver egen tid som jag kan få för mig själv annars går jag snart under.. Vill gå ut och partajja en kväll utan att behöva gå upp klockan åtta dagen därpå och agera mattant.. Eller varför inte gå och se en biofilm eller åka skridskor och ha med sig matssäck.
Sökes! Barnvakt och sällskap till roligare saker!! OSA snarast.
.jpg)
onsdag 14 januari 2009
sömnlöst...
Hela huset sover som griskultingar, alla utom jag... borde vara trött. Vad gör man åt saken? Tänder lampa och fortsätter läsa funkar inte för mig eftersom jag inte blir nämnvärt tröttare av det, snarare motsatsen. Jag fastnar och kan inte sluta förän boken är slut. Nåväl, jag kanske blir tröttare imorgon då.
Idag har varelsen Ragnarsson fungerat lite bättre. Har äntligen tvättat min arbetskläder och plockat ihop lite i köket. Sedan har jag och Emil tagit bort lite julpynt. Nelly åkte till sin farmor och farfar en stund i eftermiddag så vi kunde äta i lugn och ro.
När kvällen kom och det var dags att sova så vägrade hon. Vi höll på i nästan två timmar innan hon slutligen inte orkade kämpa emot tröttheten längre. PUST vilken unge! Hon är så livlig just nu och är livrädd för att somna för då kan hon ju missa något alldels för väsentligt. Inte konstigt att man blir less ibland. Varje kväll bävar jag inför läggdags... Samma procedur varje kväll.
Ska jobba i morgon, å borde sova NU!!
Idag har varelsen Ragnarsson fungerat lite bättre. Har äntligen tvättat min arbetskläder och plockat ihop lite i köket. Sedan har jag och Emil tagit bort lite julpynt. Nelly åkte till sin farmor och farfar en stund i eftermiddag så vi kunde äta i lugn och ro.
När kvällen kom och det var dags att sova så vägrade hon. Vi höll på i nästan två timmar innan hon slutligen inte orkade kämpa emot tröttheten längre. PUST vilken unge! Hon är så livlig just nu och är livrädd för att somna för då kan hon ju missa något alldels för väsentligt. Inte konstigt att man blir less ibland. Varje kväll bävar jag inför läggdags... Samma procedur varje kväll.
Ska jobba i morgon, å borde sova NU!!
måndag 12 januari 2009
Vacum
Mitt liv känns som ett stort tomrum. Man kan nästan höra ekot om man står brevid och lyssnar. Känslan av att vara levande död är chockartat lik verkligheten. ZOMBIE varning alltså! När ska livsgnistan återvända? Inget är roligt längre, och vad beträffar den allmäna ordningen är allt liggande på is just nu. Orkar inte ens träffa folk längre. Jag vill inget alls! Bara sova och vara tyst. Hemmet ser lika bedrövligt ut som jag själv känner mig. Vidriga vinter! Varför gör du så här mot mig?
torsdag 11 december 2008
tjuvstart!
Har precis ätit julens första sillmacka och det var fantastiskt gott. Yammi!!!
Förra lördagen var det personalfest och jag kan bara säga en sak, "vilket supergäng" i båda bemärkelserna. Väldigt trevliga arbetskamrater har jag förunnats. Underbart!!!
I Söndags var det en snabbt avklarad hangover som avhjälptes med en extra timmes sömn på eftermiddagen, efter det var det dags för adventsfika. Mysigt!!!
Några av de ädlaste vänner kom på celebert besök och provsmakade de hembakta lussebullarna, drack glögg med tillhörande attiraljer. (De ädlaste vänner bör ej misstolkas utan passade mig bäst att skriva) Vi fick knappt plats runt bordet så nästa gång kör vi andra ansikten därikring får vi hoppas.
Dagen till ära har det härhemma rullats köttbullar till förbannelse. Jag har lyckats göra av med 3 kilo köttfärs på dessa arkitekturiska köttbollar/elipser/fyrkanter eller vad man nu ska kalla dem. Förstår inte hur alla andra lyckas göra runda köttbullar. TIPS? Hur som helst så blev de otroligt goda och tål att ta mer av. Blir nog matlåda i morgon. Börjar klockan 12.00 och slutar 21.10 vilket är lite segt på en fredag.
Igår var jag och Nelly på stan och shoppade lite, träffade en god vän utanför Akademibokhandeln som jag stannade och shitchattade med lite. Det var ett trevligt avbrott i julstressen. Människor är som galna i butikerna, det trängs bland hyllor och plöjer sig fram för att hinna köpa så mycket som möjligt innan julafton. En annan som bara går och småtittar och egentligen inte är ute för att handla så värst mycket blir måttligt road av dyilkt. Gick ut ifrån Clas Ohlsson för det gick inte ens att ta sig fram där inne. FY!!! Skulle vilja hitta den perfekta julklappen åt brorsan, men han propsar på att han inte vill ha något. Han förtjänar en riktigt god klapp även på axeln eftersom jag är så stolt över honom. Han är fan ta mig den modigaste i våran familj hittills. Så det så!
Med dessa ord sätter jag punkt för ikväll och avslutar med en liten frestande apptitretare... Ska nu krypa ner i slafen och läsa klart min sista bok om Arn Magnusson. Natti!

torsdag 4 december 2008
Är inte arg längre!
Nu har jag lugnat mig lite sedan senaste utbrottet. Kanske tog i lite mycket då, men ibland blir det bara så. Har sovit dåligt i natt, vaknat av och till hela natten. Drömt skumma drömmar och som den grubblare jag är så har tankarna snurrat kring varför jag drömmer så.
Precis som att jag skulle komma på något bra svar. Det finns nog inget om man inte slår upp den freudianska uppslagsboken. Ska ta tag i min alltför röriga garderob nu tänkte jag. Lämna tankarna om Freud åt sidan en aning.
Ps! Längtar tills man inte har varje dag inbokad längre...
Precis som att jag skulle komma på något bra svar. Det finns nog inget om man inte slår upp den freudianska uppslagsboken. Ska ta tag i min alltför röriga garderob nu tänkte jag. Lämna tankarna om Freud åt sidan en aning.
Ps! Längtar tills man inte har varje dag inbokad längre...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)