lite lektyr om senaste nytt

Dagen då raske Nelly kom till världen Fyllde år på påskafton den 22:a och det var lååångt kvar till beräknat förlossningsdatum den 8:e april. Så jag käkade glatt mina påskägg och hade fortfarande inte packat någon väska till BB. På söndagen kom pappa ner och hälsade på och slentrianfirade min födelsedag med en middag på stan. Började känna av fogarna då vi åt, men tänkte inte mer på det. Har ju inte haft ont förut så det kanske ändå var dags för vävnaderna att bli lite mjukare såhär under sista månaden.Pappa åkte hem och kvällen slutade i TV soffan fram till läggdags...Under Måndagen var jag hejdlöst trött så jag somnade på förmiddagen och trodde att en förkylning var i antågande eftersom jag fortfarande var helt ruggig hela dagen. TV soffan fick bli kvällens nöje även denna kväll.Jag och Emil satt och kollade matchen mellan Färjestad och Linköping som precis inlett sista perioden då jag plötsligt känner att något knäpper till inuti mig. Jag reser mig upp och inser att detta nog var vattnet som gick... HJÄLP!!! Fick nästan lite panik, men försökte övertyga mig själv om att det nog bara var slemproppen som gjort sitt och att det alls inte var någon fara. Men det fortsatte att rinna vatten och blev plötsigt medveten att ag nog skulle föda våran bula snart. Slängde mig in i duschen en snabbis och så började en frenetisk hets med att roffa ihop de attiraljer som kunde vara bra att ha i sin opackade väska. Vi ringde förlossningen vid 21.15 och de sa att vi skulle avvakta till dagen därpå med att åka in, eftersom jag var en förstföderska så kunde det ta tid.Klockan blev kvart i tio och jag kände att värkarna blev kraftigare från att ha varit som mensvärk innan. Plötsligt hade jag så ont att jag inte visste vart jag skulle ta vägen utan låg och skrek i sängen. Det kändes som någon kört ion knivar i magen på mig och vridit och bänt på ett sadistiskt sätt. Min tanke var att, ska det bli värre än detta så dör jag... Alla säger ju att man ska få vila mellan våärkarna, men det ficka jag inte det blev bara värre. Så plötsigt kändes det som jag skulle behöva klämma ur mig lite på toa, sprang dit flera gånger men det kom inget bajs. Vi ringde förlossningen igen varpå de säger att vi ska komma in och göra en undersökning. Noterade att det kom lite blod då jag satt där och skrek på toa. Skulle försöka prata med barnmorskan i telefonen men istället kräktes jag i kattlådan och gav Emil Luren. Att få på mig kläder och ut mig i bilen var en pärs, Emil hjälpte mig att få på mig ett part mjukisar och en t-shirt så strumpor på halvstång och insåg att jag inte ens skulle kunna ta på mig skor så fick det bli tofflorna.Sådärja, nu var vi äntligen på väg, jag satt bak i bilen och minns bara att jag blundade och kved och tänkte, ja är det så jag har skitit i brallan nu så får det banne mig vara så. Orkar inte käpa emot det där trycket längre, det var ju skönare när jag hjälpte till att trycka på.Vi kom in till förlossningen vid 23.05 och mina minnen från denna tidpunkt är väldigt luddiga. Jag kunde inte gå för det kändes som att hela maginnehållet skulle komma ut och jag så mycket som särade på benen. Emil och barnmorskan som mötte oss fick hjälpa mig att ledas in på det där rummet. Vet inte hur jag fått av mig kläderna men plötsligt låg jag där på den där sängen naken iförd en sådandär ful skjorta från landstinget. Kunde inte ligga stilla och slappna av så morskorna tog till de där satans benstöden som jag absoult inte ville behöva, man jag brydde mig inte ens. Barnmorskan undersöket och i mitt inre tänkte jag mig att hon skulle säga su är öppen en cm eller något. Därför blev jag mycket förvånad då hon utbrister, du är helt öppen och det är bara att trycka på... FATTA!!! Vad fan säger hon hann jag tänka men då kom det där trycket igen och jag kunde inte göra annat än att hjälpa till. Tror det tog tre krystvärkar i rask följd sedan låg bulan på min mage. Jag fattade ingenting. Hon kunde inte vara ute redan!Klockan var nu 23.12. Vi hade varit på förlossningen i exakt 7 minuter, tack du allsmäktige för att vi inte blev avfärdade andra gången vi ringde. Våran lilla ängel hade äntligen kommit, några veckor för tidigt och med en fart som hette duga. Därför fick hon namnet Nelly som betyder raskhet och munterhet.Detta var min berättelse om hur det gick till för en förstföderska, det tar inte alltid en evighet att föda bara för att man är förstföderska, det kan tydligen gå väldigt fort till och med ca två timmar som för mig.Stå på er, kroppen känner när det är dags och lita på den. Det enda lilla missnöjet jag kan känna såhär i efterhand är ju naturligtvis att jag blev snuvad på lustgasen som jag sett fram emot Hann inte med något sådant alls, men det gick ju så bra ändå. Lycka till alla ni som väntar på era små änglar

arbetsnarkomanen är rastlös

God förmiddag! Från och med i lördags har jag inte längre några tider uppskrivna på schemat, vilket i praktiken innebär att jag är ledig i väntan på kläckning. Men vad gör man då när man nu så fint är ledig? Frågar man alla andra så svarar de bara, ägna dig åt allt sådant du inte hinner eller sådant du alltid drömt om att göra i vanliga fall. Men vad är då det? När man har gjort det då? Fan alltså, jag är ingen sådan där person som gillar att driva omkring hemma och putsa och feja. Inte heller har jag någon som helst lust att sitta och pyssla med heminredning, små detaljer inför förlossningen eller bara ligga och läsa böcker och se på film hela dagarna. Jag är jag, och jag tror att jag gillar att ha det lite stressigt omkring mig. Jag tar mig inte för med ett enda praktiskt moment när jag sitter här hemma och ruvar. Så vadgör man? Jo jag kollar min mail ungefär var femte minut, tänker att jag borde nog kanske packa väskan som man ska ha med till BB. Eller tittar på tvättberget och inser att det nog kanske är dags för att boka en tvättid, eller tar en titt in i klädkammaren och noterar att där borde fixas till lite eftersom katten gillar att riva ut allt hon finner olämpligt att ligga på hyllorna där hon minsann ska få plats att ligga och sova. Men vad händer? Jo ingenting... Jag har sådan lust att åka hem och hälsa på, men jag sitter lite fast här eftersom lilla bebis kanske behagar titta ut tidigare och då skulle det faktiskt vara rätt skönt att få vara hemma hos sig själv och inte befinna sig som gäst i sitt gamla flickrum som jag inte bebott sedan gymnasietiden. (som dessutom inte ens tillhör mig längre) Ja det är verkligen inte lätt alla gånger... Ska kanske ta mig en kik in i den där satans klädkammaren iaf. TRÅK!!!

Stalin är en tyrann!!!

God afton! Har nästan brytit ihop idag, tack vare min chef. Jag kallar honom Stalin, egentligen kategoriseras han inte ens som min chef eftersom han inte har det som krävs för den positionen. Jag meddelade för honom att jag nog inte kan jobba nästa helg eftersom jag får så ont och arbetspasset innebär 21 timmar i charken. Anser att det är sådant man ska kunna berätta för en arbetsledare, men svaret blev... - det där klarar du....... Ska man behöva falla ihop död på golvet för att han ska inse att man faktiskt inte är samma person med samma goda förutsättningar när man är gravid? Har han själv varit höggravid och tvingats till att jobba slavpass i en tung avdelning trots att det känns som hela kroppen ska gå sönder? Svar nej... Han är helt jävla otrolig och förtjänar ingen respekt alls i mina ögon. Jävla översittare med smörvax i håret

Jag vill att detta ska vara över NU!!!

Jag kan inte röra mig som jag vill... Jag kan inte sova... Jag orkar inte laga mat och plocka ihop efter mig... Jag vill bara sova... Jag vill ha tillbaka mitt vanliga liv... Jag vill att den här jävla magen bara ska försvinna så man kan böja sig och sätta på sig ett par jävla stumpor... Fan vad jag är less idag!!!

Den ständiga tröttheten

Jag är TRÖTT!!! Min högsta önskan just nu är att alla problem bara ska lösa upp sig likt en isdroppe på vårkanten och försvinna iväg ner i någon brunn eller varför inte ner i marken och bli en blomma. Vill kunna sova också, allt skulle vara så mycket skönare om man någon gång kunde få känna sig utvilad. Som läget är nu känns det som att jag skulle varit på en sjuhelvetes brakfest som pågått i minst en vecka utan uppehåll. Trots att till och med ögonen svider om kvällarna går det bara inte att sova. VARFÖR??? Hela dagarna är uppbokade av antingen arbete, eller saker som ska fixas så när man äntligen får några minuter över till att vara social med vänner och bekanta så orkar man knappt ta sig iväg. Orättvist anser jag! Håller just nu på att försöka driva igenom en överklagan angående försäkringskassans beslut om att sänka min SGI. Antar att man inte har mycket för sitt intensiva arbete denna gång heller, men skam den som ger sig. I värsta fall får jag väl föda barn på ICA och ställa barnvagnen i lunchrummet så jag kan jobba ihop en högre föräldrapenning än VD:n för Microsoft. Det lär ju ta några år... Over and out!

hysterisk rastlöshet

God morgon! Jaha, då sitter man här återigen då. Vaknade för kanske en timme sedan och var vrålhungrig. Nu har jag inmyndigat lite frukost och fått mig en skvätt koffein och funderar starkt på att gå och lägga mig igen. Igår hade jag sådan tristess att jag höll på avlida härhemma. Till min stora glädje ringde Malin och frågade om jag ville jobba på kvällen. HURRA!!! Snacka om att man är skadad, det var min lediga dag på nästan hela två veckor. Men vad gör man inte när man har tråkigt? Det känns nästan skönt att gå till jobbet för då vet man iaf vad man ska göra och tiden går lite fortare, få se hur länge man klarar av sina sysslor nu bara, med tanke på tjockismagen. Förhoppningsvis februari ut åtminstone. I övrigt har det inte hänt särskilt mycket den senaste tiden. Håller fortfarande på att väntar på att försäkringskassan ska få tummen ur och fastställa min sk SGI så jag vet hur mycket jag har att röra mig med när jag ska vara mammaledig. Men sådant där verkar ju ta sådan tid. Vill ju kunna söka havandeskapspenning inom en snar framtid. Nej nu är kaffekoppen urdrucken och jag tror det blir sängen någon timme till, annars blir det segt framåt kvällningen. Kanske tar en sväng ut till min vapendragare lite senare om jag vaknar i tid.

Det finns saker som gör mig glad också

God morgon! Igår kom min syster och hennes Mattias på en snabbvisit. Mycket trevligt med lite fika besök på förmiddagen. Jag hade just klivit upp och satt med rufshåret vid frukostbordet då det plötsligt knackade på dörren och där bara stod de. Har i övrigt inte gjort mycket annat än att jobba i helgen då jag fick hoppa in extra på grund av att folk trillat av pinnen. Det är verkligen skillnad vilka man jobbar med. Effektiviten och trivselfaktorn styrs verkligen av arbetskamraterna. Det är då sant som det är sagt. Ska köra ett kortare pass ikväll, det blir till att stänga charken i vanlig ordning. Inte alltför rolig uppgift. Jusy nu sitter jag med en katt halvt i knät och halvt i famnen, hon är så gosesjuk idag. Eller de senaste dagrana faktiskt, vet inte vad som hänt med henne den senaste tiden. Kan bli lätt frustrerande eftersom det är rätt tungt att ha en 3,5 kilos klump hängande över underarmen. Men mysigt också såklart! Funderar på att gå ut på en oromenad och insupa det för en gångs skull vackra vädret. Men vet dock inte om promenaden ska sluta nere på stan eller någon annanstans... Vore trevligt med lite social samvaro med någon också, men antar att alla jobbar/pluggar just idag när jag för en gång skull känner mig lite ledig. Ska höra mig för få se. Kram mina änglar som förgyller tillvaron med lite besök då och då.