Förlåt! ... för bloggtorkan

Det var väldigt länge sedan jag fick några rader nedprintade här. Får väl helt enkelt skylla på att jag numera arbetar den största delen av tiden, och resterande tid går åt till att umgås med mitt lilla barn.

Som har både sina ljusa och mörka stunder. Lilla skruttbullen har varit lite småsjuk några dagar nu, men är på bättringsvägen. Är ensam hamma idag då hon har blivit en stor tjej och sover hos farmor och farfar i natt. Själv har jag och Camilla varit och ätit på Dragon Palace inne i stan. Hur gott som helst, och framförallt välbehövligt. Emil är på svensexa och kommer antagligen inte hem förän mot morgonkvisten. Har spanat in solnedgången från stadsbuss 115 nu på kvällskvisten. Hur vackert som helst. Det är sådana stunder man önskar att man hade haft kameran med... Nu ska jag krypa ner... Jobbdag i morgon med:-(

tandvärk och trötthet

God eftermiddag!
Sitter här som i en dimma, har drabbats av en helvetisk tandvärk orsakad av en tio år gammal visdomstand. Surt sa räven då han bet i äpplet.. LillNell har blivit stor nu och vill bara vara ute hela dagarna. Bårde skönt och jobbigt eftersom hon rymmer över till grannarna och ut på gatan ideligen.. Måste komma på någon bra lösning på detta. Nu ska vi bjuda oss själva på fika hos Nellys snälla farmor och farfar. Emil klagar på att det kliar efter en invasion av jordloppor.. Detta var mycket viktigt att nämna så att alla kan lida lite med honom.
Bye på en stund.

Soooooor

Nu är jag trött på denna förkylning!
Har verkligen drabbats av det mest envisa snorvirus man kan tänka sig. Blir så satans matt, orkar inte göra något alls. Jobbar i morgon och på lördag sedan är helgen fulltecknad av barnkalas. Men så småningom ska det väl ändå bära av till mitt Dalarna. Hoppas jag!
Vet inte vad jag ska hitta på idag, har inga idéer alls. Borde en massa, men orkar inte ju:-(

att lägga på minnet

Då och då kommer stunder i livet då man verkligen i tankens värld börjar reflektera och reda ut ett och annat. Ett av dessa tillfällen kom till mig nu ikväll precis efter kvällens Beck-film på fyran. Jag gick upp för att borsta tänderna och älsklingen sitter kvar nere och spanar in fotbollskväll.
Plötsligt inföll jag i någon slags mysruskänsla, när jag insåg hur bra jag har det och egentligen snarare hur bra VI har det. Visst vissa dagar är katastrofalt tråkiga, jättejobbiga och dötrista. Men om man tänker sig på det stora hela alltså.. Dessa små stunder av inre sinnesfrid och harmoni bör man nog lägga på minnet och försöka plocka fram oftare i vardagen då allt ibland känns tufft.
Jag har en underbar sambo som verkligen ger allt för oss, jag har en underbar liten tjej som trots sin envishet på stormarknader är helt felfri på alla sätt och vis.
Å så till mig själv... (underbar visst) Nja, ibland kan jag nog vara ett riktigt pain in the ass för min omgivning.. Ska försöka tänka på det lite oftare även om det är svårt att lära gamla hundar sitta. Lite egen kanske skulle jag nog beskriva mig själv. Inte är jag mycket för stora folksamlingar, inte är jag heller världens bästa på att städa och hålla ordning. Inte är jag den mest modemedvetna eller trendiga bland Uppsalas alla nippertippor. Jag dömer ofta människor i förväg och sätter in den i olika fack. Exempelvis finns det ett fack för bortskämda snorungar, under vilket kategorin mamma/pappa betlar finns. Det finns ett fack för hyvens folk, som jag ofta trivs i samma sällskap som. Dessa personer är människor jag gärna har i min närhet och tar för ärliga och självständiga individer. Fack nummer tre, osäkra typer som ofta inte vet vilket ben de ska stå på och vandrar efter vindriktningen i kappslaget. Ja som ni alla märker finns ett fack för allt. Inget kan riktigt vara grått i min värld, antngen svart eller vitt. Sådan är jag, men visst, jag kan också låta meddela att jag ofta ger alla kategorier inklusive mig själv en andra chans. Vissa har till och med fått flera. För att gör en lång historia kort, vill jag med detta indisium bara uppmärksamma alla att leva för stunden och ta vara på de ögonblick av lycka som poppar upp då och då. Man bör göra det som känns rätt för en själv och de sina i första hand, sedan fokusera på annat. Ta bara varapå ögonblicken så löser sig resten av sig själv.

kräksjuka är ett finare ord för magsjuka

Men i alla fall...
Nu har den anlänt med dunder och brak, det som skulle bli min lediga helg på evigheter blev en helg i spyans tecken. Det började på tordsagen med att Nelly kräktes på hela mig och i sängen och på golvet och på soffan och så vidare.
Sedan gick det en natt och en dag tills den drabbade båda mig och Emil. Jag tänkte först stanna hemma från jobbet, men gick dit iaf för jag mådde ju bra. Slutade tidigt i fredags och jag lagade mums mat met fläskfilé och klyftpotatis med en god sallad och lite tilltugg. När maten stod färdig och vi satt oss till bords kände vi båsa hur et vände sig i magen och ingen av oss hade någon matlust längre..
Tråkigt på en så god måltid, men den fick faktistk stå över. Nu börjar vi känna oss lite mer i form men är fortfarande slitna efter helgens kräkattacker..
Nelly fick åka till farmor och farfar igår för både jag och Emil var totalt apatiska och orkade inget alls. Hon hade ju hunnit bli bättre och ville leka.. Så det var skänt att få sova ut och så tror jag det var roligare för henne att vara där. Vi ska hämta tjejen idag så det gäller att pigga på sig snabbt!

småbarnsmamma rasar mot gubbjävel på bankkontor

Jag vill rikta en fet känga till den gubbjävel som trängde sig före i kön på banken i dag!!! Jag hoppas du skämdes ordentligt efter mina väl valda....
Förbannade parasit! ÅÅÅ jag blir så enormt frustrerande arg så jag kokar på sådana fasoner....
Var in till stan idag, vilket resulterade att jag satt med tårar i ögonen på en parkbänk på stora torget, då jag precis fått ett psykiskt utbrott över min rådande livssituation. Hur kul är det att gå på stan med en unge som varken ska sitta i vagnen eller äta mat... Utan istället skrika, grina och korva sig i vagnen så hon mer eller mindre hänger utanför om det inte vore för selen...
Känner verkligen för att dö idag.. Precis hela dagen är faktiskt förstörd så till den milda grad att jag inte ens ids några fler handlingskraftiga moment.

ensam i enformigheten

God middag!
Är inne i en otroligt tråkig period i livet just nu. Dagarna segar sig förbi i slowmotion och inget blir gjort. All tid går åt till att agera klätterträd åt våran dotter. Man får inte ta ett enda litet steg över tröskeln till ett annat rum utan att höra skrik och gnäll. Jag känner mig så förfärligt ensam i denna dötrista tillvaro. Det enda som händer då man är ledig är att fixa mat, byta blöjor och bära på en unge. Visst e hon väl världens bästa och goaste samtidigt, men livet är så händelselöst nu. LÄngtar tills sommaren kommer så att man åtminstone vill vara utomhus. Nu är det inget vidare att kuska omkring med barnvagnen i slask och snö. Dessutom är jag så in i norden trött på allt vad som heter barn så jag har ingen lust att umgås med andra nyblivna mammor heller. Allt ska vara så förbannade pluttinuttigt så spyorna står mig upp i halsen. Varför kan ingen var normal? Orkar inte diskutera barns utveckling mer än jag måste. Naturen har sin gång, varför dryfta om den mer än så.? Jag behöver egen tid som jag kan få för mig själv annars går jag snart under.. Vill gå ut och partajja en kväll utan att behöva gå upp klockan åtta dagen därpå och agera mattant.. Eller varför inte gå och se en biofilm eller åka skridskor och ha med sig matssäck.
Sökes! Barnvakt och sällskap till roligare saker!! OSA snarast.