blott en dag ett ögonblick i sänder eller hur det nu var

För det var det minsann iaf in this position med blå fin klänning

och nubben i högsta hugg...

Hej mitt i natten!

Jag och Linda har varit ner på stan, suttit i stadsparken och ätit ost och kex med lite annat smått och mycket gott. Båda två ställde sig väldigt frågande till varför man inte sitter där oftare, det är ju en underbar park ju. En rad funderingar över livet har diskuterats dessvärre har ingen av oss kommit fram till några vettiga lösningar på alla problem. Ibland känns det som att man bara står och trampar i samma jävla ekorrhjul dagarna i ända och det är svårt att se någon vits i allt alla gånger.

Ibland undrar jag när man ska slutgiltigt bli nöjd med tillvaron? Har man det bra vill man ha det ännu bättre och så rullar det på städnigt. På ett sätt kan man kanske tycka att detta fenomen hör till och är en del av livet. Blir så avundjuk på alla "superfamiljer" ibland, trots att jag egentligen inte har någon anledning. Det är bara så konstigt att de flesta familjer jag känner umgås och är goa på varandra och ringer varandra då och då. Är det för mycket begärt menar jag? Vad är det som är så satans svårt med att plocka upp den där satans telefonen och ringa och säga hej åtminstone? Hur jobbigt är det?? Varför är det alltid jag som ska behöva vara någon jävla sambandsscentral så fort det gäller något? Ja det där var en del funderingar det...

Har det säkert bättre än de flesta om jag tänker efter. Det är bara det att man då och då funderar över om den där tillvaron verkligen är helt normal.. Vid 15.00 hade HB en spelning vid universitetet för alla doktorander. Det lät faktiskt bra och det var en rolig spelning, skulle faktiskt väldigt gärna kunna tänka mig att lära mig spela trummor på riktigt. Det är ju så roligt när man är med. Men det är nog svårt och kräver sannerligen en hel del övande, och frågan är bara var?? Inte är det så att jag kan öva hemma direkt för då skulle antagligen grannarna lyncha mig och flå mig levande efter några timmar.

Sitter uppe och väntar på att Emil ska komma hem, men jag antar att han blir borta sent i natt.Borde väl antagligen krypa ner i sängen och nanna, men det är något som håller mig uppe. Jag är ju trött så dte borde inte vara några problem att somna om jag bara lade mig ner en sväng. Känner mig fet idag, har banne mig svullat värre än en gris och jag känner riktigt hur aterosclerosplack fäster i blodkäreln. Man borde ju för tusan kunna bli nyttig någon gång, frågan är bara när?

Tänk positivt eller hur är det nu man gör???