ensam i enformigheten

God middag!
Är inne i en otroligt tråkig period i livet just nu. Dagarna segar sig förbi i slowmotion och inget blir gjort. All tid går åt till att agera klätterträd åt våran dotter. Man får inte ta ett enda litet steg över tröskeln till ett annat rum utan att höra skrik och gnäll. Jag känner mig så förfärligt ensam i denna dötrista tillvaro. Det enda som händer då man är ledig är att fixa mat, byta blöjor och bära på en unge. Visst e hon väl världens bästa och goaste samtidigt, men livet är så händelselöst nu. LÄngtar tills sommaren kommer så att man åtminstone vill vara utomhus. Nu är det inget vidare att kuska omkring med barnvagnen i slask och snö. Dessutom är jag så in i norden trött på allt vad som heter barn så jag har ingen lust att umgås med andra nyblivna mammor heller. Allt ska vara så förbannade pluttinuttigt så spyorna står mig upp i halsen. Varför kan ingen var normal? Orkar inte diskutera barns utveckling mer än jag måste. Naturen har sin gång, varför dryfta om den mer än så.? Jag behöver egen tid som jag kan få för mig själv annars går jag snart under.. Vill gå ut och partajja en kväll utan att behöva gå upp klockan åtta dagen därpå och agera mattant.. Eller varför inte gå och se en biofilm eller åka skridskor och ha med sig matssäck.
Sökes! Barnvakt och sällskap till roligare saker!! OSA snarast.