nyhetsredaktionen uppdaterar

God afton!
Nu äntligen kan jag stilla mitt internetberoende en smula. Vi har möblerat om i sovrummet och därför varit tvungna att dra kontakten till burken för en tid. Anser att det är på tiden att uppdatera lite här. Magen växer och jag börjar känna mig som en mindre valross, vilket innebär svårigjheter att böja sig och plocka upp saker från golvet. Plus att kläderna inte längre passar så bra som innan. Har därför varit tvungen att revidera min modeuppfattning för att smälta in i mängden. Nu är det nämligen leggins och tunikor modell längre som gäller, trots att detta är något som jag i vanliga fall anser är fjortisoutfiter som är väldigt bra att dölja några kilon för mycket. Men vad gör man inte, nöden har ingen lag...

Igår var det fullkomlig mysdag med allt vad det innebär. Vi fixade och donade lite här hemma, sedan inmyndigades en god middag bestående av:
oxfilé
wokade rotfruktstärningar i timjan
klyftpotatis
bearnaisesås och rödvinssås
grönsallat
Det blev otroligt smaskigt iaf och mätta blev vi alla tre...
Emil kollade på fotbollen och jag hängde med i första halvlek men gav upp i pausen och lade mig badet med en bok istället. Tröttsamt med alla kommentatorer och analyseringar av matcher som alltid är överupptrissade. Sverige spelar inte så bra under press har vi märkt sedan tidigare... (VM i Tyskland 2006)
Jaja nu är ju inte jag så insatt i sportens värld, men iaf. Det är tråkigt att det går dåligt i en match man har hoppats att de ska vinna.

Neverending week

God morgon!
Läste just ett inlägg om ensamhet i en blogg jag följer. Funderar och har kommit fram till följande...
Ensamheten speglar nog sig olika för olika människor och kanske rent av delar av livet. Jag lever i tvåsamhet, och vi har det bra, men jag kan ändå känna att jag saknar någon att dela med mig av mina tankar med då och då. Vissa dagar vet jag inte vad jag ska ta mig för då allt känns som ett enda stort kaos omkring mig. Jag oroar mig över framtiden, kanske mest för att jag är arbetslös och inte vet hur inkomsten kommer att se ut. Funderar över min familj och mig också. Det känns på något sätt som att jag inte längre tillhör dem på samma sätt som tidigare. Detta är framförallt något jag fått erfara efter det jag berättade att jag var gravid. Naturligtvis blev de flesta glada och tyckte det var jätteroligt att vi väntade barn, men sedan då?
Var finns det där stödet och närheten man behöver igenom graviditeten? Alla verkar vara helt uppslukade av sig själva och jag klandrar ingen. Däremot vore det ju roligt att få ett telefonsamtal där någon undrar hur man mår och allt det där åtmisntone någon gång då och då. Men icke...
Så nu tänkte jag berätta här hur jag mår:

Är inne i en helvetes period igen. Tröttheten ligger som ett töcken omkring mig och jag känner mig mer död än levande. Kan inte sova på nätterna vilket resulterar i att man sover som en stock till långt in på förmiddagen istället. Har konstant huvudvärk och orkar inget göra. Borde söka massor av jobb och vara arbetsförmedlingen till lags men jag ids inte. Ingen vill ändå anställa en kvinna som ska föda inom de närmaste sex månaderna. Jämställdhetslagen up my ass! Gravida missgynnas på arbetsmarknaden så det står härliga till. Är besviken på den nya regeringen som inte gör något åt själva problemet istället för att jaga siffror i statistiken. (Något jag finner mycket lustigt, eftersom de anklagade socialdemokraterna innan valet för att göra med sina praktikplatser etc). Nu kan jag inte mer än att hålla med sossarna.... Ja ni såg rätt, hellre skulle jag gå på någon praktikplats några dagar i veckan än att gå hemma och dra. Man bli ju ensamheten personifierad av det. Man drar sig undan från folkmängden och trivs inte längre ute på stan. Man tar inte för sig, man ger upp på något sätt. Nej skärpning!

Det gör ont i kroppen och jag bävar inför helgen som naturligtvis är min jobbhelg. Ska jobba 24 timmar på två dagar. Vilket innebär att man sammanlagt går på ett hårt stengolv i lika lång tid. Har inte sagt att jag är med barn på jobbet, för att jag kanske skulle kunna få mer timmar då. Men jag vet att min rygg kommer skrika av smärta innan de två dagarna är över. Kunde nästan inte gå i förrgår på grund av ryggen. Men vad göra? Det känns som varenda led och kota från ländryggen ner till svanskotan ska glida isär, men det är bara att bita ihop och le åt kunderna. Fy vad jag är bitter känner jag. Ska inte förpesta miljön mer här i cyberrymden nu. Till dig som bloggade om ensamhet vill jag bara säga man behöver inte känna sig tillfreds för att man lever i tvåsamhet, det finns miljoner sätt att vara ensam på, alla vi människor känner av den där gnagande ensamheten då och då. Vissa stunder är dock värre än andra, ofta brukar man överleva. Ber om ursäkt om jag misstolkat ditt inlägg, var bara tvungen att få skriva av mig om min ensamhet. Kanske mera tomhet och misstänksamhet mot omvärlden.

hem till byn

God eftermiddag!
Har just ätit köttfärssås med pasta och druckit kaffet efter maten. Jag, Emil och Sandra var till badet i förmiddags och göttade oss. Jag solade solarium och fick min efterlängtade bastu. Tycker det är lite trist att det inte finns en unisex bastu bara. Lite roligare att sitta och snacka med gos. Nåväl, det kanske kommer så småniongom. Är lite vemodig till sinnet trots att jag inte alls har någon anledning. Tror det är vädret. Vi funderar på att åka till Uppsala ikväll istället för i morgonbitti, men vi får se. Nu ska vi gå och hälsa på grannen... Har publik runt mig nu så det går inte att skriva...

äntligen här kommer första bilderna på grynet.

Lite svårt att se, men jag ska se vad man kan gör åt kvalitén. Nu ska jag gå och äta något.

ingen sa till mig...

...att man skulle få bröst stora som badbollar bara för att man väntar barn. Naturligtvis förstår jag att brösten växer i takt med magen. Men ingen har någonsin låtit meddela att din BH helt plötsligt kan säga knak och gå sönder. Detta var precis vad som hände i går kväll, först blev jag naturligtvis skitförbannad och tyckte minsann att Lindex underklädesavdelning hade dålig kvalité på sina grejer. Ända tills jag insåg det bisarra i hela situationen och dessutom att denna röda t-shirt-behå faktiskt inte var sådär splitterny som jag kanske hade hoppats på. Därav resulterade raseriutbrottet i ett gapskratt istället, vilket i och för sig är trevligare än att gå omkring och sura.
Igår gjorde jag inte väldigt mycket vettigt, hade tänkte skriva en CV, men istället fastnade jag i en underbar bok som desvvärre är utläst nu så inga ursäkter finns för att inte skriva sitt CV...
Men vad ska jag skriva då?
Varför är det allitd så svårt att vara positiv gentemot sig själv? Jag vet ju att jag kan jobba bra, och att jag har lätt för att lära, men hur framställer man detta på ett bra sätt utan att låta för egotrippad??
Jag ska försöka iaf, ville bara delge världen om mitt boob-problem samtidigt som jag passar på att inkräva tips på var man kan få tag i en skön tantBH som pallar tyngden av ett par bröst med tyng av bowlingklot.... Kanske ska satsa på en riddarrustning från medeltiden iaf.

Uppbokad

Nu är det fortfaradne morgon, och jag är vaken:-) Somnade igår och sov hela dagen precis som jag trodde. Mådde verkligen ap-pyton. Gick och jobbade några timmar på kvällen och det gick faktiskt bra. Var lite orolig över om jag skulle vara tvungen att dö på kuppen. Älsklingen kom hem med glatt humör igår. Det var helt underbart, det smittar liksom av sig när man ser någon annan le.
Har precis klivit ut från duschen och funderar på vad jag ska outfita mig med idag då älsklingsjeansen är smutsiga. Har ju inga byxor kvar som passar utan att man ska behöva känna sig som en fet snögubbe. Jobbar till 19.30 ikväll. No fun at all, hade för avsikt att putsa fönstret i köket och kasta upp några andra gardiner, men det får vänta på sig. Kommer knappt att se min darling denna helg. Han ska ha spelning i stöckhölm ikväll, sedan är det ju bara jobb för min del i stort sett hela den vakna tiden av dygnen.
På måndag ska jag fika med föräldragruppen, ska bli kul att träffa lite nytt folk, har ju endast haft internet som mötesplats tidigare. Klart det är lite nervöst också, man har ju ingen aning om vilka de är in real life så att säga. Men det reder sig, det är jag säker på. Nu ska jag ta och ställa iordning mig. Hade!

Huvudvärk är inte kul...

Ragnarssonskan mår pyton, har vaknat flertalet gånger i natt och kännt för att bara kräkas, men inte gick det heller. Sov till halv elva i morse och trots detta har huvudvärken från igår inte givit med sig. Hoppades naturligtvis att lite mat och någon kopp kaffe skulle åtgärda prblemet men icke! Det känns för närvarande som både huvudet och magen ska explodera. Funderar på att återigen gå och lägga mig och ruva under täcket. Men hur dålig känner man sig inte efter det då. Har inte gjort något vettigt alls idag ju. Lagat mat, kollat posten försökt övervinna min huvudvärk, kollat mailen och sovit bort en hel dag. Till alla er som jag lovat att fika med denna vecka måste jag dessvärre meddela att vi får ta det en anna vecka för jag har blivit överlumpad med arbete. Är orolig eftersom min kropp säger nej, nej nej. Men ekonomin säger natulrigtvis något annat. Det är konstigt att de där två elementen aldrig kan vara överens om något. Nej nu är det sängen som hägrar!