Den eviga tidspressen...

Ja då var klockan plötsligt halv två på natten mot tisdag. Märkligt hur tiden bara springer iväg ständigt. Har suttit och försökt renskriva lite föreläsningsanteckningar i kväll. Somnade naturligtvis i eftermiddags och vaknade av att ngn jävla telefonförsäljare ringde. Drygt! Snart ska jag hem till Dalaskogarna igen. Bara en vecka kvar nu... Ser inte riktigt fram emot det eftersom jag inte fick vara ensam på praktikpltasen. Men det måste väl gå på något vis antar jag. Vill börja träna igen nu, det är roligt som attan att träna i gymet och lite kondition så man kan ställa upp i beach 2007. Men allt tar sådan förbannad tid jämt. Funderar skarpt på om detta med sjukgymnast verkligen är ngt för mig. Jag tycker inte det är så rogivande som man borde tycka. Eller är det kanske bara för att jag ligger efter så mycket med allt just nu?

Min så kallade spjuveraktiga charmknutte ringde innan ikväll. Eller rättare sagt, jag ringde och väckte honom så ringde han upp efter ett tag. Sedan tog han kontakt med mig på msn så nu börjar jag fantamig bli lite rädd över att det ska resultera i oanande konsekvenser. Jag är ju livrädd för att comitta mig efter allt skit som hänt i livet. Ska nog ta ett snack med mannen i fråga och se vad som menas med allt detta. Jag vill få lite lugn och ro i mitt liv någon gång. Men måste ändå medge att spjuvern fångat mitt intresse, varför vet jag inte. Känner mig trygg med honom faktiskt. Som att vi känt varandra hela livet fast vi aldirg vetat om varandras excistens. Ja det tål att tänkas på. Nu ska jag försöka lägga upp några eminenta bilder och se om min datorn börjar ge med sig vad gäller bestämmanderätten.

En bakisbild med återanvänt smink från onsdagens utgång

Så här löd konceptet kvällen innan... lite skillnad i utförande så att säga.