Kärringar på stan!

God morgon! Klockan är 07.27 på min dator som ständigt får arbeta. Har fått sova i cirka fyra timmar i natt efter vår lill-lördagskväll. Uppdraget var att infinna sig där på grund av att jag ville kontrollera läget sedan i fredags då jag blev lite överförfriskad och lyckades trakassera en av vakterna med oanständigheter. Enligt honom var mitt mission completed och det tackar jag gudarana för. Menade inte att dryga ju, men ibland är det så himla roligt att vara just dryg... Men efter gårdagen inser jag att jag överhuvudtaget inte var det minsta dryg jämfört med det klientel som befann sig på stället. Rentav tror jag mina oanständiga komplimanger kunde uppfattas som ett glädjande inslag i tillvaron. Två pågar som blivit utkastade för att de var för fulla stod och trakasserade vakterna och var allt annat än trevliga. Trots att de blivit avvisade en miljard gånger kom de raglandes tillbaka och skulle muppa sig, varpå jag till slut fick nog och tog till mina egna "pedagogiska" metoder. Tänkte att om jag som privatperson går fram och snackar med dessa småpojkar kanske de ger sig och drar iväg. Så jag tog dem över varsin axel och knallade iväg dem ner mot Stora Torget samtidigt som jag förklarar att jag anser att de nog borde tagga ned attityden en smula. För eftersom jag är en så fin och snäll tjej som tycker det är jävligt irriterande att man ruffar med de trevligaste vakterna på stan och dessutom gör andra gäster lika irriterade (jag då vill säga) borde de väl kunna ta till sig detta pedagogiska samtal. Men icke! Grabbarna återvänder ännu en gång och de var båda i det tillståndet att de inte kunde gå och prata samtidigt, (kallas simultankapacitet) och nu börjar jag lacka ur rejält på dem. Detta eftersom de kallar mig för kärring och andra obstinata ord som verkar vara lättillgängliga i en ung överförfriskad artonårings hjärnbark. Jag meddelar ynglingarna att om de inte avlägsnar sig från platsen så tänker jag ringa polisen och betonade för övrigt att de då inte får vakna upp hemma hos sina mödrar i en varm och mjuk säng, utan snarare i ett gallonbeklätt rum i Svartbäcken. Detta avskräckte dem så till den milda grad att de tillfälligt försvann runt hörnet för att där komma i samspråk med tuffa gänget. Pojkarna och tuffa gänget är på väg emot mig för att fortsätta tjafsa. Nu har de ju samlat kavalleriet som krävs för att kunna snacka med en ensam tjej som har tilldelats några fler uttryck i ordförrådet så att säga. Men nu jävlar fick det fan vara nog för mig... Jag frös och ville hem till min mjuka och gosiga säng ju, samtidigt ansåg jag att det var min plikt att få dessa unga pågar hem till sina föräldrar så att de skulle lämna vakterna ifred. JAG RINGDE FARBROR BLÅ!!! och nu vart det fart på de små liven. Eftersom jag förklarat för dem vad som händer om just farbror blå får fatt på dem, nämligen en LOB i registret tror jag medverkade till att de slutligen pinnade iväg med moloken look in the fejs. Jag hade vunnit! och vill därmed på egen hand hävda att jag på en och samma kväll fixat två mission compleats, det ni! Kanske borde ha medalj för detta. Återgick till vakterna för att ta farväl och de undrade ju nyfiket vad jag haft för strategi för att lyckats så bra med min bragd. Det enda svaret jag kunde ge på den frågan var: ett begär av att lyckas med en uppgift, alltså borde det finnas lite jävlaranamma i mig ändå. De tackade iaf och det känns ju alltid bra om man kan vara till någon hjälp då och då. Men snacka om att jag kände mig som en surkärring på stan som inte fått något på länge... Men det var det klart värt för jag anser som sagt inte att man bråkar och stör ordningen på mitt ställe, inte heller att man benämner en så fager tös som mig vid ordalag som exempelvis jävla fitta etc. Det är endast Linda som har den rättigheten. Nu ska jag vakna till och utgå.