tvetydig hemlängtan

Sitter i min ensamhet framför datorn, har varit ovanligt bitter idag. Mest bitter över att jag själv har så fruktansvärt dålig karaktär, men också över att jag tassar på tå här för att inte störa den naturliga ordningen. Hade verkligen behövt få en massa saker uträttade denna helg. Men istället har jag faktiskt tagit mig tid för mina nära och kära. I lördags var jag exempelvis på besök hos min före detta svärfar vilket resulterade i att jag började tänka på ett och annat. Bland annat att livet är alltför kort för att kasta bort, och de man älskar mest skall man ta vara på och ta sig tid för. Så då blev det naturligtvis fler besök den dagen. Sov hemma hos mamma inatt och det var så skönt att inte behöva känna sig i vägen som jag gör här.
Antar att det bara är som jag känner, men det är jobbigt iaf. Att inte ha någonstans att ta vägen och kunna stänga in sig en minut.

Skulle vilja få med mig Mathias till Uppsala över helgen, men det är lite svårt med skolbestyren. Sedan kan det ju vara trevligt att kunna gå ut med Osterbergskan på fredag också. Saknar Emil som attna med och det kan ju bli lite problematiskt med sovande osv med en vild elvaåring i tre dygn. Nog tror jag han skulle tycka det var roligt allt, men tänk vad mycket tjatande det skulle bli. Borde förbereda inför morgondagen, men det är så satans sent nu att jag inte känner för att göra något alls. Pissigt värre alltså...
Saknar männskilg närhet just nu och hade kunnat betala för att få sova sked i natt... Det är bara helt, helt underbart. Jag har gått i tankarna på detta med familjelivet som sagt i helgen. Det verkar vara rätt underbart ibland trots allt. Önskar att jag också kunde få den möjligheten någon gång. Att få vara nära de jag tycker om mest av allt på hela jorden samtidigt alltså...

Undrar vad som är mitt egentliga hem numera. Är det här jag skall vara och verka, eller är det i Uppsala? Som sagt, ibland känner jag mig så fruktansvärt vilsen och lost i pannkakan. Sitter och dösnackar lite över msn. Vill egenligen sova, men jag är inte trött, bara fundersam. Ska livet alltid vara så här ovisst??? Varför tykcer jag inte det är roligt att studera och varför är jag aldirg nöjd med min tillvaro? Många frågor detta... Ska hur som helst avsluta detta knapprande och lägga mig och läsa lite tills i morgon..
Nattinatt!