Satt just och skrev ett långt inlägg som en kommentar till en väns gästbok och när jag ska skicka iväg det så fungerar inget. Allt försvinner och jag orkar inte skriva om allt en gång till. Det är alltid så! KRÅNGEL
Känner mig fruktansvärt nedstämd idag, inget fungerar, varken min hjärna eller mina tankar. Jobbade till 21.30 igår och åkte sedan ner på stan för att käka med Linda. Vi hamnade naturligtvis på Upplands, men blev inte långrandiga. Jag blev otroligt trött efter maten och hade kunnat somna sittandes där på min bänk vid vårat bors. Emil kom förbi på vägen hem från Stockholm och vi tog sällskap hem. Var väl hemma omkring tolv halv ett på natten. Han hade varit och kikat på derbyt mellan AIK och Djurgprden i fotbollen igår och efter rykten som florerade om en massa bråk och huligantjafs var vi naturligtvis tvugna att slå på text TV innan vi gick och lade oss för att se vad det var som hade hänt. Det hade tydligen varit riktigt stökigt där efter att han och Anders hade lämnat arenan. Tur att de hann iväg innan allt brakade loss.
Har liksom inte fattat vitsen med att gå på fotboll och sedan slåss och bråka efteråt som åtminstone tycks roa dessa uttalade fans. Närmare bestämt huliganer eller hejarklackar, (kalla det vad ni vill)
Somnade inte förren vid fyra tiden och skulle ha kunnat sova hur länge som helst idag. Känner mig som en vissen tulpan en förtidig vårdag då frosten satte in och gjorde att den lilla tulpanen frös ihjäl. Varför så satand vemodig? Skulle vilja vara på allerten och pigg som en nötskrika ju. Kanske är det för ovissheten om min tillvaro eller så är det bara för att jag känner mig så satnas ensam just nu. Har fortfarande inte fått något besked om ultraljudet och det stör mig något otrligt. Hur svårt kan det vara att skicka ut ett papper med en kallelse så att man kan planera lite hur man ska lägga upp dagarna? Ja jag säger bara en sak, svensk sjukvård är inte direkt effektiva.
Malin ringde och frågade om jag kunde jobba på torsdag. Jag tackade naturligtvis ja, tycker nästan det är skönt att åka och jobba, då har man åtminstone något att göra. För tillfället har jag hemlängtan, sådär så att det nästan kryper i skinnet på mig. Skulle vilja sitta och snack med Emma och alla de andra mammorna lite bara för att de vet hur allt fungerar. Låter kanske konstigt efter alla dessa år här i staden, men så är det. Det är mina barndomsvänner och även om man inte ungåtts dagligen så känns det ändå tryggt. Äsch, nog snackat om bebisar nu. Funderar på att gå ner till ICA och sätta mig där och fika en sväng om ett tag och samtidigt hämta mina papper som jag naturligtvis glömde igår.
Försöker föra en monolg med mig själv här hemma om att jag nog också borde ta och städa och fixa iordning allt skrot här på bakgården. Det är höst nu och utemöblerna används inte längre lika flitigt. Dessutom vore en visit till tvättstugan inte helt fy skam med tanke på klädhögen utanför den överfulla tvättkorgen. Men ibland blir det verkligen ingen verkstad trots att kreativitetnes tankar irrar för fullt i huvudet på en. Åh vad vi behöver en större lägenhet just nu...... Om inte annt inom en snar framtid här. Det är trångt som tusen och jag vill börja komma lite i ordning med hur allt ska vara. Det ska ju in lite fler möbler och antagligen leksaker etc också. Hoppas det löser sig snabbt och inte tar för lång tid. Vi hade ju tänkt åka och kolla p en lägenhet i Sävja, ungefär en liknande som den vi bor i nu fast då ungefär dubbelt så stor. Men det blev inget av med det, tråkigt nog. Vill så gärna bo såhär med en egen uteplats så att man kan få en egen liten gräsplätt att breda ut sig på under soliga sommardagar. Men bostäder i denna stad är ju hur dyra som heöst och möjligheten att jag skulle få ett lån på miljoner är ju inte ens i närheten av en liten. Så vi får vackert bo kvar här ett tag till och hoppas på någon lösning längre fram. Har inget emot att bo i utkanten av stan så länge kommunikationerna är goda.
Nu är det dags att rycka upp sig här, åtmisntone en sak måste göras i kreativitetens tecken innan E-moll kommer hem från jobbet. Bye
tisdag 25 september 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
E-moll låter lite trist. Nä, E-dur eller E-fiss låter bättre. Och förresten, det tar bara 13 minuter, var tionde minut, till stan från Sävja ;-)
Ja men E-moll är ju ändock rätt vackert:-)
Skicka en kommentar